ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Ja, jag har också fjärilar i magen. Som att jag är rädd för något men vet inte vad. Seg i huvudet är jag också.

Äter du någon medicin? Jag tycker sertralin hjälper mot fjärilarna.Jaa! Jag har alltid varit en riktig gottegris! Jag använder ofta godis som belöning när jag städar eller pluggar eller annat..

Åååh.. Äntligen vet ja nu att ja inte e ensam om att ha dessa fjärilar i magen ständigt. Gud så jobbigt de e å känna detta..  Ständigt orolig å fjärilar i magen å halvt gråtfärdig för ingenting. 

Sötsug har ja verkligen. Gått upp mer än 10 kg nu de senaste 2 månadera. Nu mår ja dåligt bara för de.. Så hur ska man göra för å må bra!? Har inte fått medicin ännu.. Längtar tills ja får de å hoppas de hjälper mot mina bekymmer å känsliga stunder.  

Kära jultomten, jag önskar mig ett paket med tålamod i julklapp...

Hur otåliga är ni? Det kliar i min kropp och knopp, jag lever inte här och nu utan DÄÄÄÄR i FRAMTIIIIDEN... inte har jag tid med NU.

 

Här är en till.
Har precis fått en tid till läkaren och hoppas på en remiss.

Vet inte vad jag ska börja...men har alltid varit extrem lugn, utåt alltså. Inombords är jag kaos.

*Skolan var jättejobbig. Har svårt för allt, förutom det jag är väldigt intresserad av, dvs estetiska ämnen, slöjd och hemkunskap. Matte är bara att glömma. Har redan ställ "dyskalkylidiagnos" på mig själv. Får panik. Började gråta när min sambo skulle lära mig bromsstreckan. Han förklarade i 30 min. Tillslut fattade jag..i 2 minuter. Sen glömde jag det. Kan inte räkna de enklaste tal, särskilt inte under lite stress som i affären.

*Har aldrig lärt mig en läxa. Kunde däremot sitta och lära mig en annan bok innantill som jag själv tyckte var intressant. vet inte hur man pluggar. kan inte.

*Skolkade från gympan redan i femte klass. Blev nämligen alltid nervös när vi skulle spela något med massa regler osv, tex handboll, för jag fattade aldrig. Alla började spela men jag hände inte med.
Kan inte heller göra två olika saker med händerna och fötterna.

*Är 26år idag och kan fortfarande inte spela ett monopol, spela kort osv. Vet inte hur man gör. Lär jag mig reglerna glömmer jag dom igen.

*I tonåren var jag otroligt självdestruktiv. Prövade olika droger, låg massa olika killar osv. Skolkade 80% av skolgången.

*Fungerar bra på jobbet. Jobbar i vården. Har jag en ledig satt kommer jag aldrig igång. Går upp vid 9 kanske, sätter på kaffet, dricker kaffe framför datorn.. 2-3 koppar i flera timmar, röker, kan sitta fram till 14 utan att ens äta frukost. Glömmer äta. Går förbi disk, tvättstuga och tittar på allt..men kan inte ta mig för något.
Går inte ens ut med hunden! 30 minuter innan min man slutar jobbet röjer jag det värsta.

*Övertolkar, analyserar, och ältar allt. Känner mig mobbad på dom flesta arbetsplatser, Har extremt låg självkänsla och tror att alla tycker jag är knäpp, pratar skit osv. Känslig för kritik.

*OM jag städar, gör jag såhär: Börjar hänga upp tvätten, lämnar hälften för att torka av diskbänken, torkar av halva, hittar en kaffekopp, ställer den i maskinen, och börjar plocka in där..tarnpar i nåt klet, torkar upp det..ser att golvet är smutsigt och börjar mobba..tänker att "när jag ändå har moppen framme kan jag likaväl moppa överallt", men kommer på att då måste jag dammsuga först. Dammsugar, hittar ett gammalt kort under soffan..börjar kolla på kort. Glömmer allt annat. Tillslut ser allt värre ut än när jag började. Har varit sådan sen jag var liten.

*Kan inte sitta helt still. Pillar sönder NAGELBANDEN, så dom ser sjukliga ut. Tydligen nån form av tvångsbeteende. Pillar sönder dom så dom blöder, utan att märka det. Bitar mig i läppen, kladdar på papper osv.

*kan inte se en hel film om den inte är otroligt spännande. Somnar annars 5 minuter in i filmen.

*Läser inte klart en enda bok. Eller hoppar i den när jag läser och läser där jag tycker det verkar vara intressant.

*Har INGET tålamod. Blir irriterad när min dotter tar på sig skorna för långsamt, kan inte sitta och tex rita med henne, eller sitta i lekparken utan att röka ett paket cigaretter, sms:a under tiden eller något annat.

*Har inte heller tålamod att lyssna på andra när dom berättar något jag inte är intresserad av. Stänger då av. Pratar dock gärna själv, och alltid för mycket om mig själv ovh för privata och utelämnande saker till folk jag inte ens känner.

*Ljudkänslig. Tål inte tickande klockor, svagt brummande ljud som tex fläkten på jobbet, barnen som leker.

