Loriyana skrev 2011-02-28 19:39:44 följande:
Åh vad jag känner igen mig! Min dotter började sitt liv som ett otroligt ängsligt barn. Om hon somnade i vagnen så räckte det med att jag gick från grus till asfalt eller tvärtom för att hon skulle vakna. Den där mycket om att "barn tar den sömn de behöver" och "bebisar kan sova igenom allt" krossades totalt. Jag låg stel som en pinne på natten eftersom jag visste att minsta rörelse skulle väcka henne. Körde en bil förbi så vaknade hon.
Oj så jag asgarvar åt devisen "barn tar den sömn de behöver". Det har vi inte sett nånting av här. Och det gör mej så ont. Sonen, 2 år, vägrar sova dagssömn och är så trött så trött att jag börjar bli riktigt orolig. Han höll på att somna i pulkan på väg hem från öppna förskolan idag. Och väl hemkommen så sin vana trogen blåvägrar han. Istället tar han ut sin frustration genom alla möjliga hyss. Och tack Slobhan för citatet du gav, jag behövde det idag, en påminnelse om att jag gör mitt bästa som mamma, mer kan jag inte.
