• Little Ms Chatterbox

    Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?

    Klockan är 16.23 en vardag. Ett barn vill ha en yoghurt, en med chokladkulor och krispigt. Dessutom får man en cool sked med också, om man köper 4 stycken. Barnet föräldern säger nej och barnet kastar sig på golvet och skriker. Du går förbi och tänker ett och annat...
    -"Varför finns det inte tvångssterilisering.
    -"Säg till på skarpen, man kan inte låta barnet styra."
    -"Men låt barnet få saken så det blir tyst någon gång."
    -"Men bär uut barnet!"
    -"Bra förälder som inte ger vika för barnets protester."
    -"Stackars förälder, h*n kan inte ha det lätt."

    Alla och några kommentarer till har nog alla tänkt någon gång. Vad är det som gör vad man tänker? Har du någon gång tänkt att det skulle kunna vara ADHD eller Autism? Att varken barnet eller föräldern kan hjälpa vad som händer? Att den här reaktionen kan uppkomma när som helst, vad det än är? Att orsaken inte alls är just orsakad av yoghurt barnet vill ha och svaret föräldern gav.
    EN möjlig anledning till att situationen uppkom kan vara en socka på morgonen. låter väl helt befängt i de flesta öron, t.o.m. för mig. Men låt mig förklara hur det kan vara.

    På morgonen när föräldern kommer in till barnet säger Godmorgon och börjar plocka med kläderna som barnet ska ha under dagen. Barnet börjar leka med en legobit, bla lägger den i strumpan, när det är dags för strumporna och föräldern som inte ser det ber barnet hjälpa till med påklädningen och vara mer "med". Föräldern går och dukar till frukost när kläderna är på. Vid frukosten upptäcker föräldern att barnet är kall om fötterna, för barnet har tagit av sig strumpan. Föräldern tar på strumpan igen och säger att de ska skynda sig till dagis/skola. När barnet blir hämtat  får h*n reda på att barnet har varit i luven med en kompis. Barnet åt inte som den brukar fast det var god mat och hela dagen har barnen varit frånvarande och inte alls hängt med vad som händer. när det är dags att gå hem sitter ena strumpan utochinvänd och andra går inte och hitta. Det är "bara" någon billig tubsocka så man tar på skor och går hem, på vägen hem kommer föräldern på att det behövs handlas mjölk och tar vägen om affären. Inne på affären ligger det en massa strumpor till extrapris och föräldern nappar åt sig en 3-pack, kan ju vara bra att ha. Och det är där vi se vad som händer.

    Socka som plockades fram på morgonen hade en söm som irriterade och sen satt den lite slappt på foten. Barnet ville inte ta på den så den började leka med legot, om man trycker legot mot tån just där strumpsömmen brukar sitta så är det inte så obekvämt. Under dagen har barnet tagit av sig sockan så fort det går, det kliar från sömmen och den korvar sig hela tiden i skon. Sista gången barnet försökte rätta till var när h*n var på toaletten.
    Sen när barnet längtar hem för att få ta av sig den för****ade strumpan så ska de en omväg till affären, barnet följer med in för att se om det finns någon god mat som man kan föreslå som middag.

    Vad som hände i barnet var en låsning. Barnet hade tänkt sig en sak och det blev inte som barnet hade tänkt sig. I barnets värld så har bara en enda sak existerat under dagen, en socksöm som har irriterat. Sen när föräldern tar en förpackning med liknande strumpor så vill barnet protestera , det är ju fel sort strumpor. Det har barnet försökt visa hela dagen att något är fel. Strumporna gjorde att h*n inte ens klarade av att äta och nu är h*n hungrig. Strumporna gjorde så vi blev försenade hem också.

    Vad man än gör som förälder så gör man fel i någons ögon, om man låter barnet få yoghurten så blir det mer socker som inte är bra eller så kommer barnet alltid vilja ha den sortens yoghurt. Ett bestämt nej sägs ju vara bra och flera andra kunder står och tittar. Föräldern vill bara hem och är inte den mest pedagogiska personen just då.

    Vad du väljer att tänka beror mycket på din kunskap om hur barn kan reagera. Det finns inte någon mall för att så reagerar man som barn när man får ett Nej. Dina erfarenheter och tankar om uppfostran färgar vad du tänker om situationen. Har du tillräckliga kunskaper om just hur barn med ADHD och Autism reagerar?
    Vad tänker du om situationen? Tror du att du skulle kunna tänka om?

