ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Hej,

Jag vet varken ut eller in eller var jag ska börja.

Jag har alltid varit högpresterande, haft bra betyg etc, passat som en smeck i svenska skolan. Jag har väldigt lätt för mig när det gäller språk och humaniora, men svårt med matte och naturvetenskap.Jag har ett IQ under genomsnittet och är således väldigt ologisk, men intelligent och mer allmänbildad än genomsnittet.

Jag har alltid varit den konstiga. I min ungdom "löste" jag det genom att bli alternativ och umgås med andra lite udda typer, rökte mycket gräs och annat sånt. Tog mycket tjack.
Jag har väldigt svårt med struktur. Jag tappar intresset på fem sekunder om jag inte är intresserad av det jag sysslar med. Jag skjuter upp ALLT till bristningsgränsen, allt från räkningar, till jobb, till städning. Jag har intalat mig själv och andra att jag jobbar bäst under tidspress, men det är ju bara för att jag tappar fokus fullständigt om jag inte stålsätter mig kvällen/natten innan en deadline.
Hela mitt liv har jag dolt detta genom att leka skärpt, alltid hel och ren och eftersom jag är allmänbildad, så kan jag lura vemsomhelst att jag är påläst och förberedd.

För något år sedan, så började en ny kollega på mitt dåvarande jobb och jag blev hennes "fadder", dvs visade henne runt och berättade om rutiner.  Vi hade jätteroligt, men introduktionen blev en katastrof, för hon var likadan som jag. Vi hade båda slarvat bort introduktionspappren, vi glömde hälften och tappade koncentrationen efter ett par minuter.
Hennes man jobbar med ADHD patienter och även om hon inte var diagnosticerad, så hade ju han fattat att något inte stod rätt till. Hon kollade på mitt skrivbord och sa "typiskt" och frågade sen om hon fick titta i min väska. "ADD-väska" sa hon sen. Snygg, hel, ren, men fullständigt kaosartad inuti, flera månader gamla papper etc etc. "Du ser likadan ut, eller hur? Snygg, hel och ren, men din insida är kaosartad, eller hur?" Ja, så är det naturligtvis.

Jag har diagnostiserad ångest och har lidit av ätstörningar länge, men det är under kontroll. Det som lever kvar dock, är enormt starka känslor av att jag är HELT värdelös. Jag är ful, fet och äcklig. Min man kommer att lämna mig för att jag är en så vidrig människa, även om han visar att han älskar mig mest i hela världen.

Min förra relation var väldigt destruktiv med misshandel och otrohet, kan det förvärra en evetuell ADD?

Jag vet att detta låter dumt, men idag (när jag inte kunde fokusera på jobbet!), gjorde jag ADHDtestet på psykologitest.se och fick väldigt högt...

Jag tar aldrig något kemiskt längre, men det händer att jag röker gräs och då mättas allt av, jag blir fokuserad och strukturerad. När jag var ung och tog tjack (amfetamin) så hände samma sak.

Hoppas någon har orkat läsa... kan det vara så att jag har ADD? Kan jag bli hjälp, tror ni?

Jag är så ledsen, jag vill så gärna ha hjälp!

Tack för svar! Det är ju fantastiskt att läsa om andra, som liksom ändå klarar av sitt liv!

Vad befriande att läsa att du skrattade!!! Tack! Och visst är man rik på sedlar i gamla vinterjackor! Och kvitton i plånboken på saker man köpte för två år sedan...

Jag pratade länge med min man i förrgår. Och han var så himla fin! Han tyckte jag hade blivit mer "med" sen vi började ett e-nummerkrig för någon månad sen, Jag märker inget av det, men om jag verkar vara bättre, så kanske det är en början.

Jag tänkte köpa någon av böckerna som det tipsades om. Kanske skulle det vara värt att gå till doktorn och påbörja någonting, men just nu får det  vara. Jag orkar inte börja en process...

Fiskolja, är det buffel o båg eller är det värt att testa?

Förlåt, det är nog bara jag och mannen som använder det
Jag försöker att inte få i mig något konstgjort över huvudtaget. Matlagning tar lite längre tid, men det går. Och man får vänja sig vid lite nya smaker. Om man ätit dagis - och skolmat hela livet, så är man van vid smakförstärkare och annat som är ganska tunga kemikalier. Fiskpinnar smakar inte fiskpinnar etc...
Så - inga pulversåser, inga färdigrätter. Om något är färdigköpt, så är innehållsförteckningen granskad.
Det låter kanske konstigt och överambitiöst, men matlagning roar mig och vi umgås mycket genom att laga mat i många timmar, så det har blivit en positiv sak i livet! Jag hoppas vi kan hålla det även när vi fått barn, för jag vill inte att barnen ska vänja sig vid hur smakförstärkare smakar. Det kommer såklart inte gå med dagis och skola, men hemma hoppas jag det går!
Nu har jag också lagt av med läsk och godis, helt och fullständigt. (nja, jag kommer ju att fuska någon gång, men då är det ett undantag). Jag vill vänja mig av med att kemikalier som kan anvädas som växtgift och annat kommer in i min kropp och gör mig illa.
Jag märker som sagt ingen skillnad själv, men om min man upplever mig mer harmonisk, så kanske jag kommer att märka det också?

Någon annan som tänker på kost? Fiskolja, någon som provat?

Har också missat andra tråden, såg den precis

Jag använder också buljontärningar lite då och då, det är svårt att undvika. Hur jag än anstränger mig så får jag inte till samma fyllighet i egen buljong. Och det tar så många timmar att koka.
Men jag försöker, för jag tror att det kan ha en verkan.  Min man är student och är mest hemma, så han ser till att det finns struktur i livet och maten... så fort han är borta, så blir det att jag poppar popcorn och tänker att"nu har jag ju ätit middag, vad duktig jag är!"