• Anonym (Känslig?)

    Svärmor..vara med under förlossning!! Orespekterad

    Jag är nästan i mitten av min graviditet. När vi berättade för min svärmor att vi väntade barn blev hon jätte glad.


    (vilket jag tycker är jätte kul) Hon frågar sedan om hon får vara med på RUL, i o med att jag o sambon har varit på ett VUL och ett UL redan tyckte jag att det känndes okej att hon va med. Idag när jag pratade i telefon med henne kommer det fram att hon sagt till min sambo att hon vill vara med under själva förlossningen. Han ska tydligen ha svarat att han inte tror jag vill det, men hon säger att hon visst ska det, och att hon ska prata med mig om det.


    När jag pratar med henne så säger jag - NEJ, jag vill inte att du ska vara där, jag vill knappt ha min man där. Varpå hon svarar att hon vill vara ett stöd och cocha mig. Jag tackar då för erbjudandet IGEN och säger att det räcker med min man. Hon säger då får jag sitta utanför och vänta och direkt när bebisen är ute vill jag komma in. Jag försöker igen förklara att vi säkert kommer vilja vila ett par timmar kanske tom ett dygn innan besök..
    Hennes svar är att - ja med då får du vila, så får min son komma ut med mitt barnbarn till mig.

    Jag vill helt klart att hon tillsammans med mina föräldrar är den första som ska träffa bebisen, Jag älskar verkligen min svärmor. Men jag vill själv ringa när vi (jag) är redo och välkommna henne och mina föräldrar samtidigt..Är det fel?

    Är jag knäpp och överkänslig? Jag vill inte att hon ska sitta utanför...

    Min man tycker förövrigt att det vore konstigt om hon inte kände så, Och att "alla" vill träffa sitt nya barnbarn på en gång. Jag tycker att när jag talar om att jag inte vill ha henne där just då borde hon respektera detta.?!

    Jag vill inte ha någon sympati...utan era åsikter om jag är överkänslig eller om jag reagerar normalt?

  • Svar på tråden Svärmor..vara med under förlossning!! Orespekterad
  • Miss Obsessive

    TS.. Du är absolut inte överkänslig!

    Min svärmor påminner om din och även hon tror att vi ska kasta oss på telefonen när vi är på väg in till förlossningen så att hon kan komma dit. Hon ser det också som en självklarhet att få träffa sitt barnbarn omedelbart det kommit till världen. Det är oerhört viktigt att ens partner förstår hur man känner och står upp mot mot sin förälder/sina föräldrar, för utan det stödet så blir det en oerhört frustrerande situation. Jag har velat strypa min svärmor fler ggr än vad jag har fingrar under graviditeten och särskilt nu mot slutet. Ibland tänker och pratar hon som om det var hennes barn jag bar på. Fortsätt sätta regler och gränser, var bestämd med hur ni vill ha det. Hon må vara en del av familjen, men det ger henne verkligen ingen rätt att sätta villkoren för hur du, din man och ert barn ska leva! 

  • Alondra

    Jag fattar inte varför vissa måste "ta barnet" ifrån en. Efter jag fick barn kommer jag aldrig komma på tanken att fråga andra om jag får hålla i deras bebisar eftersom jag själv blev känslig för det när jag själv fick barn. När min bebis var två veckor blev min svägerska förvånad över att jag inte ville att hon skulle dra iväg med min bebis i vagnen själv. Konstigt eller? Bebisen är ingen produkt som alla kan känna och klämma på!

  • Anonym
    Anonym (Känslig?) skrev 2011-02-01 19:00:33 följande:

    Tack så jätte mycket för allt stöd i denna tråd :)


    Nej hon har ingen nyckel hem till oss och kommer heller aldrig att få en, Jag har bestämt mig för att inte amma (ingen diskussion jag behöver ha mera igående i denna tråd) Hur som det är därför hon tror att det inte kommer vara några problem för henne att vara barnvakt redan efter 2-3 veckor.
    Jag och mannen kommer gemensamt att vara hemma de två första månaderna efter förlossning efter två månader kommer jag gå tillbaka till arbetet och  han kommer då att vara hemma 6 månader därefter ä det mina sex månader.
    Jag börjar bli orolig att varje dag jag kommer från jobbet kommer att se henne sitta i mitt kök dricka kaffe och hålla bebis i sin famn....

