Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Dobbiedoo: även jag har korta cykler (23-25dagar) och glad gubbe vid ÄL varje månad.

Tack för att ni delade med er! Vad tråkigt DobbieDoo att ni inte har fått något plus ännu – men grattis till frysisen. Vi får hålla tummarna för den!

Dobbiedoo och pp08: Verkar som att vi alla tre har ganska lika förutsättningar. Mitt AMH är också på 4, 1 och jag har haft regelbunden mens (cyklar på 28-30 dagar) och ”glad gubbe” på stickan varje månad. Det såg dock inte så bra ut på VUL förra veckan. Endast ett ägg som var tillräckligt stort och två som förhoppningsvis hunnit växt till sig tills i morgon när jag har äggplock! Var oroligt att vi inte skulle få komma till äggplock pga det dåliga resultatet, men vi hade tur och läkaren tyckte att vi skulle ge det en chans i alla fall.. Hoppas hoppas att jag åtminstone får tre ägg. Du skrev att du fick 7 ägg av 4 blåsor, innebär det att det kan vara mer än ett ägg i varje blåsa?  

Vi har också diskuterat äggdonation, men jag orkar inte riktigt tänka i dem banorna ännu. Vill ta en sak i taget även om det hela tiden finns där och gror.

Jag går på Karolinska, Huddinge, och ha varit nöjd med bemötandet än så länge. Är bara rädd för att de ska säga att vi inte får några fler försök om detta misslyckas. Vi fick ju avbryta förra gången eftersom det endast bildades en äggblåsa…   

Lycka till pp08 med nästa försök! 

Håll tummarna för mig i morgon så återkommer jag med en rapport på resultatet! 

Kramar

Hej!
Hoppas gärna in här om det går bra, är också en låg AMH'are (0,34). Kämpar för att få första barnet, är nu mitt uppe i vår andra IVF på CvL, vid första försöket fick vi ut 3 ägg vilket de tyckte var bra (kan väl säga att jag inte delade deras uppfattning...), ett blev befruktat och tillbakafört med inget pluss. 3 månader senare blev jag spontant gravid, men det slutade tyvärr i MF i v 8 :( Så vi bestämde oss för att satsa på en till IVF, började spraya 24/12 och sprutar Menopur 300 sedan den 7/1, ska på VUL på torsdag, börjar bli lite smått nervös för hur det ser ut... Har inte vågat fråga vad vi har för chans att lyckas, rädd att bli deppig om det är för dåligt, men de sa i alla fall att det var positivt att jag blev spontant gravid och att jag fortfarande är "ung" (33 år)
Vi blev rekommenderade ÄD av läkaren som upptäckte mitt låga AMH, men vi bestämde oss för att testa några IVF först och jag hoppas verkligen att det kommer gå vägen! Jag har en bra känsla av 2011 - det känns som ett pluss-år!

Linn - Håller tummarna för att det ser bra ut imorgon!

PP08 - Vad glad jag blir av att läsa att ni lyckats - lycka till med det kommande försöket!

Ja så då är även jag igång igen. En till låg AMHare. Blev tyvärr inget + sist så nu nytt försök. Har VUL på torsdag, nervös och undrar om några ägg är på gång eller inte. Linn73: Om äggen, till mig har de sagt att även om embryot ser fint ut på ytan så vet man aldrig hur det är inuti. Om det inte fäster är det antagligen något fel på dem....åldersfaktorn då för mig tex som snart är 38. Att kroppen skulle ha svårare att ta emot embryon utifrån att man äldre är normalt inget att oroa sig för. Det är ägget eller embryot det hänger på och även därför äggdonation fungerar trots ålder då man i princip "tar över" äggdonatorns chanser att bli gravid ( bortsett då från spermierna) Lycka till i morgon!

Hej alla som kämpar...
Jag är ny här ute i forumsvärlden och började skriva lite på en annan tråd innan Linn73 tipsade om denna tråd... Blir verkligen imponerad av er alla som gått igenom flera IVF och inte ger upp! Fick beskedet igår att mitt AMH-värde ligger på 0,06 och sedan dess har bara tårarna runnit och allt känns bara helt meningslöst...
Min sambo och jag har försökt bli med barn (naturligt) i ca tre år, för ca 1,5 år sedan fick jag beskedet om högt FSH (13) och i princip beskedet att Västerbottens landsting inte gör något för oss, det är bara att försöka själva eller ev. kolla med en privat klinik... Vi tänkte att vi ger det en liten tid till... Har sedan dess hunnit flytta till Stockholm och tagit i kontakt med en privat klinik, där vi då igår fick beskedet om mitt låga AMH-värde...
Det känns verkligen skit, men som sagt jag blir verkligen imponerad av er alla som gått igenom flera IVF... Och inser att vi inte är ensamma i situationen, vilket det ibland känns som då verkligen alla alla runt om kring mig verkas få barn så så enkelt "-funkade första gången", "- var inte alls planerat..." osv, osv...
Min läkare har iaf skickat remiss till Huddingen för vår del i förhoppning om prio, då mitt värde är så lågt även om jag "bara" är 31 år... Så nu ska jag bara försöka ta mig igenom de kommande veckorna innan vi får vidare besked... 

