Min 16-månaders kan inte vara i möblerade rum, vad ska jag göra????!!!

Begär hjälp på BVC.

Försök vara ute mycket!
Många aktiva barn behöver komma ut och röra på sig ordentligt för att inte vara helt knollriga inne. 

Ett tips som funkade för oss:

Var med honom tillåt honom att titta och känna på sakerna, visa honom hur man ställer tillbaka sakerna sedan. Försök att att inte höja rösten eller bli arga. Sedan finns det ju saker som han absolut inte ska röra (framförallt hemma hos andra) då får ni markera för honom att dessa saker låter man bli, lyft resolut bort honom därifrån om han inte lyssnar.

Plocka bort allt som ni är rädda om hemma hos er, ha kvar sådant som det inte gör något om det går sönder.

Det kommer troligen att bli en jobbig period för er genom att ni behöver vara brevid honom mycket (framförallt hemma hos andra), men att tillåta honom attt röra sakerna kan ta bort "spänningen" för honom, det tillåtna är inte alltid lika roligt.

Det är inte säkert att detta fungerar men det kan göra det (det funkade på min dotter). 

Lycka Till, hoppas ni hittar en lösning som passar er!

Känner igen mig i det där! Min son har alltid varit aktiv och när han började kunna förflytta sig och klättra så var han ÖVERALLT. Köksbordet var ett av ställena han klättrade upp på hur många gånger som helst per dag. Upp i soffan och upp i fönstret. Hela tiden. Vi har hela tiden sagt "nej" och lyft ned honom, men inte förrän nu när han blivit 2 år så har det lugnat ned sig. Det är nog inte lika roligt längre, han har testat det så mycket dessutom så lyssnar han och förstår när man säger "nej" på ett annat sätt nu. Så bit ihop och säg ifrån, men ha tålamod. Det kommer att lugna ner sig, det är jag säker på!

Tack för tipsen, ibland ger det kraft och är så himla skönt att veta att man inte är ensam...

VI har exakt samma hos oss. Jag är helt slut :(
Dessutom slänger vår son alla saker i golvet så det går sönder saker flera ggr i veckan (se mitt inlägg om du man får honom att sluta slänga / förstöra saker).

HOPPAS verkligen att det går över och det snart!!

Jag har en likadan unge...och tjej dessutom för alla som tror att tjejer bara är söta och snälla alla våra stolar står på borden och blommor har tagits bort i fönstren. Ser lite kul ut när man får besök haha.

Det där med att klättra på allt känner jag igen. Grabben drog stolarna och klättrade upp på dem. Efter ett tag fick vi börja lägga dem ner så det inte blev så högt. Det lät lite kul en kväll när mannen suttit vid datorn och utbrast "nä, nu tror jag att det är dags att lägga ner stolen för idag!"

De små, de små!

hahaha har en sån jag med :D Dotter.....klättrar överallt och ibland är vi totalt rådlösa....hon reagerar inte heller på när man säger nej eller ajaj. Skönt att få lite råd och tips....ska testa några av dem.

Sådär var mitt barn också i den åldern-mycket lugnare nu i tvåårsåldern dock om det kan vara till någon tröst. Fortfarande väldigt fysiskt aktiv, men lyssnar (för det mesta) och förstår att vissa saker ska man inte klättra på. Det gör de ju inte i den åldern  som ditt barn är i nu. Vi hade tur att den där värsta perioden (16-21 månader för oss) inföll på våren och sommaren, så det var lätt att bara vara ute mycket. Då är det lättare att ta det lite lugnare när man är inne sen. Men jag kommer ihåg att vi fick ta undan alla blommor som stod framme och allt annat som kunde gå sönder ett tag. Och hemma hos andra gick det ju inte att sitta ner, utan vi fick springa runt och lyfta undan yrvädret. Det enda som hjälpte var att ta fram mat, då satt hen still så länge det fanns mat på bordet i alla fall....

Sen var det barnets pappa som var föräldraledig då, så jag behövde inte bli lika irriterad

Vi har också en liten klätterapa Far runt som en virvelvind och utforskar allt. Men som min farfar sa " Småpojkar (och flickor) som inte förstör för minst 50 öre om dan blir det inget av!" Det var länge sen, så med dagens penningvärde blir det nog som en tia om dan minst

Min 8 mån bebis förstår var aj aj är.Om jag talar med en auktoritär röst.Han rör inte saken,fast han provar flera gånger.
Jag tror på att vara bestämd när det gäller vissa saker ,så det inte spårar ut alldeles.
Man kan ha några saker som faktiskt "alltid" är ajaj.(eller NEJ) vad man nu vill.

Jag har haft dagbarn som haft föräldrar som talat om att deras barn varit vildar och att jag skulle få plocka bort ALLT inom räckhåll på 1,5 meter typ.
Men så fort föräldrarna har lämnat sina barn och invänjning är färdig så har de lekt precis som de andra barnen.
Och respekterat vad man sagt(NEJ eller ajaj).
Det har aldrig varit några problem.

Jag tror på att tidigt lära dem att man får vara rädd om vissa saker.
Vissa saker kan man inte behandla hur som helst,för då går de sönder och vissa saker kostar helt enkelt för mycket för att de ska ligga inom ramen för vad som är ok för småbarn att ha sönder helt enkelt.

De förstår om man bara menar vad man säger och inte larvar med.
Man ska ju inte skratta åt dem bara för att de är söta och ler när de har sönder något...

Ja,alla gör ju som de vill.
Men för mig har det aldrig varit några problem.Man kämpar på bara.
Även om de små inte begriper allt och varför ,men börjar man tidigt så sitter det där bara.
Oavsett hur smarta eller inte de är ,det är bara dumt att sätta en "ålder" på när barn förstår ajaj...
Jag vet att det fungerar från början(och många med mig).

Jag sparar AJAJ!!, NEJ!! till saker som är farliga, annars kan det ju bli som med pojken och vargen. Att det går inflation i ajajandet.