• Äldre 20 Nov 12:51
    45364 visningar
    103 svar
    103
    45364

    Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?

    Klockan är 16.23 en vardag. Ett barn vill ha en yoghurt, en med chokladkulor och krispigt. Dessutom får man en cool sked med också, om man köper 4 stycken. Barnet föräldern säger nej och barnet kastar sig på golvet och skriker. Du går förbi och tänker ett och annat...
    -"Varför finns det inte tvångssterilisering.
    -"Säg till på skarpen, man kan inte låta barnet styra."
    -"Men låt barnet få saken så det blir tyst någon gång."
    -"Men bär uut barnet!"
    -"Bra förälder som inte ger vika för barnets protester."
    -"Stackars förälder, h*n kan inte ha det lätt."

    Alla och några kommentarer till har nog alla tänkt någon gång. Vad är det som gör vad man tänker? Har du någon gång tänkt att det skulle kunna vara ADHD eller Autism? Att varken barnet eller föräldern kan hjälpa vad som händer? Att den här reaktionen kan uppkomma när som helst, vad det än är? Att orsaken inte alls är just orsakad av yoghurt barnet vill ha och svaret föräldern gav.
    EN möjlig anledning till att situationen uppkom kan vara en socka på morgonen. låter väl helt befängt i de flesta öron, t.o.m. för mig. Men låt mig förklara hur det kan vara.

    På morgonen när föräldern kommer in till barnet säger Godmorgon och börjar plocka med kläderna som barnet ska ha under dagen. Barnet börjar leka med en legobit, bla lägger den i strumpan, när det är dags för strumporna och föräldern som inte ser det ber barnet hjälpa till med påklädningen och vara mer "med". Föräldern går och dukar till frukost när kläderna är på. Vid frukosten upptäcker föräldern att barnet är kall om fötterna, för barnet har tagit av sig strumpan. Föräldern tar på strumpan igen och säger att de ska skynda sig till dagis/skola. När barnet blir hämtat  får h*n reda på att barnet har varit i luven med en kompis. Barnet åt inte som den brukar fast det var god mat och hela dagen har barnen varit frånvarande och inte alls hängt med vad som händer. när det är dags att gå hem sitter ena strumpan utochinvänd och andra går inte och hitta. Det är "bara" någon billig tubsocka så man tar på skor och går hem, på vägen hem kommer föräldern på att det behövs handlas mjölk och tar vägen om affären. Inne på affären ligger det en massa strumpor till extrapris och föräldern nappar åt sig en 3-pack, kan ju vara bra att ha. Och det är där vi se vad som händer.

    Socka som plockades fram på morgonen hade en söm som irriterade och sen satt den lite slappt på foten. Barnet ville inte ta på den så den började leka med legot, om man trycker legot mot tån just där strumpsömmen brukar sitta så är det inte så obekvämt. Under dagen har barnet tagit av sig sockan så fort det går, det kliar från sömmen och den korvar sig hela tiden i skon. Sista gången barnet försökte rätta till var när h*n var på toaletten.
    Sen när barnet längtar hem för att få ta av sig den för****ade strumpan så ska de en omväg till affären, barnet följer med in för att se om det finns någon god mat som man kan föreslå som middag.

    Vad som hände i barnet var en låsning. Barnet hade tänkt sig en sak och det blev inte som barnet hade tänkt sig. I barnets värld så har bara en enda sak existerat under dagen, en socksöm som har irriterat. Sen när föräldern tar en förpackning med liknande strumpor så vill barnet protestera , det är ju fel sort strumpor. Det har barnet försökt visa hela dagen att något är fel. Strumporna gjorde att h*n inte ens klarade av att äta och nu är h*n hungrig. Strumporna gjorde så vi blev försenade hem också.

    Vad man än gör som förälder så gör man fel i någons ögon, om man låter barnet få yoghurten så blir det mer socker som inte är bra eller så kommer barnet alltid vilja ha den sortens yoghurt. Ett bestämt nej sägs ju vara bra och flera andra kunder står och tittar. Föräldern vill bara hem och är inte den mest pedagogiska personen just då.

    Vad du väljer att tänka beror mycket på din kunskap om hur barn kan reagera. Det finns inte någon mall för att så reagerar man som barn när man får ett Nej. Dina erfarenheter och tankar om uppfostran färgar vad du tänker om situationen. Har du tillräckliga kunskaper om just hur barn med ADHD och Autism reagerar?
    Vad tänker du om situationen? Tror du att du skulle kunna tänka om?

    Det här var ETT exempel, vad en strumpa kan ha orsakat. En tröja med noppar, eller dålig lukt från en medresenär på bussen eller kanske en strumpa som sitter för hårt åt kan lika gärna ha orsakat reaktionen. Med ett barn med ADHD och/eller Autism så händer det här flera gånger varje dag, varje vecka hela året. Fast man försöker förbereda så gott man kan så är det alltid något mer. Det här kämpar barnet med också, h*n vet hur man uppför sig men när det är något som stör rutinerna hela tiden så klarar inte barnet av att hålla ihop sig.


  • Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?
  • Sharle­ene
    Äldre 21 Nov 10:50
    #51

    Bra tråd!
    Jag tänker nog inget speciellt faktiskt om ett barn skriker i affären.
    Min son är inne i värsta trotsperioden och här är det verkligen så att han slänger sig på golvet och vrålar när han inte får som han vill
    Så ja min tanke gång blir väl att barnet kanske är inne i nån trotsperiod eller liknande,
    jag vet ju inte kan ju röra sig om vad som hellst.


  • Reglem­entet
    Äldre 21 Nov 10:51
    #52
    Little Ms Chatterbox skrev 2010-11-20 23:34:15 följande:
    OK, du känner på det sättet. Skulle du vilja få förståelse över vad som händer? Om det hade varit en medelålders person, hade du reagerat på samma sätt? Hade du varit lite nyfiken på vad som har hänt för att en vuxen agerar på det sättet? Hade du stått och stirrat?
    Känner du någon sympati med föräldern eller barnet?
    Nej, jag vill inte veta något om denna främmande människa. Jag skulle försöka gå därifrån så fort det bara går.
    *Kommersiellt budskap*
  • Äldre 21 Nov 10:59
    #53
    Reglementet skrev 2010-11-21 10:51:31 följande:
    Nej, jag vill inte veta något om denna främmande människa. Jag skulle försöka gå därifrån så fort det bara går.
    Du resonerar på samma sätt som min 16-åring som har AS... Foten i munnen
    Jag tror på livet - även när det sparkar skiten ur mig!
  • Reglem­entet
    Äldre 21 Nov 11:22
    #54
    Annika i Gbg skrev 2010-11-21 10:59:50 följande:
    Du resonerar på samma sätt som min 16-åring som har AS... Foten i munnen
    Att jag inte är intresserad av att lyssna på främmande människor som skriker? Du menar att man är det om man inte har AS.
    *Kommersiellt budskap*
  • Äldre 21 Nov 11:40
    #55
    Reglementet skrev 2010-11-21 11:22:50 följande:
    Att jag inte är intresserad av att lyssna på främmande människor som skriker? Du menar att man är det om man inte har AS.
    Jag menar att du resonerar som min 16-åring, varken mer eller mindre.
    Jag tror på livet - även när det sparkar skiten ur mig!
  • Äldre 21 Nov 12:27
    #56
    pcalma skrev 2010-11-21 08:09:31 följande:
    Tjabba eller nåt:
    För att ett barn (och vuxen) ska få en diagnos, krävs att flera kriteriet är uppfylda, så till den grad att det är ett verkligt hinder i vardagen!!
    Klart att det finns ouppfostrade barn, det har alltid funnits o kommer alltid finnas!
    Skillnaden är dock enorm o det är inte särskilt svårt att skilja dessa barn ifrån dom som har ett funktionshinder!
    Om man ser till familjerna, så är det stor skillnad i slit! Familjen som har ett barn med NPF, bor i ett helt annat land. SÅ mycket jobbigare är det!

    Jag har 3 barn med olika diagnoser o min näst äldsta har inget av detta! Att handla med honom, tandläkare, bankbesök etc har ALDRIG varit problem! Han har alltid varit så lätt medans allt är en kamp med de andra! Särskilt med 6,5 åringen!

    Till folk som du, som inte tror på att de har ett funktionshinder, brukar jag säga:välkommen hem till mig en dag och en natt, så kan vi ta o fortsätta diskussionen efter det!
    Jag säger detsamma!
    Det är min 4-åring som har autism och det är ett helvete att handla med honom ibland. Beror helt på dagsformen, hur det varit på dagis, hur han sovit, ifall han haft sin vanliga resurs eller inte m.m.
    Är det inte vanliga resursen så är hela dagen kattskit. Han skriker och gråter och ingen fattar varför på dagis...
    Sedan är det lika hemma...

    Däremot min 2-åring är superlätt att handla med, även de gånger hon vill ha godis med hem, slänger saker i vagnen som inte ska köpas eller om hon busar och inte vill gå dit jag ska gå.
    Hon förstår när jag förklarar och fattar vad jag säger och det går att diskutera med henne!
    Sonen slänger sig bara på golvet och gallskriker och man står där helt hjälplös för inget man säger hjälper. Det enda är att vänta ut honom och försöka avleda.

    Ibland så glor folk något vansinnigt. Som den gången för inte så länge sen när sonen helt plötsligt får ett raserianfall och gråter och skriker och vi fattar efter en stund att han är hungrig. Men det tog en stund innan maten blev klar för vi var på semester och åt på restaurang. Sonen skrek hela tiden tills maten kom och kunde sen inte äta när maten väl kom för han var för upprörd. Då fick jag sitta med en 4-åring i famnen och vagga honom och sjunga honom lugn tills han kunde börja äta.
    Några som satt bredvid oss glodde ögonen ur sig och till slut så sa jag högt att vad fan glor ni på? Har ni aldrig sett ett handikappat barn innan?!
    Lillasyster satt så snällt och väntade på maten för till henne kunde vi säga att det var på väg och hon förstod.

