Minifer

Äldre 13 Sep 18:25

1488 svar

ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Hej!

Nu har jag varit hos doktorn och pratat ADD/ADHD. Jag hade med mig en lång lista där jag bara punktat upp de egenskaper jag har som gör att jag tror att jag kan ha ADD, och han sade att man sällan är så organisatorisk och eftersom jag skrivit en lista gjorde det honom skeptisk till att jag skall ha ADHD.

Är det så? Ni med diagnos, kan ni inte skriva listor?? Det var typ fyra sidor som jag skrev på i flera dagar, varje gång jag kom på något nytt kladdade jag ner det på ett papper och sedan samlade jag ihop alla papperna (eftersom det var skrivet kladdigt på lite vad som helst) och pillade in det på datorn och skrev ut till honom eftersom jag visste att det skulle bli hjärnstillestånd när jag väl kom dit. Vad säger ni?

Har telefontid med honom på fredag iaf så får väl veta då om det blir utredning eller ej..

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Minifer

Äldre 14 Sep 09:32

#843

Hyperduttan skrev 2011-09-14 09:03:25 följande:

Du, listor, det är nog en sak 99% av de med ADHD/ADD använder som livlina för att ens kunna funka någorlunda. Så din läkare måste vara född i farstun!

Jag började med listor redan som typ 10-12 åring, ren överlevnadsstrategi. Så inte sjutton kan det vara ovanligt att vi använder oss av listor, sen kanske det är svårt att få ihop en lista på kort tid eller få ner allt, glömskan kan ju ställa till även där.

Men tycker du ska be om bedömning av en läkare som har koll! Alternativt att du frågar läkaren hur stor erfarenhet han har av ADHD-patienter "för att alla jag känner som har fått diagnos ADHD skriver listor i tid och otid för att ens komma ihåg att borsta tänderna":... ;)

Tack för ditt svar! Jag tyckte det lät jättekonstigt också! Jag har också skrivit listor hela mitt liv, ang allt! Sedan glömmer jag ofta bort att titta på dem såklart, men har jag inte skrivit ner det finns det liksom inte. Han sade att man "Inte är så strukturerad". Strukturen låg väl i att jag lämnade blankrader mellan varje punkt typ, eeeh..Och så hade jag delat upp det i nutid och barndom, kanske var det. Var helt svettig när jag gick därifrån, hu jobbigt.

Sedan sade han att man noga skulle tänka igenom om man verkligen ville ha en diagnos eftersom det kunde få konsekvenser, typ negativa.. som vad? Har inte tänkt använda diagnosen (om jag nu får en) som ursäkt till att jag är slarvig, vilket jag sa till honom. Och då sade han att "det kan dyka upp andra diagnoser" Men jaha? Vad gör det isf? Jag har ju dem isf oavsett om de står på papper eller ej, det ändrar ju inte vem jag är liksom. Och då började jag såklart tänka sådär att "tänk om de tar mina barn, eller om jag MÅSTE ha någon avlastning med barnen mot min vilja" eller så...Men det kan de väl inte? Eller?

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Minifer

Äldre 14 Sep 10:52

#846

Hyperduttan skrev 2011-09-14 09:48:45 följande:

Nej dom kommer inte ta barnen eller tvinga sig på er. Däremot om dom är "som dom ska" så ska dom ERBJUDA stöd i hemmet och med barnen.

Din läkare låter bara mer och mer korkad, kanske så pass att h*n skulle platsa i Aftonbladets granskning ;)

Diagnos + ev "samsjukdomar" är ju BRA att få. Mer bra än dåligt! Hur sjutton ska man kunna få rätt hjälp annars? Hur ska man kunna bli erbjuden medicin?

Jag vill tillägga att jag trappar i Concerta nu och det är så sjukt men jag har aldrig sett världen så här, jag vet inte ens vilka ord jag ska beskriva för det jag upplever, det är känslor jag aldrig känt?