    Det här var ETT exempel, vad en strumpa kan ha orsakat. En tröja med noppar, eller dålig lukt från en medresenär på bussen eller kanske en strumpa som sitter för hårt åt kan lika gärna ha orsakat reaktionen. Med ett barn med ADHD och/eller Autism så händer det här flera gånger varje dag, varje vecka hela året. Fast man försöker förbereda så gott man kan så är det alltid något mer. Det här kämpar barnet med också, h*n vet hur man uppför sig men när det är något som stör rutinerna hela tiden så klarar inte barnet av att hålla ihop sig.


  • Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?
  • Ari Gold
    Dr Mupp skrev 2010-11-21 14:27:32 följande:
    Skulle mina barn skrika i affären skulle jag reagera likadant vare sig de har en diagnos eller inte. Vi skulle gå ut ur affären och hem. Sen ringer jag pappan och ber honom handla på vägen.
    ...och det skulle antagligen innebära att ditt barn övergeneraliserade detta till att "om jag skriker betyder det att vi ska gå hem" och följdaktligen skriker varje gång.

    Barn med funktionshinder behöver träna sig att hantera offentliga miljöer (affärer, bibliotek,caféer) för att kunna bli självständiga vuxna. Att undvika alla situationer där utbrott kan ske är lika olämpligt som omöjligt.

    Jag har arbetat med mängder av barn med autism/as och således även mött mängder med olika föräldrar/föräldrastilar. Det finns ingen av dem som genom vanlig uppfostran kunnat motverka att deras barn får utbrott i affären. Om det varit så enkelt att lösa hade det inte varit ett funktionshinder.

    Jag är själv professionell pedagog inom autism/as och intensivtränar autistiska barn i att hantera offentliga miljöer. Jag kan försäkra dig om att det inte har något som helst med "uppfostran" att göra.
  • Trollet Ludenben
    Ari Gold skrev 2010-11-21 15:47:08 följande:
    ...och det skulle antagligen innebära att ditt barn övergeneraliserade detta till att "om jag skriker betyder det att vi ska gå hem" och följdaktligen skriker varje gång.

    Barn med funktionshinder behöver träna sig att hantera offentliga miljöer (affärer, bibliotek,caféer) för att kunna bli självständiga vuxna. Att undvika alla situationer där utbrott kan ske är lika olämpligt som omöjligt.

    Jag har arbetat med mängder av barn med autism/as och således även mött mängder med olika föräldrar/föräldrastilar. Det finns ingen av dem som genom vanlig uppfostran kunnat motverka att deras barn får utbrott i affären. Om det varit så enkelt att lösa hade det inte varit ett funktionshinder.

    Jag är själv professionell pedagog inom autism/as och intensivtränar autistiska barn i att hantera offentliga miljöer. Jag kan försäkra dig om att det inte har något som helst med "uppfostran" att göra.
    bra skrivet. Det handlar inte om att lösa situationen just då för det kommer att hända likadant nästa gång... och nästa...och nästa...och nästa. Åren går och barnet växer, blir tonåring och sen vuxen. Det handlar om som du säger att träna på att kunna vara i ogffentliga miljöer. Sen kan man som förälder välja bort i största möjliga mån att handla på besvärliga tider, tex maxi en fredag eftermiddag mitt i värsta kundtrycket men att aldrig gå och handla blir för oss en omöjlighet och för sonen en björntjänst genom att han inte tränas och kan inte det sen.
    Nu får vi sällan utbrott, pga träning och förberedelse men det händer ibland. För några år sen hände det jämt, övning ger färdighet
    Älskade ungar
  • amomentlikethis
    Dr Mupp skrev 2010-11-21 14:27:32 följande:
    Om jag fick en femma varje gång jag hört föräldrar säga att det inte kan göra nått för han har ADHD/asbergers/autism när ungen lever rövare så skulle jag vara rik. Ja det går att göra massor även om barnet har en diagnos. Det kräver dock så mycket mer från föräldrarna. Jag ser ju det på nära håll då två av mina syskon har diagnoer (autism och asbergers).

    Visst finns NPF, men det betyder inte att barnet är omöjligt att få att fungera i vardagen, det är bara så mycket jobbigare. Visst jag kan inte uppfostra bort att strumporna är jobbiga, men med tillräckligt tålamod och kosekvens så kan man uppfostra bort hur man ska reagera på jobbiga situationer. Det är dock inget som går på en gång.

