• Anonym

    Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

    För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

    Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

    Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

    Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

    Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?

  • Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?
  • Bulle i ungnen
    Anonym skrev 2010-11-08 19:34:25 följande:
    Det tvivlar jag starkt på, utöver att man ligger för döden, möjligen i svåra smärtor så har man ingen som mann älskar som håller en sällskap, släkten till den döende har sorgen men inte smärta eller dödsångesten.
    ?
  • Anonym
    elovesj skrev 2010-11-08 19:31:28 följande:

    Putte 11: Tagga ner lite va! Din tes är att TS har fel, tänker fel och inte känner sin syster.


    ÄR DU TS??? Respektera att kvinnan skriver att hon har sorg.. Om det gör dig förbannad att TS inte lämnat detta bakom sig, så är det faktiskt aldrig väluppfostrat att gå till attack mot en som sörjer/är bitter eller vad som.


    Dock så ger jag dig en eloge som inte är anonym när du skriver detta. Det är ju en mängd anonyma som går på samma "du har såååå fel, så jag ska mangla in mina egna starka åsikter allt vad jag bara har".


    Frågan jag ställer mig är till alla, hur kan man svara ngn som mår dåligt (oavsett om det i dina egna ögon är små eller stora värdsligheter) icke respektabelt?


    Jag tar inte illa vid mig av Puttes inlägg, jag tycker att de är sakliga och framförallt inte skrivna helt anonymt, respekt för det.

    För övrigt så tar jag inte illa vid mig, fastän vissas inlägg verkligen är smaklösa, jag sållar och det finns gott om guldkorn och jag har med den här tråden fått mycket att tänka på.
  • Putte11
    elovesj skrev 2010-11-08 19:31:28 följande:

    Putte 11: Tagga ner lite va! Din tes är att TS har fel, tänker fel och inte känner sin syster.


    ÄR DU TS??? Respektera att kvinnan skriver att hon har sorg.. Om det gör dig förbannad att TS inte lämnat detta bakom sig, så är det faktiskt aldrig väluppfostrat att gå till attack mot en som sörjer/är bitter eller vad som.


    Dock så ger jag dig en eloge som inte är anonym när du skriver detta. Det är ju en mängd anonyma som går på samma "du har såååå fel, så jag ska mangla in mina egna starka åsikter allt vad jag bara har".


    Frågan jag ställer mig är till alla, hur kan man svara ngn som mår dåligt (oavsett om det i dina egna ögon är små eller stora värdsligheter) icke respektabelt?


    Ursäkta - tagga ner? Jag har aldrig taggat upp. I den aktuella frågeställningen, så måste man väl inte nödvändigtvis hålla med TS, bara för att hon har sorg? Jag respekterar att TS inte mår bra av det och säger inte att hon inte får det. Däremot tycker jag att det är ganska inskränkt resonerat och det står jag för. Jag har inte sagt att det inte är en naturlig reaktion, men däremot förbehåller jag mig som mer objektiv betraktare rätten att komma med åsikter om hur JAG tycker att TS borde hantera det. Frågan är ställd - och jag svarar vad jag tycker. På vad sätt är det respektlöst?

    OT: Håller med om att det är ynkligt att skriva anonymt och inte våga stå för sina åsikter - ens när man faktiskt är tämligen anonym ändå, bakom ett nick. Självklart finns det känsligare frågor och när man vill diskutera specifika detaljer när man inte vill släppa minsta lilla, men jag håller med om att anonymiteten generellt missbrukas här.
  • Anonym (lea)

    Snälla ts, försök att förlåta din syster och gå vidare. Jag förstår mycket väl att du är besviken men känner att jag måste försvara systern lite eftersom hon inte kan göra det själv.


    Detta hände för flera år sen och hon var ung och upptagen av sig själv och sina studier.  Hon hade en viktig tenta Du skriver ju själv att ni inte hade nån nära relation "vi har aldrig varit särskilt tighta". Vad jag kan utläsa hade hon heller ingen egen relation med barnet. Du verkar inte ha så höga tankar om henne öht. Detta visste hon antagligen om och kände kanske inte att hon var rätt person att stödja dig denna dag. Hon visste ju att din man och dina föräldrar fanns där för att stötta dig. Hon kom ju ändå på urnsättningen och du skrev "jag trodde att jag var ok med detta". Systern trodde säkert också att det var ok. Hur skulle hon kunna veta att det var så extremt viktigt för dig att  hon var med på begravningen?
    Kram och lycka till
  • Putte11
    Anonym skrev 2010-11-08 19:38:20 följande:
    Jag tar inte illa vid mig av Puttes inlägg, jag tycker att de är sakliga och framförallt inte skrivna helt anonymt, respekt för det.