Tänk om det skulle visa sig att även du har ADHD och detta skulle kunna hända för dig? Låt inte en puckodoktor hindra denna eventuella framtid!!! Ibland får man pissa så mycket i motvind när det kommer till vården. Men står man på sig och ifrågasätter och kommer påläst så får man igenom sin vilja!

Tips, läs på om dina rättigheter som patient. Läs på om dina rättigheter till remiss, second opinion osv. Samt fråga läkaren hur stor erfarenhet denne har av just ADHD. Denne kanske läser en kriterielista men eg inte vet innebörden. Det är psykiatriker som utreder och kan detta bäst. Alternativt psykiatriker. Är din läkare allmänläkare eller psykiatriker? Allmänläkare har aldrig någonsin kunnat hjälpa mig med saker som är icke fysiska.

Håller tummarna och skickar ett ton med PEPP till dig!!!!

Tack så jättemycket! Vad glad jag blir av ditt inlägg! :D

Jag sa det till honom också, att om det nu är så att det finnas hjälp för mig så vill jag ju naturligtvis ha möjligheten att få det! Och jag sade också det att om man får veta diagnoser har man ju plötsligt tillgång till verktyg man inte har själv annars.

Han är bara allmänläkare på vårdcentralen. Såklart. Men får väl se vad han säger på fredag, huff! Han talade först om att "då tycker jag vi nöjer oss med detta samtalet sålänge" eeeh, hur hjälper det mig? Och ville att jag skulle tänka igenom saken ordentligt. Som om jag inte gjort det liksom!

Kan du berätta mer om skillnaden med medicinen? Hör så många berätta om att det är sådan skillnad och att allt blir bättre, men är så nyfiken på hur liksom =)

Alltså jag är så himla glad för familjeliv just nu, och att jag kan fråga folk som vet om detta! Tack! ${#emotions_dlg.flower}$

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Minifer

Äldre 14 Sep 12:04

#848

Hyperduttan skrev 2011-09-14 11:49:48 följande:

Be om remiss till psyk, säg "Jag tror inte du kan hjälpa mig" eller om du vågar "tror inte du är kvalificerad nog att hjälpa mig, jag tror det är mer lämpligt att jag får träffa en psykiatriker" ;)

Jag är bara på infasningen av medicinen men det är ju otroligt hur man kan känna skillnad!

Är LUGN, ångestfri, klartänkt, fokuserad, koncentrerad... känner inte av min ljuskänslighet och att visuella intryck är påtagliga. Jag ser längre (alltså istället för att världen ser grötig ut efter några meter så har det blivit mer avstånd till gröten) och sorterar det jag ser som jag tror "normala" gör? Känns som att min personliga sfär ökats. Att jag kan gå ut och ta in naturen och omgivningen på ett helt annat sätt. Vara närvarande och inte i snurrande hjärnan. Börjar nästan tro att jag ska kunna ta körkort i framtiden. Har helt magiskt förstått varför jag inte ens sett det som möjlighet. Har bara känt obehag då jag övningskört, känt det som världen kommer emot mig, ljus distraherar (aldrig klarat av att övningsköra i mörker pga lyktstolpar osv)... gav upp övningskörning för 8 år sedan för det var bara helt omöjligt vara närvarande och fokuserad mentalt i bilen.

Hoppas detta håller i sig och bara blir bättre och bättre.

Hoppas detta peppar andra att stå på sig till rätten att få utredning och med det möjligheten att testa om mediciner kan hjälpa. Jag var inställd på att det inte hjälper alla så därför känner jag nog ännu mera ödmjukhet när jag känner det så mkt positivt! :)

Ska höra vad han säger under telefontiden på fredag först, men remmiterar han mig inte ska jag gå vidare! =)

Vad häftigt! Jag tycker också ljus är skitjobbigt, är glad idag för att det är mulet, annars måste jag gå och stänga in mig i sonens rum bakom mörkläggningsgardinen när solen lyser in i lägenheten på förmiddagarna. Tycker det är jobbigt soliga dagar. Jag har dock inga problem att se långt ute, dock tittar jag på fel saker och inte på hur jag går eller kör barnvagnen eller så. Vill inte ta körkort heller eftersom jag vet att jag skulle bli en trafikfara eftersom jag är så lättdistraherad och absolut inte kan hålla alla sakerna i skallen.

