Anonym Trådstartaren

Äldre 8 Nov 09:07

386 svar

Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

Nu har jag läst alla inlägg och jag vill tacka för allas åsikter, även om vissa uppenbarligen har svårigheter med att förstå och känna empati för en som förlorat ett barn. Självklart är vi alla olika med olika bagage och relationer till våra familjer, vilket präglar hur vi ser på omgivningen och situationer, jag respekterar allas ställningstaganden i frågan.

Vad gäller att vara student så handlade det om en kurs på 5 poäng, det var nämligen innan man införde 7,5 poäng, så det handlade inte om en juridikkurs på 30 poäng, då hade jag självklart varit mer förstående. Jag är själv student nämligen och väl insatt i hur reglerna ser ut. Detta skedde också innan åtstramningarna i somras, vilket de som läser TS skulle ha lagt märke till.

Klassfrågeperspektivet tänker jag inte ens bemöda mig med att svara, det är irrelevant.

Som några har uppmärksammat så vill jag inte känna såhär, jag vill att hon ska ha en del i mitt och mina barns liv, därför vill jag också komma över denna ilska jag känner. Mina barn älskar henne fastän hon svikit dem ett flertal gånger, och jag vill självklart att de ska älska henne, vi är en familj och i min familj är sånt viktigt.

Anonym Trådstartaren

Äldre 8 Nov 09:10

#93

flena skrev 2010-11-08 09:06:54 följande:

Du ska inte tänka att du överreagerar. Dina reaktioner kommer ju av det som hände, och med tanke på hennes historia så överreagerar du ju inte.

Du kan inte alltid styra över dina reaktioner. Sen tänker jag att samspelet mellan er ska ju handla om hur du hanterar hennes situation och hennes beteende, och hur hon hanterar din situation och ditt beteende.

Hon har ju verkligen inte hanterat din dåvarande situation på ett bra sätt, så det är ju fullt förståeligt att du blir ledsen.

Sen har hon ju en verklighetsuppfattning av att allt handlar om henne, så hon förstår nog inte ens att hon är egocentrisk, i hennes värld är det det normala. Om hon ska komma ur den verklighetsuppfattningen så är det endast genom att folk runtomkring henne just REAGERAR. Som det är nu, så underhåller ju er familj hennes skeva verklighetsuppfattning eftersom alla tassar kring henne.

Men om du inte vill ta den konflikten med henne, och hjälpa henne med den skeva verklighetsuppfattningen - så förstår jag dig fullt ut.
Så om du vill ha en bra relation med henne efter vad som har hänt - så kan du bara jobba med ditt sätt att se på henne. Kanske som att hon är okunnig. Och därefter försöka förstå och förlåta henne.

Du kan som sagt inte förändra henne, så därför måste du gå in i dig själv och förändra din syn på henne - om du orkar.
Annars kanske du ska ta en känslomässig paus från henne - så att du själv inte förgås av en bitterhet. Det mår du för dåligt av själv. Och du ska ju kämpa för att må bra, det är ju viktigast för dig och din familj.

Lycka till

Jag har tagit upp poblematiken kring hennes ego med henne vid ett flertal tillfällen, men hon vägrar inse sanningen. Det riktigt tragiska är att hon beehandlar sina vänner så som hon behandlar mig, så hon är väldigt ensam eftersom de flesta tröttnar på hennes drama och nycker.

Anonym

Äldre 8 Nov 09:12

#94

Anonym skrev 2010-11-08 09:07:35 följande:

Nu har jag läst alla inlägg och jag vill tacka för allas åsikter, även om vissa uppenbarligen har svårigheter med att förstå och känna empati för en som förlorat ett barn. Självklart är vi alla olika med olika bagage och relationer till våra familjer, vilket präglar hur vi ser på omgivningen och situationer, jag respekterar allas ställningstaganden i frågan.

Vad gäller att vara student så handlade det om en kurs på 5 poäng, det var nämligen innan man införde 7,5 poäng, så det handlade inte om en juridikkurs på 30 poäng, då hade jag självklart varit mer förstående. Jag är själv student nämligen och väl insatt i hur reglerna ser ut. Detta skedde också innan åtstramningarna i somras, vilket de som läser TS skulle ha lagt märke till.

