Överlevnadsbarn

Pollypop>> Vad glad jag blir av din sunda inställning till att  "lära barn att vara själv" jag tror inte alls på det och det går helt imot vad jag kände när min son skrek efter oss. Aldrig att jag skulle låta honom sita eller ligga där. Innan Sonen föddes viste jag inet vad ap är. Nu är jag fruktansvärt stolt att jag är en sån förälder och jag har tänkt att om jag får fler och de inte är som sonen så kommer jag vara ap ändå. Min son var likadan med ljud. Kära nån va arg jag blev om jag äntligen fått han och somna och alltd då ringde telefonen och det reagerade han på sen var det jättesvårt att få han att somna om. Jag drog ut jack och lade av lurar. Har  fortfarande min mobil alltid på ljudlös av ren vana. Nu sover han betydligt hårdare när han sover och nattetid brkar det fördetmesta vara bra. men så jobbar jag nattetid för att få mer tid över på dagen och sambon märker stor skillnad att han är en orolig själl när jag inte är där även om han kanske inte vaknar. Ang baranvakt har vi alltid samma 2. mormor och farmor som han känner bäst. Han var ett år när han sov hos mormor första gången har jag för mig och han kännde henne väldigt väl då. Farmor träffar han inte lika ofta men tycker mycket om. Har sovit hos henne en natt förra sommaren och då hade det gått bra,

Om några dagar ska jag och sambon ut på första minisemestern 3 nätter utan honom. Innan har det rört sig om en natt nån gång då och då. Jag är jättenervs även om jag vet det kommer gå bra. han ska sova hos farmor en natt först och sedan hos mormor två. detta enbart för farmor och mormors skull, det hade blivit för intensivt fr dem annars tror vi. Och vi tror att S kommer klara detta bytet bra också men jag är ändå nervös. Tror jag kommer börja gråta när vi sagt adjö

Jag vet va du menar man behöver lugnet men kännslan av att ens barn behöver en gör att man ändå ine slappnar av helt. men det är ju nödvändigt att barnet utvecklar relationer med andra människor också när tiden är inne. Att ta småpromenader på egen hand är en bra början och bra träning tror jag. Det som jag känner är nog just att man begränsar antalet barnpassare och att barnet käner personen väl. Har du funderat över vad som är jobbigast med att din flicka skriker när hon är ute med mormor? Är det för att det är för att du tror flickan "far illa" av att du lämnat henne med mormor istället för att vara med dig eller för att mormor ska tycka det är jobbigt och utmattande att ha ett skrikande barn med sig?

Sådana frågor tänkte jag mycket på. Hade väldigt dåligt sammvete gentemot okända i affären när jag försökte trösta min gallskrikande son, bad om ursäkt när han förstörde babymassagen för de andra och kände mig så otroligt värdelös som inte kunde trösta mitt barn. Ville inte belasta min egen sambo med att låta han ta över så jag fick andrum så jag stötte bort honom. men jag höll ju på att gå under totalt själv för jag tog på mig allt ansvar och alla skuldkänslor. Jag är helt övertyad om att han har känt att jag alltid var ledsen. att jag säkert hade svårt att le med hjärtat mot honom, Nu mår jag ganska bra igen och jobbar hårt på att bygga upp vår annknytnig.
Men var ine rädd för att lämna över en liten stund till en liten skara som du litar på. Vist kanske hon kommer att skrika men att du får en välförtjänt paus och sen orkar vara mamma igen det trr jag ni båda tjänar på

Ja så är det väl, usch kan kännas så frustrerande, den där ilskan, det finns ju inget att vara arg på. Ändå så är det som världen rasar! Jag har själv svårt/omöjligt att hålla humöret uppe medan han äter min energi och bara pumpar ut sin egna negativa.

Jag tror att ju mer man investerar när de är små i deras resa att bli trygga små individer desto mer får man tillbaka när de blir äldre sen! Hoppas iaf att det ska bli så:)

Nu menar jag kärlek och engagemang inte pengar hihi

Liljan75>> jag tycker du är fantastisk i ditt engagemang, självklart måste även du få chansen att sköta sysslor också! Man kan inte göra allt när dem lagt sig då e man ju själv helt slut;) ibland funkar det bättre att göra saker och ibland sämre beroende på hur barnets sinnesstämning är. Sitter på ett café i detta nu, mitt framför mig sitter 2 mammor med sina söner i 6 månaders åldern! Barnen sitter och joddlar och skrattar glatt, äter rån och känns allmänt nöjda med tillvaron! Tänk va mysigt! Önskar man haft lite sånt också

Mmmm hur gör man för att uppmuntra självständighet! Vill också vara med min son men måste göra annat också! Jag har tur på ett vis då mitt jobb är journatt men jag får ändå ha S på dagis fram till 14, har alltså dagen fri numera då jag hinner få undan och planera kvällen osv. Dessvärre får jag inte den sömn jag behöver på jobb och har ingen ro att sova hemma så jag är nästan alltid övertrött ändå,

Ja man blir så facinerad av att de har så många gemensamma punkter:) Fast jag  skriver mest om de som jag  anser vara negativt och jobbigt. Min son har ju massa kvaliteter som gör att man älskar honom mer och mer för varje dag :) Han är väldigt omtänksam mot tex våra djur. En hund och ett marsvin. Han är försiktig och klappar snällt. han har ett gott minne och kan koppla ihop saker, Var hos en väninna för 5 månader sedan sen blev det inte att vi kom dit på ett tag, sen när jag sa att vi skulle dit igen då säger han "piano och gitarr" som han spelade på sist han var där när han va typ 1,5 år.
 På ikea hittar han direkt till leksaksavdelningen fast det går månader emellan. Han besökte samma doktor två ggr i höstas och första gånen fick han vindruvor av mig medan vi var där, nästa gång så sa an att han ville va druvor när vi var där. Då var han baar 20 månader  ja det finns massa exempel. Han har en otrolig energi och älskar springa och hoppa och klättra men ändå är han försiktig för det mesta och kanstar inte sig ut i faran. Han hittar på egna små sånger och har en vild fantasi. Han gillar o spexa. Sätta sin oanvända blöja på huvudet och springa runt naken med bara den på huvudet ist för på rumpan för att vi ska skrata åt honom eller hattar eller luvor. Han är nyfiken och observant. Kan vara fantasisk kärleksfull även om han gärna hårdgosar genm att typ brottas med oss och låtsas att han ska äta upp oss osv, Han älskar alla bollar och bollsporter. Lever för att spela boll. Ser han tex en tennismatcg på tv så springer han och hämtar tennisbollen osv även om ngn spelar gitarr så hämtar han sin gitarr osv. Så det är inte baar jättejobbigt som tur är:D 

Tillbaka från en välbehövd helg i Liverpool med sambon. Det har gått bra för farmor och mormor att passa lilleman! Skönt att läsa att andra känner igen sig i café situationen, där ett tag kändes det ensamt att inte kunna njuta alls av babytiden, nu är problemet affären för vår del, han känner sig för stor för vagnen, protesterar och får närmast panik i vagn, på golvet springer han runt, in i folk drar ner saker vill bli jagad osv helt hopplös, idag bar jag ut han skrikande i bilen så fick sambon handla klart, jag skällde inte, bad inte utan bara tog han och bar ut han, helt tyst var jag, ville inte belöna beteendet med uppståndelse.. Hur löser ni sånt?