• Anonym

    Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

    För några år sedan avled min son, och jag hamnade i en slags chock. Vi (min man och jag) planerade sonens begravning och valde att hålla den väldigt liten och intim, bara närmaste familjen, jag orkade inte med fler. Jag har en syster och en mor och en far som fortfarande är i livet, så de var bjudna samt min mans familj, hans mamma och pappa.

    Min syster valde att inte komma, hon hävdade att hon hade en viktig tenta som hon behövde ta och hon kunde därmed inte delta, istället skulle hon komma på urnsättningen. Just då var jag i chock och orkade och ville inte ta konflikten, sorgen tog upp all min energi och att ta mig ur sängen på morgonen och andra vardagliga ting. Sagt och gjort så kom hon inte men valde att delta i urnsättningen en månad senare, och jag trodde att jag var ok med detta.

    Under åren som har gått sedan dess har jag dock funnit mig bli mer och mer irriterad på hennes ego. Hon är lillasyster och har alltid varit mammas och pappas lilla gullunge, vi har alltid tvingats ta hänsyn till henne och hennes känslor, hon är nämligen "otroligt känslig", mina föräldrars favorituttryck. Det skiljer ett antal år mellan oss också så vi har aldrig varit särskilt tighta.

    Nu har jag iaf kommit på att jag är otroligt bitter och ledsen och besviken över att hon inte kom på min sons begraving, självklart finns det fler händelser som fått mig att känna på detta sätt, men just det här väger tyngst. Det finns omtentor, hon valde att prioritera sin tenta framför min sons begravning och jag varken kan eller vill förlåta detta. Överreagerar jag, hur skulle ni tänka?

    Just nu har jag sagt upp all kontakt med henne, jag orkar inte med henne, och samtidigt är jag djupt olycklig för det här, hur går jag vidare?

  • Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?
  • Queenie70

    Jag kan inte ens sätta mig in i det. Jag ser det som ett helt omöjligt scenario att min syster skulle göra så...

    Jag beklagar er en enorma förlust...

  • Anonym (Egogeneration)

    Men om TS sätt at sörja, och det är trots allt hon som har haft den absolut största sorgen, är att ha de närmaste omkring sig så får ju inte hon välja sitt sätt eftersom systerns val tydligen går före hennes? Systern ska alltså ha ett val men inte TS som i sin svåraste stund i livet förväntas ha överseende med systerns känslor?

  • Anonym (Nja)
    Anonym (Mor) skrev 2010-11-08 09:19:46 följande:
    Och detta vet du av egen erfarenet??
    Men så är det jo eller ser du inte de logiska i det?

    Man knyter an mer till ett barn som man känner än nån man inte gör det borde du väl själv fatta.
  • Fluffskalle

    Jag beklagar er förlust, men samtidigt skriver du att du trodde att du var okej med att hon inte kom och så kom hon inte och så har du sagt upp bekantskapen med henne nu pga det? Hon måste väl ha fått intrycket att det var okej och kanske det var tungt för henne också då, även om det var värre för dig.

    Ingen kan läsa tankar. Inte ens i sorg.

  • AronNora2

    Det värsta sveket i det här är att systern stal uppmärksamheten och störde i ts sorg genom att lägga sten på börda när hon hade sin svåraste stund i livet. Det är därför man bara ska närvara vid ett sånt tillfälle, oavsett om man tycker att det är "jobbigt" eller "obehagligt". För att inte störa i den sörjandes situation. Man ska bara tyst närvara och visa sitt stöd i ett sånt läge. Dessutom var bortförklaringen väldigt magstark, som om "tenta" nånsin kan vägas i samma skål som en liten babys begravning.
    Förmodligen skäms hon eftersom hon skriker till svar när TS ställer henne till svars. Men mognaden att erkänna sin skam och be om ursäkt för sitt urusla handlande besitter hon tyvärr inte.
    Förmodligen pga att hon är bortskämd.
    Tyvärr känner jag igen det svekfulla beteendet från min egen bortskämda lillasyster som också är "otroligt känslig". Alla har alltid daltat med henne, men på något sätt kommer hon undan med saker som vi andra aldrig skulle drömma om att göra.
    Du kan bara som jag, TS, hoppas att den där mognaden infinner sig nån gång senare i livet.

