Överlevnadsbarn

Nu har jag inte läst allt direkt.... men jag måste berätta om skrikande småbarn. Första dottern skrek mycket från det att hon var 3 dagar tills hon blev bortåt ett år, hon vaknade MÅNGA gånger varje natt och man blev helt slut....

Andra sonen var 3 veckor när han började skrika. Efter ett antal månader slutade jag helt att äta ALLA mjölkprodukter. Läste ALLA innehållsförteckningnar och han slutade skrika... Åt jag däremot en macka med bregott skrek han igen. Innan hade jag hört att barn kunde få ont av mjölk, men trodde det skulle bli bättre att minska ner på mängden bara, men så var det inte. Skitjobbigt var det, både innan och efter. De oändliga skriken innan och att alltid vara tvungen att laga all mat själv efter, inte kunna bli bjuden på mat och leva med matsäck... ammade bara 10 mån pga detta

När tredje barnet kom slutade jag helt med mjölk från födelsedagen och 6-8 v framåt och han har varit som en helt annan sorts bebis. När jag sedan försiktigt började med lite mjölk så fungerade det bra.

Nu väntar jag 4:e och har tänkt göra likadant! Har upptäckt att jag själv inte mår bra av ffa laktos också.

Prova det alla ni med små skrikande missnöjda gnällande barn. Uteslut ALLA mjölkprodukter under en vecka!! Hjälper det så är det absolut värt det, även om det är jobbigt!!! Det gör det lite lättare att samarbeta med de bestämda barnen

PS Min dotter har också skrikit så hon svimmat av! och gränser är bara nyttigt för barn om de är rimliga och inte går till överdrift!!!

Ett boktips: Växa med ansvar av Barbara Coloroso, läs den!!

skånegås

Äldre 8 Apr 17:57

#234

Kid A skrev 2011-04-07 14:21:34 följande:

Å vilken bra tråd! Så skönt att höra att man inte är ensam om att ha ett känsligt barn.

Vår dotter ät snart fyra månader och är en otroligt rolig, aktiv, social, alert och vaken tjej. Med betoning på vaken!

Hon har alla sinnen på helspänn och är enormt känslig för ljud, ljus, beröring... t ex vaknar hon av minsta ljud eller förändring i omgivningen och är otroligt lättstörd när hon äter. Närhetsnarkoman av stora mått är hon också. Vi hade några tuffa första månader då hon skrek mycket men nu har livet blivit lite lättare, framför allt eftersom jag börjat gilla läget mer och acceptera att hon är lite mer krävande än de flesta andra i hennes ålder. Jag försöker strunta i vad "alla andra" tycker men har ändå lite svårt att hantera omgivningens kommentarer och förväntningar på henne - ni vet, att hon borde kunna sova i vagnen, sova i egen säng etc.

Sömn är nämligen det som vi har "problem" med. Hon kan aldrig sova själv, inte somna själv, inte somna om själv och inte sova vidare själv. Jag är alltid gisslan med henne när hon sover, och hon sover nästan bara i sjalen eller bärselen på dagarna. På natten med mig i sängen, klistrad vid min sida. Ibland går det att få henne att somna i en rullande vagn eller i bilen under färd, eller i vagga, MEN då sover hon bara 20-30 minuter och kan sen inte somna om. Hon verkar bara kunna somna om genom att gungas i bärsele eller bärsjal, eller genom att äta/snutta på mig (på nätterna). Det som är jobbigt är att det inte går att lämna henne ens när hon sover djupt, hon vaknar inom fem minuter då. Jag inser att hon fortfarande är väldigt liten och det kan vara så här i den här åldern, men jag börjar undra om det någonsin kommer förändras och i så fall när. Det vore ju inte helt galet med tanke på min man och mitts förhållande om vi fick en liten stunds egentid någon gång ibland, vår bebis är som ett enda stort preventivmedel!

Någon som har det/har haft det som vi?

Det blir bättre!!

Har en tjej på nu 8 år, som sov väldigt lite som liten. Man blev helt chockad av andra bebisar som sov jämt... Vaknade 4-10 ggr varje natt, jag var helt slut hela första året. När jag slutade nattamma henne vid 10-11 månaders ålder började hon sova bättre om nätterna och när hon var 1,5 år var vi tvungna att hindra henne från att sova middag... Efter det har hon sovit bra. Sov hos oss tills hon var ca 3 år sedan i egen säng och eget rum. Har ALDRIG kommit upp till oss på natten (förutom vid sjukdom och mardrömmar, väldigt sällan) utan är helt trygg själv. Tror de investerar i trygghet som små och har nytta av det som äldre också.

skånegås

Äldre 9 Apr 20:58

#238

Loriyana skrev 2011-04-09 08:45:34 följande:

Nu har jag läst klart boken "The Highly Sensetive Child". Den var bra på så sätt att man kände igen sig mycket i de olika situationerna och man kände igen sitt barn. Men jag blev ändå lite besviken. Jag hade hoppats att boken skulle kunna ge verktyg på hur mitt barn ska kunna bli accepterat i samhället och passa in, men istället verkar det hela gå ut på att linda in ungen i vadd och skydda barnet från omvärlden, och jag kan inte låta bli att undra hur sjutton detta kommer att göra att hon blir accepterad i samhället och lär sig hantera livets svårigheter?

Ett exempel, i boken säger författaren att man ska välja barnets vänner med omsorg så att barnet hamnar hos barn som tar hänsyn till hennes känslighet. Men i verkliga livet kan man inte välja vem barnet umgås med! Jag kan inte välja hennes förskolekamrater eller klasskamrater. När hon blir vuxen kan hon inte heller välja sina arbetskamrater. Det jag vill är att få redskap på hur jag lär henne hantera situationer i vardagen som alla människor utsätts för men som hon har svårt med pga sin känslighet. Jag vill inte linda in henne i bomull!

Har ett bra boktips om man vill ha redskap för att hjälpa barn hantera omvärlden, som jag tyckte var super. Inte speciellt för känsliga barn, men ändå bra! Särskilt till lite större barn, ett par år och uppåt. Tycker det är synd att jag inte läst den tidigare...
Heter Växa med ansvar av Barbara Coloroso. Finns att köpa på någon sida har jag sett, men finns annars på bibliotek.

skånegås

Äldre 25 Apr 13:15

#244

Wow!!
Men det jag märkt med min lilla som har/hade mycket svårt att komma till ro, särskilt på kvällarna är att det fukar bättre de dagar vi umgås med andra människor, åker bort etc.. Tror att det då blir så mycket intryck att han inte klarar att ta in det så han somnar istället. När det blir för lugnt och tyst hemma däremot, så får han svårare. Då klarar han att ta in alla intryck och har svårt att stänga av. Hög musik och rörelse hjälper då väldigt bra.

Han är nu nästan 4 v och det som jag också märkt lugnar honom är att jag försöker minska ner på mjölkmängden genom att blockamma. Sedan jag började i förrgår så har han somnat flera gånger vid bröstet, skrikit betydligt mindre och haft lättare att somna. Tips att prova för de med ammande barn!!

Överlevnadsbarn

INNEHÅLL