30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Kom igen när hon närmar sig femårsstrecket..... Här sitter vi nu med en rosa fluffprinsessa, vad hände? Jaja, det kan väl gå över lika fort som det kom. Eller åtminstone landa på en lagom nivå. Hon tyckte tex inte att Elsa var tillräckligt tjusig på kalaset i går med klänning och byxor i brun manchester med vita sniglar på (ärvda från Ida själv), utan utbrast "men det här är ju tjusigare!" hållandes en helt hideous utstyrsel som Elsa fått från sin farmor - rosa, lila, blommor, volang och rosetter.

Vill bara tipsa om den här verktygslådan som kan bli till liten arbetsbänk: www.br-leksaker.se/M%C3%A4rken/KIDS%20WOOD/KIDS-WOOD%202-i-1-verktygsl%C3%A5da.aspx?id=618353
Vi har den, och den har varit rolig i flera år, barnen leker fortfarande med den rätt ofta. (Trots att Gustav sedan ett drygt år tillbaka också har en riktig verktygslåda med riktiga verktyg.)

Johlinn - Söt kusin! Ida har en docka som heter Kajsa som också får en massa omsorg, dock har hon inte följt med till dagis än. Jag kom att tänka på en bok när du beskrev kusinen, Fia och djuren på dagis. Fast där har djuren tråkigt när de får vara på hyllan i kapprummet.

Sara - Får jag gissa att "Dinosaurietåget" är poppis hos er också?
Håller helt med om att nu när de faktiskt vill välja kläder själva och har tydliga preferenser åt vissa håll (läs: rosa och lila), så är det självklart att de får välja det. Så länge det inte är för kallt eller av andra anledningar passar dåligt som klädval. Det är också självklart åt andra hållet: när Gustav lånar ngt av Ida - ett vackert diadem, de rosaglittriga foppatofflorna, silverskorna etc.- så är det aldrig någon som med ett ord har andats att det skulle vara tjejigt och inte passa sig. Självklart är han lika strålande vacker då som alltid.
Därför blir jag lite ledsen när Ida ibland kan säga saker som att det ena är för tjejer och det andra för killar. Till kalaset i söndags tex köpte hon fina servetter. Ett paket med prinsessor och slott och ett annat med pirater. Med tanken att alla flickor skulle få prinsessor och pojkarna pirater. Det synsättet är jag bombsäker på att det kommer från dagiskompisarna, för som sagt har vi aldrig någonsin pratat i termer om tjejigt och killigt eller att ngt skulle passa bara för det ena könet. Så vi får väl fortsätta att vara motvikt till detta. Tex så fick alla gäster välja själva vilken servett de ville ha.
Sedan är det också svårare nu när Ida är äldre har jag märkt, för det finns liksom inte unisexsaker på samma sätt längre som det gör för små barn. Vi skulle köpa cykel till henne, och det var väldigt tydligt att det var tjejcyklar och killcyklar, och inte bara barncyklar. Det blev alltså att vi köpte en tjejcykel till henne, för jag vet att hon inte skulle tycka killcyklarna var fina (mörka tråkiga färger och tuffa figurer på). Den vi köpte var gul/orange, vilket jag tycker kan passa för vem som helst. Men då är det gulliga blommor på sadeln och så står det "girl power" på ramen. Så onödigt.

Cissi - Gustav älskar kortbyxor. Jag har ännu inte haft hjärta att städa undan dem, för det har ju faktiskt då och då varit fina dagar då det passar med kortbyxor ända tills nu, och de andra dagarna väljer han shorts inne och byter om när vi ska gå ut.

Cissi - Och fördelen är att de inte växer ur dem på samma sätt som långbyxor. Gustav använder shorts i strl 80-86 nu, trots att han drar 104 annars. Så ni kommer kunna ha samma nästa sommar, särskilt som han då kanske kommer gå blöjlös i dem.
Bra med tygverktyg när man vill snickra på brorsan!

Milla - Ska försöka komma ihåg Biltema då, tills det är dags igen. Vi köpte i en cykelbutik den här gången.

johlinn - Krya på sig liten E.

Sarahkka - Ja, det tror jag den kan göra. Jag minns inte riktigt, men vi har haft den länge, så de har definitivt lekt med den före tre års ålder.
Usch ja, hosta kan ju hänga kvar hur länge som helst.