    Idag fick jag nämligen reda på att hon blir sjukskriven ett år.......


    Jaa, tyvärr, av allt du har skrivit så får jag nog dom vibbarna att hon kommer "bo" hos er varje dag din man är hemma och gemensamt ta hand om bebisen. Men det beror ju förstår helt vad din man tycker om det? Står han sin mamma någotsånär nära så kommer han kanske också låta det bli så eftersom det ju är slitigt med en bebis och då skönt med hjälp och avlastning så man kan göra de mest basala saker som att gå på toa eller få ta en dusch. Varför blir tantan sjukskriven då? Kommer hon ha förmågan att ens sitta hos er och ta hand om en bebis varje dag?
  • Anonym (idiot)
    Anonym (Känslig?) skrev 2011-02-01 19:00:33 följande:

    Tack så jätte mycket för allt stöd i denna tråd :)


    Nej hon har ingen nyckel hem till oss och kommer heller aldrig att få en, Jag har bestämt mig för att inte amma (ingen diskussion jag behöver ha mera igående i denna tråd) Hur som det är därför hon tror att det inte kommer vara några problem för henne att vara barnvakt redan efter 2-3 veckor.
    Jag och mannen kommer gemensamt att vara hemma de två första månaderna efter förlossning efter två månader kommer jag gå tillbaka till arbetet och  han kommer då att vara hemma 6 månader därefter ä det mina sex månader.
    Jag börjar bli orolig att varje dag jag kommer från jobbet kommer att se henne sitta i mitt kök dricka kaffe och hålla bebis i sin famn....

    Idag fick jag nämligen reda på att hon blir sjukskriven ett år.......


    Men fan vad jobbigt, ett helt ar... Kan du prata med din sambo om det har?
  • Anonym

    Hade/har också problem med mina svärisar, de blev läskigt överengagerade under graviditeten och som gravid så kändes det liksom som om att de stod redo för att valsa in och ta över mitt barn när det va fött.

    Gick hos en psykolog och hon sa att "det är skillnad att vara glad med någon än att vara glad åt någon". Det var precis min känsla. Som att de ville utkonkurrera min upplevelse att få mitt första barn med sin egna upplevelse att få barnbarn.

    Och dessutom så fick jag också känslan av att jag skulle föda dom en slags ny mening i livet, som att de skulle leva genom oss och vårt barn. Låter säkert fint men det är faktiskt otroligt stressande. Det är fortfarande så, förväntningarna och förhoppningarna om att dom egentligen vill vara extraföräldrar ligger så tät att jag ibland känner mej totalt kvävd, det räcker aldrig med vad dom får utan det bönas alltid om mer mer mer.

  • Anonym (medsyster)
    Anonym skrev 2011-02-01 22:54:42 följande:
    Hade/har också problem med mina svärisar, de blev läskigt överengagerade under graviditeten och som gravid så kändes det liksom som om att de stod redo för att valsa in och ta över mitt barn när det va fött.

    Gick hos en psykolog och hon sa att "det är skillnad att vara glad med någon än att vara glad åt någon". Det var precis min känsla. Som att de ville utkonkurrera min upplevelse att få mitt första barn med sin egna upplevelse att få barnbarn.

    Och dessutom så fick jag också känslan av att jag skulle föda dom en slags ny mening i livet, som att de skulle leva genom oss och vårt barn. Låter säkert fint men det är faktiskt otroligt stressande. Det är fortfarande så, förväntningarna och förhoppningarna om att dom egentligen vill vara extraföräldrar ligger så tät att jag ibland känner mej totalt kvävd, det räcker aldrig med vad dom får utan det bönas alltid om mer mer mer.
    Väldigt bra sammanfattat. Min svärmor har inget eget liv utan lever genom andra. Bl a oss. Det tär att ha nån som alltid ska veta och komma med sin åsikt. Och blir sur om man vill vara med andra.
  • Anonym (komplicerat)
    Anonym (Känslig?) skrev 2011-02-01 19:00:33 följande:

