Hur gammalt var barnet när ni hade barnvakt första gången?

Jag håller med Snillis, jag gillar inte heller den här BARA-MIN-attityden.

Sonen hade barnvakt första gången när han var drygt en månad, över natten. Hos mormor och morfar. Varför behöver jag inte gå in på, men det var nödvändigt.
Han är i dagsläget 2,5 år och har haft barnvakt både en och FEM nätter under senaste året. I somras var han hos sin farmor och hennes sambo i 6 dagar. Gick alldeles utmärkt. Dom bor dessutom i Halmstad och vi i Göteborg.
Jag tycker det är bra att barnen får andra vuxna att knyta an till..
Ska väl tilläggas att jag inte kunde amma när sonen kom och det kanske underlättade för andra att han honom då dom kunde ge ersättning.

Du har fattat rätt, jag känner mig inte bekväm med att lämna dottern helt ensam med någon annan än pappan någon längre stund.
Hade diskussion med min man om detta nu på morgonen faktiskt. Han frågade om vi inte kunde gå på restaurang bara vi två snart.
Jag sade precis som det var: "Ja, det skulle vara jättetrevligt, men jag tror inte att jag kan lämna ifrån mig henne till någon annan ännu"
Men jag lovade honom att börja vänja mig vid tanken. Och han lovade att första gången skulle bli lite kortare och i vårat hem.

Jag skrev tidigare i tråden att jag trodde på 9 månader, men efter det har jag funderat. Det beror ju på hur dottern mår och beter sig när hon är med andra personer än mig och pappan. Kan bli tidigare och senare.
Farmor/mormor tar promenader med henne ibland på någon halvtimme. Och sambon har henne medan jag jobbar någon gång ibland.
Än sålänge delar jag bara med mig i små porttioner. Eftersom vi inte haft behov av att lämna bort henne än, så har jag inte behövt tänka på saken.

Fast ett barn behöver ju inte ha en anknytning till någon annan än sina föräldrar det första året. Och det går utmärkt att skapa band till syskonbarn och barnbarn utan för den sakens skull få egentid med dem, än mindre över natten. Själv tycker jag att det är ett jättemärkligt argument att man lämnar bort en 2-3 månader gammal bebis med orden att det är "för barnets skull". På vilket sätt är det en liten, liten bebis behov? Jag tycker inte att det är fel att andra använder sig av barnvakt, to each his own... liksom. Min son skiner som en sol åt min syster, trots att hon aldrig har "vaktat" honom mer än fem-tio minuter.

Jag har skrivit ett jättelångt inlägg där jag nämner ett par av våra anledningar, ytterligare en är ju då att sonen i stor utsträckning fortfarande ammar (10-12 gånger per dygn om inte mer).

Vi hade barnvakt en kväll när han var ca 5 mån. Det var mormor som hade ansvaret!
Sen den andra gången var han väl ca 6 mån och då var det min bästa kompis och hennes respektive. Jag har aldrig lämnat bort över natten, det kommer jag nog vänta lite med för min egen skull... även om lillgossen sover hela natten som en stock!

Ja, vi har ju 13 resp. 120 mil till våra familjer men vi försöker ändå få till övernattningar lite då och då eftersom vi tycker att det är viktigt.
Både för oss som par att få rå om varandra utan barn men framför allt för barnen att få vara ensamma med och bortskämda av farmor och farfar.
Jag menar, det är inte varje dag man får glass till frukost

Vi är alla olika!

Haha. Just det är en anledning till att jag inte vill lämna bort mitt barn för tidigt, och att svärföräldrarna inte har fått passa henne än. Jag tycker att hon är för liten för glass och chips till middag, och det är vad hon hade fått där. För barnbarn ska ju skämmas bort. Och för dem innebär det just glass, kakor, chips och godis. Att skämma bort med tid och uppmärksamhet ligger inte för dem.

Jag ser det inte som en egogrej att jag är "snål" med mitt barn. Vi, för det är ett gemensamt beslut, har funderat mycket på, och pratat mycket om, vad vi tror är bäst för vårt barn. Visst vill vi att hon ska ha bra relationer till andra vuxna, men framför ser vi det som att hennes viktigaste behov är att knyta an till oss, att känna sig trygg med oss. Sen utvidgas det i takt med att hon vill och behöver.

För mig har det varit viktigt att hon själv har kunnat visa att det är det hon vill. När jag ser henne skina upp mot mormor och sträcka armarna efter henne är det självklart att lämna över henne, och när hon vinkar mot mig och sen återgår till att leka med mormor är det lätt att lämna dem ensamma.

Oj, jadu kanske 2 mån, fast då var jag bara borta kanske i 30 min.
Vid 3½ mån var jag borta i ca 1½ timme så inga långa stunder.

Nästa vecka ska åka in till stan o shoppa ( 4 mån) med min lillasyster o då är mormor o morfar barnvakt som de var de tidigare gångerna...

Skulle ha svårt för att lämna bort över natten, än sålänge. Tidigast hon kommer sova borta är i januari då hon kommer vara 6 mån och vi ska på mina bröders 30-års fest. Dock är hon med till en början men åker sedan hem med mormor o morfar... och vi kommer dit på natten sen...

Igår kom vi hem från Riga =) Har ju varit där från fredag förmiddag till lördag eftermiddag och farmor pch farfar har passat våra pojkar på 2år och3 månader och lillen på 3 månader ( som för övrigt dricker välling )...
Det hade gått kanon, store grabben hade inte varit ledsen och något någon endaste gång =) Lillgrabben hade gråtit en del men det har ju sina anledningar- blöja, mat eller sömn eller bara gos=) Känns jätte skönt att det funkat bra och att vi fick ett dygn med bara vuxna, vi kunde koplla av en stund=)
Tack till er som uppmuntrat till att göra detta, ibland behöver man =)

Sonen var 3 månader när han sov över hos mormor och morfar för första gången, jag och maken gifte oss och fick en natt på hotell i present av våra familjer. Gick superbra!! Han hade ju träffat mormor och morfar hur mycket som helst innan, då det var inga bekymmer!

Dottern var 6 veckor när vi hade barnvakt för första gången, i cirka 2 timmar. Hon sov borta första gången när hon var 11 månader.

Jag röstade enligt första barnet, alltså 3 månader.

Bara en liten stund: Dottern var ca en vecka. Vi åkte till ICA och hämtade ut paket och köpte godis. Hon var hos farmor (Där vi tillfälligt bodde).

Några timmar: 7-8 månader. Mormor och farmor har vaktat.

Dottern är nu två år och har inte varit ifrån mig över natten ännu.