Svärmor..vara med under förlossning!! Orespekterad

Tycker också det är deras stund, inte påstått motsatsen. Men.... Ska vara den större personen i denna till synes oändliga diskussion och lämna tråden då den är extremt meningslös. ..

Jag tycker verklien INTE att du överreagerar.....jag skulle ALDRIG vilja ha med svärmor under förlossningen, inte ens min egen mamma skulle få följa med, pappan till barnet och jag själv räcker alldeles utmärkt, det är ju ingen cirkus uppvisning.

Men prata med din svärmor i KLARSPRÅK.....vissa måste man göra det med, be henne respektera eran önskan, sen skulle jag dessutom prata med bb och säga att mamman är på och dom får skicka hem henne igen om hon ändå skulle dyka upp på bb.

Jag fattar inte varför det ska vara såååå bråttom för vissa anhöriga att träffa barnet FORT, kan man inte bara VÄNTA tills man kommit hem från bb,. och sedan RINGA och fråga om det är ok att hälsa på.

 

Men herre gud! Som att alla i detta land har samma syn på allt.

Kräv att din man talar om för sin mamma vad gränsen går, du behöver inte bråka om det just nu, vänta ett tag hon kanske lugnar ner sig om någon månad, kanske pratar hon med sina kompisar och får deras åsikt, säg det längre fram om inte hon ändrar sig.

Din man har rätt i att:Men att hon känner så är inte detsamma som att hon måste få göra som hon vill, annars... ja, vad? Blir hon allvarligt sjuk? Vore det en kränkning?
Jämför med allt annat i livet som man vill och känner; inte katten får vi vår önskan igenom jämt!

Du gör fullständigt rätt i att sätta ner foten när det gäller en så stor och viktig händelse i ditt liv. Ja, makens liv också förstås, men det är inte han som föder barn - det är du!
Så du kan helt ensam bestämma om du vill ha med gud o hans faster eller vara helt ensam utan en enda anhörig/vän.
Det är DU som bestämmer helt enkelt!

ja respekterar hon inte ditt beslut att nej är ett nej, då tycker jag inte du överreagerar alls.

jag däremot hade med mig svärmor en sväng på förlossningen, men var för jag behövde mer stöd än min dåvarnde sambo kunde ge. men svärmor åkte hem just innan det verkligen skulle sätta igång. och vi sa till alla på skarpen att en vecka i fred ville vi ha med våran bebis när vi kom hem och folk fick vänta, sen fick alla träffa barnet i omgångar och så.

det enda som bekymrar mig med din svärmor.. är att hon reagerar som barnet vore HENNES och hennes rättighet.. det  skulle jag se som en varnings signal på att hon kommer påpeka allt som har med barnet att göra.. och lägga sig i din uppfostran och ditt sätt att göra saker.

min svärmor har alltid gett mig valet att bestämma allt gällande barnet och hon har rättat sig efter det. som hon sa jag har mina barn, och nu har du ditt barn. även om det står mig nära vet jag att som förälder vill man påverka sitt barn själv. 

Jag hade nog dragit hem till Sverige och fött mitt barn.

Tack för allt fint ni har skrivit.
Ni var flera som undrade hur det gått...:

Jag och Mannen är överrens, visade honom denna tråd vi pratade igenom detoch jag tror verkligen han förstår mig nu.
Men gör han det inte gör det inget han står bakom mitt buslut och det känns som det är viktigast.
Igår träffade jag Svärmor och återigen tog hon upp att hon "hoppas att jag ska ändra mig och att hon får vara med på förlossningen" Jag svarade att jag kommer inte ändra mig.
Hennes svar blev då - A men då får jag sitta där ute i väntrummet, där kan ingen förbjuda mig från att vara så får "mannens namn" komma ut med bebisen, så även om du är trött får den lille hälsa på farmor...

*Vi firade min sambos födelsedag och även om det just då bara va jag och hon som pratde hade jag gäster att ta hänsyn till, vilket resulterade att jag svarade - Det är långt kvar tills Maj, vi får se vad som händer.

Idag berättade jag detta för mannen och nu sa han, -Det finns ingen anledning att berätta för henne innan vi ringer henne sen när vi är redo för besök. så det känns skönt.

Om detta vore allt så skulle det kännas bra, Nu har hon fått för sig att hon kommer behöva köpa säng, barnmatstol och ,massa kläder att ha när bebisen är hemma hos henne, När jag talade om att första halvåret kommer vi nog inte ha barnvakt och när vi är på besök kan bebis sova i vagnen.
Svarade hon att hon minnsan inte var någon barnvakt utan att hon va familj och att det va klart att bebisen skulle vara hos henne efter några veckor,,,

Vad säger man?

Tänkte på er när vi såg "Onda cirklar" på TV igår. Det är ert liv, ert barn. Låt henne inte förstöra det för er. 

Den var bra!