    För övrigt så tar jag inte illa vid mig, fastän vissas inlägg verkligen är smaklösa, jag sållar och det finns gott om guldkorn och jag har med den här tråden fått mycket att tänka på.
    Tack - min mening är inte att såra, utan att säga vad jag tycker. Vad du väljer att göra är naturligtvis HELT upp till dig. Dessutom kan man tillägga att det alltid är lättare att som objektiv betraktare tycka till om hur någon borde agera, än vad det är att agera objektivt själv när man är mitt inne i en situation.

    I övrigt är min önskan med mina synpunkter om att du ska släppa det och inte ta det som ett personligt angrepp faktiskt grundad i att jag hoppas att du och din syster ska få en så god kontakt framöver som möjligt och inte låta tidigare händelser rubba det.
  • Anonym
    Anonym (lea) skrev 2010-11-08 19:45:13 följande:
    Snälla ts, försök att förlåta din syster och gå vidare. Jag förstår mycket väl att du är besviken men känner att jag måste försvara systern lite eftersom hon inte kan göra det själv.
    Detta hände för flera år sen och hon var ung och upptagen av sig själv och sina studier.  Hon hade en viktig tenta Du skriver ju själv att ni inte hade nån nära relation "vi har aldrig varit särskilt tighta". Vad jag kan utläsa hade hon heller ingen egen relation med barnet. Du verkar inte ha så höga tankar om henne öht. Detta visste hon antagligen om och kände kanske inte att hon var rätt person att stödja dig denna dag. Hon visste ju att din man och dina föräldrar fanns där för att stötta dig. Hon kom ju ändå på urnsättningen och du skrev "jag trodde att jag var ok med detta". Systern trodde säkert också att det var ok.Hur skulle hon kunna veta att det var så extremt viktigt för dig att  hon var med på begravningen?
    Kram och lycka till
    Jag förstår och uppskattar att du tar hennes sida, det gör jag och på många punkter har du rätt. Jag tror säkerligen att jag inte hängt upp mig på detta om jag sett en förändring/mognad i min syster till det bättre sedan detta hände, men så är inte fallet. Som många skriver ligger det mycket bakom historien, det handlar inte bara om begravningen, men det var det värsta sveket av alla, det som sårade mig mest.

    Hon visste att det var viktigt, vi kommer från en familj där det är viktigt att gå på dop, bröllop, begravningar osv, vi har uppfostrats med värderingen att familjen är viktig, därför är detta på ett sätt obegripligt.
  • Anonym
    Putte11 skrev 2010-11-08 19:48:37 följande:
    Tack - min mening är inte att såra, utan att säga vad jag tycker. Vad du väljer att göra är naturligtvis HELT upp till dig. Dessutom kan man tillägga att det alltid är lättare att som objektiv betraktare tycka till om hur någon borde agera, än vad det är att agera objektivt själv när man är mitt inne i en situation.

    I övrigt är min önskan med mina synpunkter om att du ska släppa det och inte ta det som ett personligt angrepp faktiskt grundad i att jag hoppas att du och din syster ska få en så god kontakt framöver som möjligt och inte låta tidigare händelser rubba det.
    Det har jag förstått och jag har som sagt inte tagit illa vid mig av dina inlägg, vissa andras känns meningslösa, men inte dina. Min mening och förhoppning med tråden var att få fler infallsvinklar, och det innebär att jag inte vill att alla ska hålla med mig, samtidigt har jag fått otroligt mycket mer stöd än jag trodde och det har varit en positiv överraskning.

    Vissa skriver bara för att provocera och såra, men de är få och dem sållar jag bort.
  • Anonym

    Förstår dig till fullo. tentor kan man göra om men detta tillfälle var då och en gång.
    Tycker absolut hon borde tagit sig dit oavsett.

