Mini Angla skrev 2010-11-08 21:48:18 följande:
Spännande att läsa alla era små passningshistorier.
Verkar som att de flesta är nöjda med barnets ålder. Och några verkar känna som jag... Vill inte lämna ifrån mig dottern än! Hon är 5 månader.
Själv kryssade jag för 9 månader. Då tror jag att jag kan tänkas vara redo att lämna henne själv en längre stund med någon hon är trygg med, och som respekterar våra regler och rutiner.
Innan dess får gärna mor/farföräldrar eller övriga nära vara själva med henne för att lära känna, men då vill jag vara i närheten så att inte lillan blir rädd/avskräckt. Skynda långsamt tror jag på :)
En till fråga:
Hur har ni hanterat eventuellt tjat om att få vara ensam med barnet/barnen? (Typ: När du slutar amma så kan hon sova här.....)
Själv blir jag fullständigt livrädd och håller flickan än hårdare och inser att jag absolut inte är redo
Farmor tjatade om det ganska mycket. När han var kanske 1-2 månader gammal frågade hon om när de börjar äta vanlig mat, "så att någon annan kan passa" (jag och min man svarade unisont sex månader). Hon trodde att man senast började ge vid tre månader. När han var sex månader frågade hon om han fortfarande sov med oss, och när jag svarade jakande så sade hon att det var ju inga större problem om han kom och sov över nu då, för han kunde ju sova med henne och farfar. Jag och barnafadern har snackat mycket om detta och han är lika snål med sonen som jag är, så jag sade snällt att vi hade diskuterat det: "Det är inte aktuellt med barnpassning innan sonen är över året, och när det då sker, så kommer det att vara någon eller ett par timmar, inte över natten, och dessutom kommer det att ske hemma hos oss där han bor." Jag fick upprepa det ett par månader senare och hon svarade lite surt att "jag erbjöd mig bara". Tanken har faktiskt slagit mig att han fyller ett om ett par veckor och då lär väl tjatet börja om igen.
Vi fick en rätt speciell och känslig kille och både jag och min man har känt att vi inte vill lämna honom till någon som inte förstår sig på honom, uppfattar hans signaler och svarar på hans behov. Vi har inte ens velat att en person som inte förstår att han skriker för att han vill komma upp i famnen, och det beror inte på att han är varm och han kommer inte att somna om bara för att man gungar honom lite, ska gå ut med honom i vagnen. Vi vill naturligtvis inte heller lämna honom till någon som vi upplever är lite vårdslös och oförsiktig med honom. Då den personen är den som man nog skulle tänka på först när man säger barnvakt, så är det enklare att säga nej rakt av. Om och när förfrågningarna börjar om kommer jag att vara väldigt tydlig med att
vi vill ha barnvakt för vår skull när det är aktuellt - sonen har naturligtvis inget behov av att ha barnvakt och vi har inte tänkt låta någon vara barnvakt bara för barnvakteriets skull.
Så svaret på frågan är: nej, vi har inte haft barnvakt ännu och det lär dröja ett tag innan det är aktuellt.