Jegs: Jag lovar att tillvaron kommer att kännas lite ljusare och mer hoppfull när ni har hunnit landa i beskedet. Samtidigt som jag vet att känslan av tomhet och sorg aldrig riktigt försvinner så länge man inte får det där efterlängtade plusset.

Förstår också precis vad du menar med att alla runtomkring blir gravida till höger och vänster och själv står man där med en sorg och avundsjuka som gror i magen.

Jag går också på Huddinge och ska dit alldeles strax på äggplock. Blir max tre ägg - även om jag är beredd på att det kanske endast blir ett ynkligt. Inga bra förutsättningar, men ändå en chans. Som alla säger - det behövs ju bara ett! Sedan säger många att lågt AMH inte nödvändigtvis behöver betyda dålig kvalitet.

Om du läser tråden hittar du några framgångshistorier med personer som blivit gravida trots lågt AMH - så ge inte upp!

Vi kämpar tillsammans! Stor kram

Hej på er!

Har läst detta forumet då och då...Ibland ger det mig styrka att läsa om att andra är med samma sak som jag (vi) ibland känns det bara för jobbigt! Just nu är jag inne i en period av hopp!:) Jag och min man har kämpat för barn i 3 år. För ett år sedan fick jag reda på att jag hade högt FSH (74), lågt AMH (0,3) och lågt östradiol (0,2 tror jag att det var)... Från att ha hoppats på ivf. Som jag helt klart trodde skulle "rädda oss" så blev vi "utkastade" från ivf-kön. Kliniken ville inte ens ge oss ett försök... De sa att ÄD var vårt enda alternativ... Vi gjorde dock ett ivf-försök privat i augusti vilket inte resulterade i några ägg (två tomma äggblåsor trots maxdos av  puregon..)

Vi betsämde oss för att gå vidare med ÄD.. Dels för att jag är 34 år och dels för att kliniken "avrådde" oss att göra fler ivf-försök, eller de gav oss iaf inga större chanser att lyckas även om vi gjorde fler försök.

Hur är det med er som kämpar här? Har ni oxå lågt östradiol samt högt FSH eller är det "bara" AMH som är lågt??

Hej alla kämpar!

Ville ge er lite hopp. Jag blev gravid på första försöket för 6 år sedan och fick en underbar flicka. Min sambo har länge stretat emot och inte varit redo för ett syskon. För ett drygt år sedan gav han med sig och ville försöka. Vår förväntan var att det skulle gå någorlunda enkelt, eftersom det gick så bra förra gången. Efter ett knappt år genomgick vi en utredning för att ta reda på varför det inte fungerade. Min sambo äter medicin och vi var helt inställda på att hans spermier sänkte våra chanser. Han hade toppsimmare, men jag hade små äggstockar, 3 antrala folliklar och ett AMH på 0,06. Jag har aldrig blivit så chockad i hela mitt liv. Läkaren rekommenderade omedelbart IVF. Vi fick dock prova på en omgång med Pergotime och jag överraskade oss alla med att utveckla 3 äggblåsor på lägsta dosen (så jag är troligtvis lättstimulerad). Det höjde prognosen lite inför IVF och jag är tacksam för att Öresund ville ta sig an oss. Det verkar dock som att de har bortsett från mitt låga AMH, eftersom de inte tycker att det passar riktigt in i bilden (Pergotime kan dra ner värdet har jag förstått det som). Sammantaget fick jag besked om att Öresund kände sig osäkra på om det skulle kunna bli av något ÄP och att stimuleringen skulle utvisa detta. Jag började 28/12 med högsta spraydos Suprecur och skulle börja spruta med högsta dos Menopur. Det visade sig att blödningen aldrig kom och i måndags visade gravtestet plus!!! Vi verkade ha dåliga odds för IVF, men lyckades ändå bli gravida på naturlig väg. Mitt råd är att aldrig ge upp och att även hoppas på "det gamla vanliga sättet" mellan alla försök i IVF-karusellen. Förhoppningsvis kan vår första IVF inte bli av, men det kan framtiden bara utvisa. Så här nära ett syskon har vi aldrig varit och man får glädja sig för varje dag som det fortsätter att vara så. Håll modet uppe tjejer!