Klassfrågeperspektivet tänker jag inte ens bemöda mig med att svara, det är irrelevant.

Som några har uppmärksammat så vill jag inte känna såhär, jag vill att hon ska ha en del i mitt och mina barns liv, därför vill jag också komma över denna ilska jag känner. Mina barn älskar henne fastän hon svikit dem ett flertal gånger, och jag vill självklart att de ska älska henne, vi är en familj och i min familj är sånt viktigt.

Då borde hon ha varit med. Och jag läste ts..men kommer tyvärr inte ihåg varje ord.
Jag tänker inte säga att jag förstår dig, det gör jag inte. Men jag förstår att det är en jobbig situation och jag visste inte att det är upprepade gånger hon har svikit..
Jag tycker inte att du överregaerar

Anonym Trådstartaren

Äldre 8 Nov 09:12

#95

Pleco skrev 2010-11-08 09:08:22 följande:

Jag hade nog kunna förlåta, om min syster hade sagt att hon inte orkade komma, men inte om hon hade skippat för en tentas skull. Jag har full förståelse för att man inte orkar eller vill gå på en begravning och jag skulle aldrig tvinga någon att delta i något som är så fruktansvärt jobbigt. Sen vet jag inte hur mycket stöd jag hade behövt från min syster mitt i all sorg, den enda jag hade tytt mig till hade varit min man, tror jag.

Jag hade blivit otroligt ledsen, men jag hade förlåtit.

Men nu är ju inte jag TS och min syster är inte som TS syster, utifrån vad som skrivits här iaf. Så det är rätt svårt att tala om för dig vad du ska göra. Du känner ju som du gör och det finns säkert grund för det. Men jag tror nog att du bör försöka förlåta och få tillbaka relationen med din syster. Du mår ju inte bra av att gå och fundera på det här år ut och år in.

Jag hade absolut respekterat hennnes frånvaro om hon sagt att hon inte orkade, men nu valde hon att prioritera tentan, och det kan jag inte respektera.

Anonym Trådstartaren

Äldre 8 Nov 09:14

#96

Anonym skrev 2010-11-08 09:12:24 följande:

Då borde hon ha varit med. Och jag läste ts..men kommer tyvärr inte ihåg varje ord.
Jag tänker inte säga att jag förstår dig, det gör jag inte. Men jag förstår att det är en jobbig situation och jag visste inte att det är upprepade gånger hon har svikit..
Jag tycker inte att du överregaerar

Nej, det är inte lätt att hålla koll på allt man läser i en TS det förstår jag, och du kan inte veta att hon svikit många gånger.

Anonym Trådstartaren

Äldre 8 Nov 09:30

#105

Syster Luring skrev 2010-11-08 09:26:14 följande:

Jag tycker du ska sätta dig ner och formulera alla dina tankar i ett handskrivet brev till henne. Låt det ta en vecka eller två så att du verkligen får med allt du känner kring detta. Sorg och besvikelse likväl hur du känner inför att ni har så dålig kontakt nu och att du funderar hur hon ser på det. Det kommer aldrig att kännas bättre annars. Jag beklagar verkligen sorgen efter er pojke, det måste kännas outhärdligt att förlora sitt barn.

Sonen finns inte kvar i livet oavsett din och din systers relation så det enda som kan hända är att det borde bli trevligare för samtliga inblandade. Jag har också en minsta lillasyster (vi är 4 systrar) som fyller 30 nästa år. Det är jättekonstigt med hur alla tassar för henne. Just nu har vi ett kaos med en pappa som är nydiagnistiserad med coloncancer med metastaser i lever och det är underförstått att vi ska ta det väldigt varsamt med henne och hennes känslor. What? När jag var 30 hade jag varit vuxen och självgående i 15 år. (jag är äldst förövrigt)

Jag hoppas ni kan komma över ilskan och försöka täta glappet mellan er, det kan gå. Det är större glapp som har tätats så börja med att skriva ett brev och förklara att du ens vill det. Hon kanske tror hon gör dig en tjänst som håller sig undan?

