Inlägg från: mammamia78 |Visa alla inlägg
  • mammamia78

    Jag är sååå kräsen i maten, pappa var likadan och min dotter är likadan! Jag avskyr att laga mat och har verkligen ingen fantasi. Jag VILL äta nyttigt men jag orkar inte lära mig om nyttig mat o det jag provar som är enkelt gillar jag inte. Om någon annan lagar åt mig så är jag villig o priva o att äta det, det mesta iaf. Men jag fixar inte matlagning på egen hand det är på tok för omständigt. jag hatar att ha rörigt omkring mig men hatar o städa, börjar jag känns det överväldigande, som en tugga mat som bara växer o växer i munnen så man inte kan tugga klart.
    Idag köpte jag en god sallad på Sandys till lunch o fick i mig en bra näringsrik, välbalanserad måltid. Men jag kan inte få till det på egen hand, så hemma blir det mest skräpmat eller iaf det allra enklaste som i te innebär att man har för mkt jobbed matlagningen och inte stökar till så mkt så man dessutom måste städa efteråt. De två sakerna jag verkligen ogillar. Vad gör man när man inte har råd att anställa en kock eller städhjälp? Klarar inte att ha stökigt men klarar inte att få till städningen heller, att städa är otroligt psykiskt ansträngande för mig precis som med matlagningen. om jag vore själv vore d så mkt lättare men jag har ju en dotter som måste äta. Jag får verkligen ångest av matlagning o städning och mår inte bra alls när jag gör dessa grejer.

  • mammamia78

    Nu fick jag en idé, skippa skohylla o hatthylla i hallen o skaffa garderob med skjutdörrar istället. Jobbigt att när jag kommer på en idé så vill jag göra det på
    en gång, otålig.
    Har svårted röra också, vill ha rent utan minsta sak felplacerad. Har lådor o korgar där hag slänger i sånt som inte ska synas, sen att dessa är hur röriga som helst gör inte så mkt för utifrån ser det rent och städat ut, ändå kan jag kliva över saker som ligger slängda på golvet i flera dagar för ja ids inte ta upp det o vet inte var jag ska lägga det.

  • mammamia78

    innan jag visste eventuella bakomliggande orsaker till många av de svårigheter jag har så hörde en kompis mig prata med mamma i telefon o jag sa till mamma att jag ville att hon skulle komma o besöka oss snart o hjälpa mig städa. Sen använde min kompis det emot mig vid ett bråk: Väx upp för fan o lär dig städa själv sa hon. Kändes trist. Nu vet jag att jag är inte bara lat utan det är så för många. Jag får ju inte struktur på det utan börjar städa på flera ställen samtidigt o så är allt halvgjort o jag orkar inte göra klart det.

  • mammamia78

    Relentless: Hahahaha vad jag känner igen mig. Får också sådana där ryck ibland då jag ska ha ordning på allt. Det funkar ett tag o det är en skön känsla när den varar. Skrattade gott åt hur du gick genom hallen och städade den en stund medan du hade varma mackor på gång. känner igen mig såå.
    Får ibland tvinga mig själv att ge fan i saker men det är svårt, kan räcka med att jag ska hämta en sak o så lyfter jag på ngra tomma kuvert och så hittar jag ett till o ska bara renaa de o sen sorterar jag o kanske t.o.m skurar spegeln ovanför byrån osv... har numer slutat göra nånting alls för jag kan inte bara göra en sak o göra den saken från början till slut, börjar ALLTID med andra saker mitt i. Ska jag borsta tänderna kanske jag plötsligt skurar badrummet.. man blir utmattad bara av att tänka på det. Får försöka tänka noooga igenom saker jag vill göra o vara säker att jag orkar fullfölja det helt.

  • mammamia78

    vet inte om andra kan se en uppdatering. Jag kunde se att min kompis lades till av mig men d e kanske för jag e med i gruppen. Kanske inte syns för utomstående så att säga. Kanske bara vi som är med i gruppen som kan se.

  • mammamia78

    Vill också gärna veta mer om testerna.. väntar ivrigt på att min utredning ska starta.

  • mammamia78
    MissSummer skrev 2012-02-03 08:58:41 följande:
    Jag bloggslampar mig lite men jag blev så upprörd över ett debattinlägg jag såg i metro igår, så trött på att alla som gapar om att ritalin och concerta är "knark"
    epicblonde.blogg.se/2012/february/utkast-feb-...

    Jag längtar efter att få diagnosen klar och få medicinera så jag kan bli som en normalfungerande människa, men har märkt hur oerhört okunniga folk är om AD(H)D och när jag försökt förklara hur det är för mig så får jag bara höra att sådär kan alla ha det ju, det är inte för du har diagnos, man sätter diagnos på alla så lätt numer och egentligen kanske alla borde få det isf m.m....

    Jag är så orkeslös och det kräver så mkt mkt mer energi av mig bara att komma in och hänga upp nycklarna och hänga av mig saker jag måste tänka efter så oerhört mkt så jag inte råkar lägga nycklarna nånstans utan att tänka på vad jag gör hela tiden för då har jag glömt det sen. Om jag svävar iväg så kan jag ibland knappt minnas hur jag tog mig hem och om det verkligen var grönt i trafikljusen osv... så jag måste verkligen koncentrera mig så oerhört hårt på saker andra tar för givet liksom. Och det är det som gör en så trött ju.

    Skulle vilja läst debattartikeln också...
  • mammamia78

    Var hos psykologen idag o han säger att med sin kunskap utefter vad jag berättat är han övertygad att det rör sig om en ADHD problematik o han nämnde att i vissa fall när det finns så stor säkerhet kan man få börja med mediciner innan utredningen o han skulle prata med en kollega om det o höra med specialistläkarna o dra min "historia" då för dem.


    Jag har redan fyllt i screening blanketter o lämnat in av vilka min problematik framgick ännu tydligare. Alt skulle han se om det gick att skynda på utredningen då det i stort sett bara tar ett par eftermiddagar sa han.


    Fick med mig screening blankett som min mamma ska fylla i också om hur jag var som barn (ingen idé o be pappa då han knappt minns vilka barn han har pga sin Alzheimer) sen ska jag skicka in den till psykiatrin. Sen får vi se om de behöver prata med henne också.

    Har ny tid inbokad i slutet av februari hos psykologen o då får jag veta mer!


Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen