Hej, det är jag som är Little Ms Chatterbox.
Intressant ämne du valt. Vi håller nu på med utredningen av äldste sonen, faktiskt precis hemkommen från bup i grannstaden.
Hon tog då upp Tourettes syndrom -för han får när han pressas mycket tics. Det är inget vi lagt märke till hemma, men jag lär nog syna honom noga tills nästa träff om 4 dar.
Kan ha lite dåligt samvete för att vi inte kommit till skott att utreda tidigare (han har precis fyllt 11),men samtidigt så har jag jättestort förtroende för de vi nu träffar -så det var nog menat såhär.
Det är inte kul att höra att han har stora svårigheter med vissa uppgifter, men samtidigt så känns det bra att få svart på vitt vilka svårigheterna är. Då kan han få det stöd han behöver och vi kan sätta rimliga krav på honom.
Det är så lätt att kräva saker när inte funktionshindret inte syns.
Vi har kommit en bit på väg med äldste sonen, med son 2 är vi precis i startgroparna, hoppas på en basutredning så snabbt som möjligt.
De påminner mycket om varandra, men är samtidigt väldigt olika.
Son 3 har jag ingen oro för ang. nån diagnos -tyvärr så har han en väldig trotsperiod nu och han har nog fått lite för lite av oss föräldrar då bröderna kräver mycket (+ 2 småsyskon)
Det är nåt som jag kan tycka är jobbigt att räcka till för alla, när de 2 stora tar så mycket.
Skulle vara intressant att höra hur andra gör för att "räcka till"