Somna - Vad är det för mössor då?

Ang. spark och bråk har jag inget universalknep att komma med, tyvärr. Vi säger såklart ifrån och blir arga, men det är olika om det hjälper eller inte. Jag föredrar att inte behöva höja rösten, men maken tar ibland i från tårna när han säger till. I min värld är ett nej ett nej, även om man inte skriker ut det, men vi är ju alla olika...
Det är inte ofta vi föräldrar är måltavla för sparkar och slag, däremot använder storbarnen det på varandra emellanåt. Det är svårt, för ibland "väljer" de det själva och då hjälper det ju inte att mamma säger till. Dvs om tex Ida puttar Gustav så att han ramlar och blir ledsen, jag kommer rusande och säger åt Ida, samtidigt som jag säger till Gustav att han inte ska vara så nära Ida och greja med det hon håller på med, bättre att han är en bit ifrån så slipper han bli knuffad. Men han vill liksom vara där och retas tills han åker på en snyting, och vad kan jag göra då? Jag tar några djupa andetag och tänker att det är fostrande att öva på konflikthantering...

Många fina mössor. Själv favoritar jag nog Geggamojas mössor. Snygga och supersköna.

Cissi - Haha, nästa gång får du tänka efter en gång till så att du inser vad som är intressant(ast) för en treåring, och använda något annat som avskräckande exempel. Vem vill inte göra en jättelik bajsdeg, liksom?

Annaloo - Vad heter Ks låtsaskompis? Gustavs heter Bliskan. Jag har ingen aning om hur han kommit fram till det namnet, men gunåde den som fäller ner toalocket när Bliskan kissar eller stänger dörren innan han hunnit in/ut. Det är ju så knepigt eftersom man inte ser honom, så det blir ofta fel. Tur Gustav är med och styr upp då.

Beats me. Å andra sidan verkar det ha sekundär betydelse, iaf i detta hushåll. Tycker de sover likadant oavsett säng. I resesäng med stenhård botten, i barnsäng, i vuxensäng, i skarven mellan två sängar.... Allt går. De är väl så lätta, barnen, att de liksom ligger ovanpå oavsett madrass. Ingen tyngd att sjunka ned med.

Oyra - Vilken cool fåtölj! Hur kan man vilja slå den runda goa saken?

Jag har inga problem att låta och se arg ut när jag verkligen är det, men ibland vill man ju ligga steget före och säga till innan man behöver/hinner bli så arg. Då är det svårare.

cissi - Åh, vad jobbigt! Jag hoppas jag inte klampar för långt här nu, men jag undrar om det verkligen var utstuderat? Med avsaknad av impulskontroll så kanske de där goa kinderna bara inte gick att låta bli att bita i, att det var en puss som gick överstyr? Jag menar bara detta i all välmening, hoppas du förstår hur jag menar. Som en klen tröst, liksom, att det inte riktigt var meningen.
Här får Elsa också utstå en del hårda tag emellanåt, de vill så väl storasyskonen, men kommer ofta för nära och klappar och pussar för mycket. Ida blir också sotis om hon och Gustav sitter på varsin sida om Elsa och Elsa tittar åt Gustavs håll. Då kan hon ta tag i Es huvud och försöka vrida det mot sitt håll istället. Inte ok, men jag förstår ju samtidigt varför och vad det är hon vill, det är inte meningen att göra illa E ju.

Gustav har koll på räkningen upp till 10, sedan blir det lite huller om buller. Ibland vill han att man ska titta när han ska ha cykel- eller springtävling med sig själv på gångvägen utanför oss. Då står han och laddar med "ett, två, tre, femton, nitton, femton, klara färdiga gå!" innan han ger sig iväg.

Vi hade besök av en kompis med sin 1½-åring igår. Både I och G tycker det är vansinnigt kul med lilla tjejen och visar henne leksaker osv. När de sedan skulle gå så går den lilla fram till Ida och pussar, kramar, pussar, pussar och kramar i några vändor. Ida bara satt alldeles stilla och lät henne göra det, tills hon tydligen fick nog och gick och satte sig en bit ifrån med ett enkelt konstaterande: "nu räcker det."