  • AronNora2
    Anonym (Nja) skrev 2010-11-08 21:27:40 följande:
    Men så är det jo eller ser du inte de logiska i det?

    Man knyter an mer till ett barn som man känner än nån man inte gör det borde du väl själv fatta.
    Det spelar givetvis ingen som helst roll vilka eventuella känslor systern hade för barnet.
    Det viktiga är ju att hennes syster drabbats av en svår tragedi, och att hon i det läget väljer att dra uppmärksamheten till sig själv genom att inte gå på begravningen.
  • Cornellia
    Anonym (lea) skrev 2010-11-08 19:45:13 följande:
     Hon kom ju ändå på urnsättningen och du skrev "jag trodde att jag var ok med detta". Systern trodde säkert också att det var ok. Hur skulle hon kunna veta att det var så extremt viktigt för dig att  hon var med på begravningen?
    Just den här delen tycker jag att TS ska tänka lite på. Om till och med TS "trodde hon var okej med det" hur ska då systern veta att det inte var accepterat att inte komma?
    Och hur ska TS syster kunna göra något åt det NU? Hade hon fått höra innan begravningen att TS förväntade sig att systern skulle vara där, och att TS skulle bli mycket besviken att hon inte kom, ja då kanske hon hoppat över tentan.

    Jag hoppas ialla fall för din skull TS att du kan förlåta din syster.
  • Anonym (e)

    Hon kanske helt enkelt inte klarade av att gå på begravningen för att hon tyckte att det var för jobbigt (Och då menar jag inte jobbigt som i shit fy f*n vad det här är jobbigt) utan mer som att hon inte klarade av att hantera sina känslor inför hela situationen. Alla sörjer på olika sätt och alla klarar inte av att gå på begravningar och även om det är mycket soligt att din son dog TS så har du tyvärr ingen rätt att bestämma över hur din syster skall reagera, om hon skall gå på begravningen eller hur hon väljer att sörja.

    Dessutom kan du ju inte få det ogjort och att vara bitter över det idag är ju bara energi slukande och helt meningslöst. fokusera energin på något positivt istället då kommer du må bättre

  • Anonym (Nja)
    AronNora2 skrev 2010-11-08 21:39:05 följande:
    Det spelar givetvis ingen som helst roll vilka eventuella känslor systern hade för barnet.
    Det viktiga är ju att hennes syster drabbats av en svår tragedi, och att hon i det läget väljer att dra uppmärksamheten till sig själv genom att inte gå på begravningen.
    För att hon hade en viktig tenta ja, som kanske inte går att göra om. Min bästa vän kom inte på min fars begravning för att hon hade tenta och det förstod jag. Hon var iaf där under de värsta vissa saker måste man ändå försöka att acceptera alla agerar olika och sörjer olika det är inte meningen att man ska förstå precis allt.
  • snillis
    Saian skrev 2010-11-08 15:41:15 följande:
    Lägg ner ålderstjatet och visa lite respekt för TS. Hon har klargjort att hon inte vill diskutera åldern på sin son och då får ni väl lägga ner. Jag har svårt att tro att det är för att ni är så extremt villiga att hjälpa som ni absolut måste få reda på den informationen. Ett nej är ett nej!

    Beklagar sorgen TS. 
    Det var mest för att få TS tänka i andra perspektiv än sitt eget.
    Om hon kan se att systern resonerar annorlunda så kanske hon förstår att det inte är så respektlöst.

    Men TS verkar ha bestämt sig för att känna bitterhet för sin syster och verkar inte direkt intresserad av att se saken ur olika perspektiv.
    Som vanligt här på FL så startar man en tråd där man ber om andras synpunkter och när människor ger svar man inte vill ha blir man sur.

    Well fine, då vet jag att TS inte är intresserad av input! 
Svar på tråden Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?