Ååååh vill bara veta nuuuu!

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Minifer

Äldre 16 Sep 16:51

#850

Yay, jag får remiss för utredning! Känns bra men iih, tänk om jag bara inbillar mig och överdriver, att alla andra har det mycket mycket värre etc.. oh well, nu är bollen satt i rullning, men oj vad jag tvivlar på mig själv just nu..

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Minifer

Äldre 16 Sep 22:38

#853

Tack!! Klart ni får, denna tråden är super :) En sak jag undrar, hur klarar ni andra förändringar, hur flexibla är ni liksom? Har det med adhd att göra? Ett exempel! Vi är bjudna på fest, och stod och talade med svärmor som plötsligt berättar att middagen skall vara barnfri så vi får skaffa barnvakt. Sonen på två år känner vi ingen som kan vara barnvakt till och vill inte ha en främling, och Loppan på nio månader har jag aldrig lämnat ifrån mig mer än någon timme ens till pappan, så vill inte alls lämna bort henne. Jag tror dock inte jag reagerade särskilt normalt när jag fick höra att det skulle vara barnfritt. Totalt adrenalinpåslag, kändes som golvet försvann. Blev totalt tunnelseende, allt blev som helt suddigt och varken hörde eller såg de andra. Ville bara gå och grina ögonen ur mig. Stirrade förmodligen med vild blick och sa något om att vi skulle prata om det senare. Wtf? Så reagerar jag på typ allt jag inte är beredd på, som ett rådjur på motorvägen! Hej malinmicke! När är mötet?

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Minifer

Äldre 18 Oct 14:45

#859

bra fråga :( "jamen jag är också glömsk", eller "sån kan jag också vara" och allt snack om att "gömma sig bakom en diagnos". Jag har ju inte ens en diagnos än, men det är ju en jäkla skillnad på att glömma bort sin tvätttid och glömma ge barnen mat liksom... Vet inte heller vad man säger, eftersom det känns som att man behöver komma med en lång utläggning för att få folk att förstå, och då är det enklare att låta det passera. Innan jag av en slump gjorde ett självskattningstest hade jag massa fördomar själv. Jag trodde att alla med adhd typ klättrade i gardinerna och så. När jag gjorde testet var det med tanken "haha, här får jag inte ett enda rätt" och gjorde det typ för att se hur långt ifrån jag var. Tji fick jag, hehe! Blev jätteförvånad över frågorna och att se att de ju beskrev mig! Totalt. Och nu står jag o kö för utredning och är stensäker på att jag är en i gänget ;) så jag kan ju inte vara allt för sur för att folk inte har koll eftersom jag ju först nu är påläst själv. Men det hade ju varit bra om man lärde sig om olika funktionshinder i skolan så förståelsen var bättre. :(

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Minifer

Äldre 24 Oct 11:06

#863

Anonym (Ungmor, utreds.) skrev 2011-10-24 09:45:39 följande:

Är sååå frustrerad på mig själv idag,
(Jag väntar på ADHD-utredning).

Idag kl 10 skulle jag på möte med min psykolog och min Svenska lärare på min skola.
(Missförstånd, och personliga bakslag har gjort mig rejält på efterkälken) Vi skulle återuppliva kontakten med skolan och se vad skolan kan erbjuda för stöd (lektioner, träff med lärare etc) På något sätt lyckades jag nästan direkt falla mellan stolarna.

I fredags var jag ute med min kompis för att fira hennes 18-årsdag, under kvällen, som är väldigt lugn och kortlivat förlorar jag mitt kontokort. Jag spärrar och beställer ett nytt dagen därpå.

Nu imorse mindes jag att jag inte har lösa pengar, och inget kort - jag kan inte ta mig till skolan - banken öppnar 10, mina vänner som bor tvärs över är inte hemma, och mina föräldrar som bor någon km bort är på jobbet. Jag har lyckats skrapa ihop 5 en-kronor i alla skrymslen hemma, men det räcker såklart inte till något.

