Överlevnadsbarn

Vår son var också väldigt krävande när han var mindre. Redan första dagen på bb märktes det, han grät och skrek oavbrutet medan de andra nyföddingarna sov i sina plastbaljor. Sen när vi kom hem så fortsatte det så, han var nästan alltid ledsen, ville amma nästan hela tiden, bli buren jämt, omöjlig att lägga ned någonsin, hatade att åka vagn och bil. Jag blev så uppstressad av hans skrikande att jag gjorde allt i min makt för att han skulle vara nöjd, så att "låta honom skrika av sig" var det aldrig någonsin tal om. Sen började han bli lite nöjdare när han var runt 6 månader, hyperaktiv, men glad så länge det fanns något spännande att göra. Nu är han 18 månader och oftast glad, men det är fortfarande omöjligt att göra något annat när han är med ex diska, baka, sortera tvätt. Men det funkar och huvudsaken är att han är glad! Jag kan dock bli chockad när jag ser andra bebisar/barn som är lugna på ett sätt som han aldrig varit och tänka att OJ, så annorlunda det skulle vara att ha en sån! Men naturligtvis föredrar jag ändå min lilla illbatting .

Våran lille son var verkligen high need de första 6 månaderna. Ledsen nästan jämt, ville bli buren hela tiden, ville amma nästan hela tiden, ville inte åka vagn eller bilbarnstol, ville inte ligga själv i babygymmet ens i 1 minut osv. När jag såg andra mammor som gick runt med sina små som sov sött i vagnen eller som satt lugnt i mammas knä inne på ett café kändes det jättekonstigt eftersom jag aldrig kunde göra något sånt med min son.

Sen har han blivit gladare och nöjdare i takt med att hans förmågor ökat . Han är visserligen ovanligt aktiv, men han är glad nästan jämt. (Nyligen hade en en kort period då han var superfrustrerad dygnet runt och blev arg och ledsen för allt, men det gick tack och lov över efter någon vecka). Han är 19 månader och helt underbar!

Våran son var high need, jag är alldeles säker. Överallt såg jag mammor som gick med bebisar i vagn, som satt med bebisar på fik, som levde ett vanligt liv trots att de fått barn. Jag blir fortfarande förvånad när jag ser dem, för så hade aldrig vi det. Sonen är fortfarande sjövild på ett sätt som de flesta andra i hans ålder inte är, men numera är han för det mesta glad och det gör att vi känner att allt är mycket lättare nu. Okända miljöer har överhuvudtaget aldrig varit ett problem för oss, därimot hans aktivitetsnivå och som bebis ledsenheten. När han var liten sov han också väldigt lite och korta stunder, helst bara i famnen medan man gick runt, kanske 6 timmar per natt i sängen (med amningsuppvak 511 gånger per natt).

Jag är väldigt förtjust i att ligga och gosa, men det har tyvärr min son inte gillat så mycket, utan det var bara att bära som gällde.

3 av 4 mor/farföräldrar orkar inte med att passa honom ens en halvtimme för de tycker att han är för vild, men vi är ju vana vid det här laget...