    Däremot borde du sluta älta detta för dig själv...faktum hon kom INTE. Du kan inte påverka, ändra el göra något åt hennes val såhär i efterhand. Du kan bara acceptera det, lägga det bakom dig och gå vidare. Låt inte det ta så stor del av ditt liv. Du och din man har drabbats av de tmest fruktansvärda man kan tänka sig, att förlora sitt barn. Så fruktansvärt att jag ryser, kan inte ens tänka mig el försöka tro att jag förstår hur det känns.
    Tror du inte att det egentligen är så att du inte sörjt färdigt el vet hru du ska gå vidare som gör att du hänger upp dig på hennes val? 
    El så måste du får svar på detta för att kunna lägga detta bakom dig och leva med sorgen efter sonen?
    Tycker du ska prata med syrran. Har du sagt rakt ut vad du känner?
    För de kan ju inte veta vad du tycker om du inte är rak och ärlig...de kanske inte riktigt vågar ta upp situationen med dig av rädsla att trampa på tårna. 
    Samla till familjeråd och prata ut!
    Och funkar inte det så gå till ngn professionell rådgivning och lär dig leva med detta så du kan släppa ryggsäcken! 

  • svealo

    jag beklagar sorgen, kan inte föreställa mig hur det känns =(

     Tänkte bara säga min åsikt i det hela... Jag tycker att det är fruktansvärt dåligt! Familjen borde alltid gå först. Din syster skulle utan tvekan få tillåtelse av läraren att göra om tentan vid ett annat tillfälle. Dålig bortförklaring.
    En begravning går ju inte att göra om, det är ett sista farväl. HUr jobbigt det än var för henne så borde hon se det ur ditt perspektiv som faktiskt var hans mamma, hur skulle hon känna om det var tvärt om, att du inte kom på hennes sons begravning?

    Tusen kramar till dig!!!
     

  • Bulle i ungnen
    svealo skrev 2010-11-08 20:17:47 följande:
    jag beklagar sorgen, kan inte föreställa mig hur det känns =(

     Tänkte bara säga min åsikt i det hela... Jag tycker att det är fruktansvärt dåligt! Familjen borde alltid gå först. Din syster skulle utan tvekan få tillåtelse av läraren att göra om tentan vid ett annat tillfälle. Dålig bortförklaring.
    En begravning går ju inte att göra om, det är ett sista farväl. HUr jobbigt det än var för henne så borde hon se det ur ditt perspektiv som faktiskt var hans mamma, hur skulle hon känna om det var tvärt om, att du inte kom på hennes sons begravning?

    Tusen kramar till dig!!!
    Anonym skrev 2010-11-08 20:14:40 följande:
    Förstår dig till fullo. tentor kan man göra om men detta tillfälle var då och en gång.
    Tycker absolut hon borde tagit sig dit oavsett.

    Däremot borde du sluta älta detta för dig själv...faktum hon kom INTE. Du kan inte påverka, ändra el göra något åt hennes val såhär i efterhand. Du kan bara acceptera det, lägga det bakom dig och gå vidare. Låt inte det ta så stor del av ditt liv. Du och din man har drabbats av de tmest fruktansvärda man kan tänka sig, att förlora sitt barn. Så fruktansvärt att jag ryser, kan inte ens tänka mig el försöka tro att jag förstår hur det känns.
    Tror du inte att det egentligen är så att du inte sörjt färdigt el vet hru du ska gå vidare som gör att du hänger upp dig på hennes val? 
    El så måste du får svar på detta för att kunna lägga detta bakom dig och leva med sorgen efter sonen?
    Tycker du ska prata med syrran. Har du sagt rakt ut vad du känner?
    För de kan ju inte veta vad du tycker om du inte är rak och ärlig...de kanske inte riktigt vågar ta upp situationen med dig av rädsla att trampa på tårna. 
    Samla till familjeråd och prata ut!
    Och funkar inte det så gå till ngn professionell rådgivning och lär dig leva med detta så du kan släppa ryggsäcken! 
    Alla ni som tycker att ts syster gjorde fel, ni har inte tänkt på att hon kanske inte orkade pga av all sorg?
Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?