Jag har försökt få kontakt med min psykolog per telefon på 4 olika nummer, hennes kontorsnummer, sekreterarnummer, Privatnummer och on-the-go-numret. Och hon är inte tillgänglig på något. Jag har ringt flera gånger på alla nummer sedan kl 8.

Nu ser jag skamfullt på klockan medan jag räknar ner till 10, min psykolog kommer att ringa och fråga var jag är.
Hon och min lärare har nog suttit och väntat på mig, de kommer att bli irriterade.
Jag är så trött på att bli avskydd av andra människor, och att de uppfattar mig som ansvarslös utan att det är min mening! Min psykolog förstår att jag ofta hamnar i dessa situationer, och mår väldigt dåligt när jag "misslyckas" med mina intuitioner.

Råkar ni också ut för sådana missförstånd ofta?

Ågh vad frustrerande och jobbigt!! Finns det ingen växel du kan ringa till och lämna meddelande? Fast nu är ju klockan över 11 så det hjälper ju knappast...

Och ja, känner igen det där med att det blir fel =/

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Minifer

Äldre 6 Nov 21:40

#869

Anonym (Skånemamma) skrev 2011-11-06 19:08:02 följande:

Hejsan. Jag behöver lite råd från er. Jag har själv en diagnos och jag börjar nu undra om min dotter kanske har det med? Jag har skrivit en tråd om det här på FL där jag ber om råd osv. Det har varit lite klent med råd så jag vänder mig till er och undrar om ni kanske skulle kunna läsa min TS och kanske ge mig lite råd om detta.

www.familjeliv.se/Forum-4-288/m61822189.html

Här finns den tråden. Jag ber er att utesluta informationen om att jag har en diagnos då det inte är relevant med tråden i sig!

Tack på förhand

Hej! Usch vad jobbigt!! Vet inte om ni gör det redan eller inte, men ni kanske skulle sätta av särskild egentid till henne där hon får all uppmärksamhet. Tex att du och pappan turas om att göra roliga saker utan någon annan, etc. För det låter ju som att hon vill ha mer uppmärksamhet. Inte lätt när det kommer en liten knodd och stjäl föräldrarna :) Inte så lätt att få ihop i vardagslivet kanske, men värt ett försök?

Uhh, nu är det bara en vecka kvar till min psykiatriska utvärdering. Kan man vara mer nervös. Hur många har varit på en sådan innan det togs beslut om utredning?

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

Minifer

Äldre 9 Nov 01:12

#871

Anonym (Skånemamma) skrev 2011-11-08 23:10:31 följande:

Ja vi försöker ju att ge henne lite extratid med oss men det är svårt då hon oftast är på dåligt humör redan innan vi kommit hem efter vi hämtat henne på eftermiddagen. Det känns liksom som om man belönar dåligt beteende i så fall... Det är väldigt svårt att få det att funka på rätt sätt utan att det blir "fel" Förstår du hur jag menar?

Hur är det på helgerna då? Vet att sonen är det inte jättelönt att göra så mycket med efter dagmamman eftersom han är så himla trött då =dåligt humör. Vad säger hon om ni pratar om det? Jag har bara erarenhet av barn upp till två än så länge, så vet inte riktigt hur mycket man kan resonera med en fyraåring. När sonen gnäller och flippar och skriker , vilket han gör typ jämt, så bär jag in honom i hans rum och säger att nu får han vara där tills han har skrikit färdigt, så kan han komma ut sedan. Och att vi andra inte vill lyssna på hans skrikande. Sedan lämnar jag dörren öppen på vid gavel och pysslar utanför och pratar med honom i normal samtalston (så han inte känner sig övergiven). Han brukar ha kommit på andra tankar inom tre minuter. Men han är som sagt bara två år gammal..

Hur hanterar ni det nu?

bakomaten.blogspot.com/ fingerfardigheter.blogspot.com/

ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

INNEHÅLL