Vad du gör så ge henne inte dåligt samvete med att pappa blir ledsen osv osv för då blir det ännu värre.Det finns ju en anledning till att hon känner som hon gör och det måste tas på allvar.Pappan och du måste komma överens och kanske att ni byter schema ett tag för att se om det blir bättre.Ring familjerådgivningen och be att få ett samtal om hur ni ska göra.Visst är rutiner bra men inte på bekostnad av att dottern mår dåligt.Hon kanske behöver vara mer eller oftare hos dig ett tag för att sen kunna återgå till vv.Fråga hur hon skulle vilja göra,hon kanske kan vara hos pappa på em och sen sova hos dig eller något.Min son hade en sån fas och han har i efterhand talat om vad skönt han tyckte det var att jag tillslut sa ifrån och han fick vara mer med mig.Lyssna på dottern och be om hjälp

Han kanske tar sitt förnuft till fånga om någon annan säger att det behövs nån form av ändring.Vill han verkligen tvinga sin dotter att vara hos honom när hon är så ledsen.Försök att få honom förstå att ni måste ändra för att han även senare ska kunna ha sin dotter,för risken är stor att hon kommer vara väldigt arg på honom senare när hon bli lite större.Hon kommer kunna vara arg på dig med om du inte åtminstomde gör allt du kan för att hjälpa henne.Säg till henne att du ska försöka prata med pappa och be någon om hjälp för att det ska bli någon ändring.Men säg inte pappa blir ledsen och saknba henne för det gör det inte bättre för henne.Min son sa så här är det mer synd om pappa än om mig då?

Nä,det är lätt att tro att man försöker hjälpa barnet och så kan detta upplevas så fel mot vad man tänkt sig.Min son är 18 år nu och vi har pratat mycket genom åren om hur allt har varit och känts för honom men nu senare år har jag även berättat lite om hur jag känt.Var noga med att tala om att du ska hitta ett sätt som gör att det blir bra men att det kan ta tid.Sonen började bli utåtagerande mot oss här hemma,hade svårt att sova och ont i magen hela veckan innan han skulle till pappa.Arg som ett bi ett par dar när han sen kom hem innan det blev en gokille igen,tills nästa ggr. Själv gjorde jag så att till slut så hittade jag på en massa för att han inte skulle behöva åka till pappa.Det tackar han för ofta,att jag lyssnade på honom och bestämde åt honom för pappa kunde ringa och prata med honom och öva "utpressning" just i form av  att-pappa blir ledsen-pappa saknar dig-vad ska pappa göra utan dig osv osv.

Ja,det är skitjobbigt jag vet.Lider verkligen med dig och dottern.Ta henne på allvar och ring imorgon och få stöd och hjälp.Hur skulle pappan agera om du helt sonika sa att hon kan komma över dan men sova här eller att du håller henne hemma bara?Mitt ex blev som ättika men gick faktiskt inte vidare med det.