• Anonym

    Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

    För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

    Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

    Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

    Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

    Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?

  • Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?
  • guldklimpen04

    Tenta det finns omtenta att göra. 
    Har du pratat med henne hur du känner?  Hon kanske inte orkade gå på begravningen och använde tentan som ursäkt?
    För din skull så skulle jag försöka reda ut detta även om det skulle visa sig att hon är ego-tripad och att jag då skulle undvika kontakt med henne. Men red ut för att kunna gå vidare när du orkar.

    Hoppas du förstår vad jag menar.
     

  • Anonym

    Jag beklagar förlusten av din son, TS, men hur ska din syster kunna veta alla dessa saker om du aldrig talat om dem för henne?

  • svealo
    Bulle i ungnen skrev 2010-11-08 20:18:57 följande:
    Anonym skrev 2010-11-08 20:14:40 följande:
    Förstår dig till fullo. tentor kan man göra om men detta tillfälle var då och en gång.
    Tycker absolut hon borde tagit sig dit oavsett.

    Däremot borde du sluta älta detta för dig själv...faktum hon kom INTE. Du kan inte påverka, ändra el göra något åt hennes val såhär i efterhand. Du kan bara acceptera det, lägga det bakom dig och gå vidare. Låt inte det ta så stor del av ditt liv. Du och din man har drabbats av de tmest fruktansvärda man kan tänka sig, att förlora sitt barn. Så fruktansvärt att jag ryser, kan inte ens tänka mig el försöka tro att jag förstår hur det känns.
    Tror du inte att det egentligen är så att du inte sörjt färdigt el vet hru du ska gå vidare som gör att du hänger upp dig på hennes val? 
    El så måste du får svar på detta för att kunna lägga detta bakom dig och leva med sorgen efter sonen?
    Tycker du ska prata med syrran. Har du sagt rakt ut vad du känner?
    För de kan ju inte veta vad du tycker om du inte är rak och ärlig...de kanske inte riktigt vågar ta upp situationen med dig av rädsla att trampa på tårna. 
    Samla till familjeråd och prata ut!
    Och funkar inte det så gå till ngn professionell rådgivning och lär dig leva med detta så du kan släppa ryggsäcken! 
    Alla ni som tycker att ts syster gjorde fel, ni har inte tänkt på att hon kanske inte orkade pga av all sorg?
    Inte orkade... jag köper inte den! Begravningen är en del av att bearbeta sorgen. Har du tänkt på mammans sorg? vem är det som har förlorat sin son? 
    Om det var min syster och jag inte ville gå pga min sorg hade jag gått ändå av respekt till min syster och hennes son 
  • Anonym (Egogeneration)

    Havana, exakt. Det är ju så livet är, glädjen och sorgen går hand i hand. Det är inget att vara rädd för, man kan inte fly från smärtan ändå, den hinner alltid ikapp en förr eller senare.

    Åter igen, det spelar ingen roll hur jobbigt det är. Om en döende person ber en att stanna vid hans/hennes sida eller om ens syster vill att man kommer på barnets begravning så gör man det av hänsyn till den som frågar.

    Annars förstår jag inte resonemanget. "Nej tyvärr, det här är så jobbigt för MIG att jag inte bryr mig om hur jobbigt det är för DIG. Mina känslor går före ditt välbefinnande, även i en sådan här svår stund, det måste du förstå. Jag behöver däremot inte förstå dig oavsett hur hemskt det som drabbat dig är." Eller vad? 

     

  • Bulle i ungnen
    svealo skrev 2010-11-08 20:26:06 följande:
    Inte orkade... jag köper inte den! Begravningen är en del av att bearbeta sorgen. Har du tänkt på mammans sorg? vem är det som har förlorat sin son? 
    Om det var min syster och jag inte ville gå pga min sorg hade jag gått ändå av respekt till min syster och hennes son 
    För alla är inte begravningen en del av sorgearbetet.
  • svealo
    Bulle i ungnen skrev 2010-11-08 20:28:26 följande:
    För alla är inte begravningen en del av sorgearbetet.
    okej om det inte är det kan man väl bearbeta sorgen efteråt, en begravning är en del av att någon dör. Respektlöst och egoistiskt att inte gå. Jag förstår om man inte vill, det ville inte jag heller när min farmor dog eftersom det skulle bli så jobbigt. Men det var skönt att gå dit av respekt till henne, min farfar och en del i mitt sorgarbete. 
  • Bulle i ungnen
    svealo skrev 2010-11-08 20:31:26 följande:
    okej om det inte är det kan man väl bearbeta sorgen efteråt, en begravning är en del av att någon dör. Respektlöst och egoistiskt att inte gå. Jag förstår om man inte vill, det ville inte jag heller när min farmor dog eftersom det skulle bli så jobbigt. Men det var skönt att gå dit av respekt till henne, min farfar och en del i mitt sorgarbete. 
    "en begravning är en del av att någon dör" så de som inte har begravning har missat en del då eller?
  • Putte11

    Personligen tycker jag man gör det alldeles för enkelt för sig om man anser att alla människor ska sörja på ett visst sätt och gå igenom vissa steg. Nu vet ju inte jag VARFÖR systern inte kom (om tentan var en skenursäkt eller ej), men oavsett det, så tvivlar jag VÄLDIGT mycket på att systern inte skulle sörja den avlidne. Inte heller tycker jag att det är respektlöst att välja sitt eget sätt att sörja på. Jag skulle inte vilja att någon kommer på min begravning "för sakens skull" och skulle lika gärna se att de satt hemma och funderade på vilken gynnare jag var, om det är det sätt de känner är bäst att sörja mig.

  • Anonym (mommy88)

    för de första så beklagar jag över sonens död,kan inte föreställa mig hur det är :(
    nu är ju detta inte samma sak men när min farmor dog för ett par år sen,hon var som en extramamma för mig,kan ännu idag tänka på henne och börja gråta floder,men det jag ville ha sagt är att jag inte var med på hennes begravning,just föratt jag klarade inte av det,det var mitt sätt att hantera sorgen och det kan vara som så att din syster kände likadant,att hon inte klarade av att komma på begravningen.
    skulle det hända mina syskonbarn så skulle jag inte klarat av att gå på begravningen,mitt sätt att hantera det på.

  • svealo
    Bulle i ungnen skrev 2010-11-08 20:33:52 följande:
    "en begravning är en del av att någon dör" så de som inte har begravning har missat en del då eller?
    vi bor i sverige, ellehur? vet inte vilken värld du lever i.....
Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?