    Den stora nackdelen med detta funktionshindret är att det inte syns utåt mer än hur dom betér sig. Att ha DS eller något annat funktionshinder som syns verkar så mycket lättare, för där ser folk att det är något med personen i fråga. Så fort det inte syns så är man ouppfostrad istället och förståelsen är lika med noll.

    (sonen är utan tal och kan således inte tala om vad han vill, han blir utåtagerande istället för att påvisa uppmärksamhet)
  • Äldre 21 Nov 12:28
    #57

    jag tänker; "välkommen i gänget"...

    Med min äldsta hade jag INGA problem, h*n var en drömunge, rörde aldrig något, gjorde aldrig nåt förbjudet, sov hela nätterna från jag lagt h*n ända till morgonen.. sen kom nästa.. o jag fick sota för mina tankar om hur andra uppfostrar sina barn, tur jag inget hade sagt före.. haha 
    H*n sov/sover typ aldrig, gjorde och gör ALLT man inte får, fast h*n vet att man inte får/ska/bör. Det är ju intressant, man måste ju se hur saker fungerar! -det ÄR utvecklande, kan jag berätta.. (ja för barnet, alltså, föräldern får grått hår MKT fort) 


    /anne.h, stolt morsa till fyra absolut perfekta barn ♥
  • Äldre 21 Nov 13:06
    #58

    Det är minsann inte lätt att nå fram till ett barn som inte har kommunikationen för att kunna förmedla sig och inte har ordförståelsen och således inte förstår en enkel uppmaning/förklaring. 
    Upplys mig gärna om hur man då gör?

    Jag låter sonen åka vagn och ha napp, då vet jag att jag kan ta mig in och ut i affären en snabbis om det verkligen krisar sig utan att behöva jaga, leta efter borttappat barn eller lugna en hysterisk pojk. Men se nej, det är inte okej det heller enligt andra, för är man 3,5 år är man alldeles för stor för att både åka vagn och ha napp. Varför ska folk ha åsikter om precis allt?


    ♥ Simon ♥
  • Äldre 21 Nov 14:01
    #59
    Skumboll skrev 2010-11-21 13:06:44 följande:
    Det är minsann inte lätt att nå fram till ett barn som inte har kommunikationen för att kunna förmedla sig och inte har ordförståelsen och således inte förstår en enkel uppmaning/förklaring. 
    Upplys mig gärna om hur man då gör?

    Jag låter sonen åka vagn och ha napp, då vet jag att jag kan ta mig in och ut i affären en snabbis om det verkligen krisar sig utan att behöva jaga, leta efter borttappat barn eller lugna en hysterisk pojk. Men se nej, det är inte okej det heller enligt andra, för är man 3,5 år är man alldeles för stor för att både åka vagn och ha napp. Varför ska folk ha åsikter om precis allt?
    Min son åker vagn och jag mutar honom med non stop när det behövs. Sen skiter jag i vilken veckodag det är eller tid på dygnet. Jag gör det som krävs för att få handla så lugnt som möjligt.
  • Äldre 21 Nov 14:27
    #60
    Little Ms Chatterbox skrev 2010-11-21 09:49:18 följande:
    Jag kan ju inte påverka vad du tänker men vad är dina kunskaper och erfarenheter om ADHD och Autism?

    Hur menar du att föräldrarna skyller på diagnosen?
    Vad är det som dom gör som du tycker att de skulle kunna gjort bättre?
    Har du själv någon lösning som du tror skulle hjälpa?
    Har du frågat eller fått förklarat utifrån vilken behandlingsmetod de jobbar efter?

    Det jag skriv i TS, vad tror du att föräldern gjorde för fel och vad kunde den ha gjort i stället?
    Varför tror du att barnet gjorde som det gjorde?
    Hur tror du barnet tänkte och hur tror du föräldern tänkte?
    Du får gärna skriva efter hur du skulle ha aggerat om det var ditt barn som låg på golvet, och hur du tror att de föräldrar som är slappa i sin uppfostran har låtit bli att ta sig an problematiken.

    Jag undrar om du erkänner att det finns npf? Som en ny upptäckt ("hittipå") alt. som ca 50-årig kunskap om udda beteende hos en mycket lite del av de barn som levde helt passivt på institution.
    Om jag fick en femma varje gång jag hört föräldrar säga att det inte kan göra nått för han har ADHD/asbergers/autism när ungen lever rövare så skulle jag vara rik. Ja det går att göra massor även om barnet har en diagnos. Det kräver dock så mycket mer från föräldrarna. Jag ser ju det på nära håll då två av mina syskon har diagnoer (autism och asbergers).

    Visst finns NPF, men det betyder inte att barnet är omöjligt att få att fungera i vardagen, det är bara så mycket jobbigare. Visst jag kan inte uppfostra bort att strumporna är jobbiga, men med tillräckligt tålamod och kosekvens så kan man uppfostra bort hur man ska reagera på jobbiga situationer. Det är dock inget som går på en gång.

    Skulle mina barn skrika i affären skulle jag reagera likadant vare sig de har en diagnos eller inte. Vi skulle gå ut ur affären och hem. Sen ringer jag pappan och ber honom handla på vägen.
    If you cut the wings of a fly, Does it become a walk?
Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?