    Tack så jätte mycket för allt stöd i denna tråd :)


    Nej hon har ingen nyckel hem till oss och kommer heller aldrig att få en, Jag har bestämt mig för att inte amma (ingen diskussion jag behöver ha mera igående i denna tråd) Hur som det är därför hon tror att det inte kommer vara några problem för henne att vara barnvakt redan efter 2-3 veckor.
    Jag och mannen kommer gemensamt att vara hemma de två första månaderna efter förlossning efter två månader kommer jag gå tillbaka till arbetet och  han kommer då att vara hemma 6 månader därefter ä det mina sex månader.
    Jag börjar bli orolig att varje dag jag kommer från jobbet kommer att se henne sitta i mitt kök dricka kaffe och hålla bebis i sin famn....

    Idag fick jag nämligen reda på att hon blir sjukskriven ett år.......


    Bara ett litet varningens ord här ang. planering av föräldraledighet och förväntningar. Det kan hända att den här fördelningen passar er perfekt. Det kan också hända att det inte passar alls.
    Vi låg inlagda på barn en månad och jag blev rätt sjuk själv efter förlossningen, att gå tillbaka till jobbet efter två månader, oavsett om man ammar eller ej, hade inte kunnat vara genomförbart.
    Sedan finns det ju de som är pigga som lärkor också!

    Men det är ju tråkigt om man gjort sig vissa förhoppningar som sedan grusas.

    Jag tror att du och mannen behöver prata igenom det här ordentligt ang. hur ni gör med svärmors vistelse, vad som känns ok eller inte och även berätta det för henne. Sedan vet man inte alltid hur man reagerar, de finns de som sagt ifrån att de vill vara ifred och sedan inte önskar ngt hellre än att få besök och tvärtom.
    Ang. amning så har ni säkert era skäl, jag tror dock att det hade varit ngt som var rätt bra att "skylla på" för att slippa komma i alltför stora konflikter. Lycka till!
  • mia83
    Anonym (Känslig?) skrev 2011-02-01 19:00:33 följande:

    Tack så jätte mycket för allt stöd i denna tråd :)


    Nej hon har ingen nyckel hem till oss och kommer heller aldrig att få en, Jag har bestämt mig för att inte amma (ingen diskussion jag behöver ha mera igående i denna tråd) Hur som det är därför hon tror att det inte kommer vara några problem för henne att vara barnvakt redan efter 2-3 veckor.
    Jag och mannen kommer gemensamt att vara hemma de två första månaderna efter förlossning efter två månader kommer jag gå tillbaka till arbetet och  han kommer då att vara hemma 6 månader därefter ä det mina sex månader.
    Jag börjar bli orolig att varje dag jag kommer från jobbet kommer att se henne sitta i mitt kök dricka kaffe och hålla bebis i sin famn....

    Idag fick jag nämligen reda på att hon blir sjukskriven ett år.......


    Jag förstår dig verkligen, minns hur det var med första barnet. Bara att lämna över till pappa var en kraftansträngning, och alla dessa släktingar som ville hålla, gå iväg, inte ge tillbaka barnet när det blev lesset, vara barnvakt redan efter någon vecka.. det gav mig konstant magknip.
    Men kan du inte prata med din sambo om det? förklara hur du känner det?
    Och måste ni göra upp hur ni ska lägga upp föräldraledigheten redan nu? det kan ju faktiskt hända att du kommer vilja amma längre när barnet väl är här? Att du kommer må dåligt efter förlossninge? Att du inte kommer vilja skiljas från din lilla guldklimp så snart?
  • Här och nu
    Annie2012 skrev 2011-02-06 12:57:40 följande:
    Tänkte på er när vi såg "Onda cirklar" på TV igår. Det är ert liv, ert barn. Låt henne inte förstöra det för er. 
    Precis. Den hade en rejäl poäng!
Svar på tråden Svärmor..vara med under förlossning!! Orespekterad