    Skulle mina barn skrika i affären skulle jag reagera likadant vare sig de har en diagnos eller inte. Vi skulle gå ut ur affären och hem. Sen ringer jag pappan och ber honom handla på vägen.
    TÄNK så skönt att kunna be pappan handla på vägen hem
    Alla har inte den förmånen tyvärr.
  • Trollet Ludenben
    amomentlikethis skrev 2010-11-21 16:07:20 följande:
    TÄNK så skönt att kunna be pappan handla på vägen hem
    Alla har inte den förmånen tyvärr.
    nog inte så skönt den dagen pappan faktiskt inte skulle kunna och man MÅSTE ha handlat och inte lärt sig hantera situationen själv. Fast sen beror det ju självklart på vilken grad av autism och om man har fler barn med sig sm är små eller behöver passning. Men då brukar man väl oftast inte handla med barnen utan har en anna strategi så man inte gårt själv och hamnar så... men den du citerade skulle nog bli tvungen att lära sig att reda upp situationen om handling på egen hand skulle gå att utföra öht
    Älskade ungar
  • Ari Gold
    Trollet Ludenben skrev 2010-11-21 16:14:49 följande:
    nog inte så skönt den dagen pappan faktiskt inte skulle kunna och man MÅSTE ha handlat och inte lärt sig hantera situationen själv. Fast sen beror det ju självklart på vilken grad av autism och om man har fler barn med sig sm är små eller behöver passning. Men då brukar man väl oftast inte handla med barnen utan har en anna strategi så man inte gårt själv och hamnar så... men den du citerade skulle nog bli tvungen att lära sig att reda upp situationen om handling på egen hand skulle gå att utföra öht
    Framför allt inte så skönt den dagen barnet är vuxen och ska handla i affären själv tänker jag. Övning ger färdighet.
  • Dr Mupp

    Och tänk att mina syskon kan gå i affären utan ett endaste utbrott, men så har ju inte våra föräldrar sagt att det går inte att göra nått för hon har den diagnosen.


    If you cut the wings of a fly, Does it become a walk?
  • Trollet Ludenben
    Ari Gold skrev 2010-11-21 16:20:33 följande:
    Framför allt inte så skönt den dagen barnet är vuxen och ska handla i affären själv tänker jag. Övning ger färdighet.
    urk nej... sen finns de ju de med grav autism som faktsikt inte kunner att klara sig sjävla (även om de med måste tränas men på annat sätt kanske) som är lite annat men min son med AS som faktiskt är relativt självständig inom flera områden ska inte handikappas av att jag inte vill träna med honom. Hur omgivningen bemöter och tränar har ju stor del i hur han utvecklas och hur besvärande handikapp det är. Sen finns det ju de som faktiskt inte klarar att följa med till affären men då har man ju arbetat ut strategier för hur man sköter vardagssysslorna och tränar barnet för sig på det som är svårt.
    Älskade ungar
  • amomentlikethis
    Dr Mupp skrev 2010-11-21 16:24:46 följande:
    Och tänk att mina syskon kan gå i affären utan ett endaste utbrott, men så har ju inte våra föräldrar sagt att det går inte att göra nått för hon har den diagnosen.
    Har jag nämnt dina syskon? Dina föräldrar var uppenbarligen TVÅ i butiken samtidigt också
    En aningens lättare då, oavsett om barnet har diagnos eller inte.

    Själv så släpar jag runt på en gravt autistisk 4-åring och en 2-åring själv hela tiden. Vart jag än går. Minns fan inte då jag var på toa själv sist, för man måste ha koll på 4-åringen hela tiden. pga diagnosen glömde jag ju säga.
    Men oj vad jag skyller ifrån mig nu. Det är ju JAG som inte skött mig rätt och lärt honom att inte rymma hemifrån när mamma sitter på toa Förvånad
  • Ari Gold
    Dr Mupp skrev 2010-11-21 16:24:46 följande:
    Och tänk att mina syskon kan gå i affären utan ett endaste utbrott, men så har ju inte våra föräldrar sagt att det går inte att göra nått för hon har den diagnosen.
    Människor med autism är i första hand individer, precis som alla andra.

    Jag har haft elever som klarat att gå i affärer bättre än andra, men det har inte funnits någon som helst likhet mellan deras föräldrar och deras uppfostringstilar.

    Att din farfar kanske var storrökare och levde till 125 innebär inte att det ej är farligt att röka. Kan vi inte hålla oss ifrån argument på den nivån?
  • pcalma

    Vi tränar M 6,5 år på affärer lördagar efter frukost. Hon har schema hon följer o köper alltid samma godis! Är det en bra morgon så kan vi även sätta dit en mjölkbild!
    I veckorna handlar en av oss vuxna själva! Det funkar inte att ha barnen med! De två stora funkar bra(12 o 13 år varav 13- åringen har diagnos) men inte de små!
    De har diagnos båda o att åka själv t affären är lögn! Överhuvudtaget att gp ut med båda själv funkar inte! De springer åt varsitt håll, livsfarligt! Håller jag i dem så skriker de!
    Baksidan funkar bra för den är inhägnad med stängsel!

Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?