Överlevnadsbarn
1) är intensiva
2) är hyperaktiva
3) är uttröttande
4) vill äta ofta (amma alltså)
5) är krävande
6) vaknar ofta
7) är svårtillfredsställda
8) är oförutsägbara
9) är känsliga
10) är svåra att lägga ifrån sig
11) tröstar sig inte själva
12) har separationsångest"
Nu hittade jag ingen åldern då barnen beskrivs vara så här - men, är inte alla barn så här?
Kanske inte alla punkter, men... Jag har svårt för då jag kommer över och föräldrar beskriver sina barn som "krävande" - och jag kanske inte har en aaaaaning om hur ni andar har det - så därför är jag nyfiken på att höra mer, så jag tassar tillbaka och kommer fortsätta snegla på den här tråden.
Bebisa/barn vill vara med, vara nära, amma ofta - för mig är det ursprungligt.
Nu gråter han i stort sett aldrig, för att vi inte låter honom. Vill han bli buren, bär vi. Vill han ha tutten i munnen hela natten får han det.
Det är inte snack om att ligga några långa stunder på golvet eller liknande. Jag äter när han sover. Nu sover han i mitt knä och pcn ligger bredvid.
Det är först nu sedan han lärt sig sitta som vi kan äta mat samtidigt utan att en av oss har en unge i knäet. Nu kan han sitta ett tag bredvid oss vid bordet i sin stol och leka med grejer medan vi äter.
Men det är ju så, jag har inte kopplat tidigare att detta är nåt annat än normalt. Det är ju ändå så man vill ha det, att barnet är med.
Jag har inga problem med att gå på toa med publik. Och jag är bara glad åt att gå runt med ungen på armen, det är ju fantastiskt att han vill vara med mig. Fantastiskt och självklart.
Och nu vaknar ungen =) haha