Lycka till. Jag ska titta in och följa utvecklingen framöver.

Varm kram.

Tack för ditt inlägg, och det är precis så som du beskriver situationen med din lillasyster som jag har det med min. Jag beklagar att din pappa är sjuk och jag hoppas att han kommer att bli frisk.

Anonym

Äldre 8 Nov 09:37

#106

ElizaDay skrev 2010-11-08 09:27:03 följande:

Så du hade på fullaste allvar inte gått på din systersons begravning? Din systerson!!! Hallå, är inte det nära familj? Eller du har inte såna relationer i din familj? Dessutom så kan man väl inte vara så egoistisk att man sviker sin syster på hennes tuffaste dag, eller är det bara jag som ser det så? Jag tror ju inte direkt att du hade blivit avstängd från din utbildning för att gå på en familjemedlems begravning, dålig undanflykt!

Om man inte har fulla poäng så är det så idag jo. Idag kan det vara så att din egen sjukdom med sjukskrivning inte räcker för att få dispans så de tar inte alltid hänsyn till sådant.

Men detta hände innan de nya reglerna så nej det är ingen anledning.
Jag har 5 brorsbarn..

Och som sagt riskerar man att sitta utan inkomst pga för lite poäng så måste jag prioritera mig och min inkomst hur själviskt du än tycker att det är..
Det märks att du inte har koll på de nya csn reglerna och hört på nyheterna om alla dem som har räknat med att systemet ska ge dispans och sen i somras inte gör det längre automatiskt då folk har tyvärr utnyttjat det för andra syften.

Anonym

Äldre 8 Nov 09:37

#107

Alla är olika. Jag själv hade ställt upp för min syster i vått och torrt. Spelar ingen roll om det var hennes son eller någon jag inte ens visste vem det var som hade gått bort..
Behöver hon mig så vill jag visa att jag finns där.

Min syster är även hon lite egoistisk, och vi är tvillingar.. Men jag låter henne få smaka på sin egen medicin då och då. Då kommer hon tillbaka, väldigt gullig.. Så går det runt i en cirkel.

Hon är tydligen inte mogen nog att inse vad hon gör, men det kommer förhoppningsvis komma ikapp henne i framtiden.

Behåll henne som syster, men på distans och visa att hon inte är som en syster du önskar att hon var.

Anonym

Äldre 8 Nov 09:42

#109

Förlåta hade jag nog gjort med tiden, men sorgen över att de känns som att din syster svek dig (som jag hade tyckt om fallet var mitt, att hon skulle finnas där vid min sida när de värsta av de värsta hade hänt, så hade jag velat ha henne där vid min sida i alla lägen).

Men från hennes synvinkel, kanske hon använde tentan som ett svepskäl för att slippa mötas ansikte mot ansikte med allt de här jobbiga, hon har ju förlorat sitt systerbarn...och för henne kanske de helt enkelt blev för jobbigt att hon inte klarade av att hantera ett farväl just då.

Många kramar till dig TS!

Anonym

Äldre 8 Nov 09:43

#110

Förväntansfull0406 skrev 2010-11-08 09:39:13 följande:

Spelar väl för fan ingen roll om det så vore hundra poäng!! Jag blir rädd när jag ser detta, din sons begravning var ert sista farväl, er sista stund tillsammans, hur fan kunde hon missa detta???

OM min syster (eller bror har ingen syster) hade missat en sådan här dag hade jag aldrig mer pratat med honom, jag är annars väldigt sympatisk och kan se att allt inte är svart eller vitt, men just ens barns begravning. OCH dessutom brukar man kunna få dispens när det gäller extremt speciella saker när man går på högskola, typ en näras bortgång, men hon försökte väl inte ens.

Hoppas du kan repa dig från detta ts och önskar dig all lycka i framtiden och att du slipper vara med om tråkiga saker. Kram till dig.

Nu är inte detta en issue då det hände innan de nya reglerna. Så borde ha gått.

Skulle du förlåta din syster om hon inte kom på din sons begravning?

INNEHÅLL