*Ljuskänslig. Hatar vinter med det bländande ljuset och drar helst för persiennerna hemma.

*Fumlig. Snubblar, går "för långt i trappor", går in i saker, spiller kaffe, häller liksom kaffet utanför munnen?! Snubblar över trösklar..osv.

*Kommer till jobbet med skitiga kläder, tröjan ut och in, jättekonstiga kläder, som tex gummistövlar (vilket jag alltid går i för det går fort att ta på) och skinnjacka?! Glömmer borsta håret så jag går med en stor tova därbak.

*Tycker ALLT är jobbigt. Måste samla enorm kraft för att ens orka byta en binda. Kan gå med samma binda en hel dag.

*Kan inte förstå instruktioner, vägbeskrvningar mm. varken skriftliga eller muntliga. Måste se hur någon annan gör. Kan tex inte förstå hur en kaffeautomat fungerar om jag inte sett någon annan ta först.

*Glömmer hela tiden födelsedagar, årsdagar, plåncöker, nycklar. har tom glömt min dotters födelsedag.

*Är också impulsiv. Får jag idé sätter jag igång med det direkt, kan börja möblera om 5 minuter innan jag ska till jobbet. Är just  därför ofta sen också. Tar dumma beslut, förhastade beslut: tex köper hus med en man jag känt i 2 månader (vi är dock gifta nu, så det gick ju bra ;) ) Köper hund (världens största - en Grand Danois, utan att tänka efter) mm.

*Ältar i OÄNDLIGHET. varför sa han så? vad menade han med det? vad tycker du? hur tycker du jag ska göra? Tycker dom inte om mig? mm.

*Äter aldrig, om ingen annan lagar mat till mig. Om jag inte måste laga mat till min dotter. Kan annars leva på Kaffe, cigaretter och smörgåsar en hel dag.

*Blir beroende av allt jag gör. tex, Tradera, shoppa, fotografera, sy mm, i perioder. Eller om man ska kalla det "intensiva" intressen. Men allt blir lidande då. Kan inte sluta och håller på oavbrutet flera timmar utan att äta, gå med hunden, ägna tid åt min dotter, eller ens gå på toalletten.

*Kan trots allt detta dölja detta jättebra inför kollegor mm. Kan vara smart om jag är intresserad. Är jätteskärpt ibland och är mycket allmänbildad, kan prata och diskutera väl om allt. Dom som inte lever med mig tycker jag är smart, allmänbildad, rolig, snäll, social och självständig.

*Har alltid haft problem med auktioriteter. chefer, lärare mm. Ifrågasätter allt hela tiden, istället för att bara göra det.

*Har i hela mitt liv blivit kallad "flummig, slarvmaja, hippie, pippi långstrump" osv. Av folk som känner mig nära.

*Är estet ut i fingertopparna. Älskar att sy, fotografera, måla, osv! har otroligt mycket empati och fantasi. Har haft MVG i bild genom hela skolgången.

*Har i princip bara killkompisar. Förstår mig inte på tjejer, och blir aldrig accepterad bland dom.

*Tröttnar hela tiden. Flyttat 8 gånger sen jag flyttade hemifrån, tröttnat på förhållanden, möbleringar, jobb mm. Möblerar om konstant, målar om, tapetserar, flyttar om i lådor..men gör det aldrig helt klart...har 100 oavslutade projekt. Minst.

*Gör allt i sista sekund, Får OFTA betala påminnelser på räkningar. har extremt dåligt ekonomiskt sinne.

*Ägnar 80% av min vakna tid till att leta efter saker. Mobil, nycklar, kaffekoppar, kalendern..allt!

Det finns säkert ännu mera.

Jag har i hela mitt liv känt mig trög och annorlunda. Aldrig förtått vad det är för fel på mig. Alla andra gör ju allt så lätt? Man läser på facebook om folk som jpbbar heltid, kommer hem och lagar mat, tränar, har tjejmiddagar osv! Jobbar jag till 14 är jag helt slut sen! och jobbar jag inte är jag med hekt slut för att jag inte gör något.

Började läsa om ADHD/ADD eftersom min systerson troligen har ADHD. Min mamma lider garanterat av det också. Det kändes som alla pusselbitarna ramlade på plats.

Vill kolla upp mig nu.

Mest för min dotters skull. Hon är fem år, och jag känner så mycket igen mig i henne och är rädd att hon fått samma. Hon är inte alls "jobbig" utan snarare väldigt (extremt) lugn, men översocial (ville följa med min jobbarkompis hem som hon aldrig träffat och blev jätteledsen när hon inte fick det), hon har också svårt att koncentrera sig, om jag läser en bok avbryter hon 50gånger och frågar vad jag har på näsan, vad vi ska göra imorgon mm.
Hon har också svårt med det sociala samspelet och förstår inte när andra barn inte vill vara med henne eller orkar lyssna. Hon kan inte heller spela spel eller förstå instruktioner, eller..snarare så orkar hon inte lyssna.
Men, alla i hennes närhet tycker bara hon är så himla go och pratsam osv. Det är jag som ser hennes problematik. Hon är precis som jag, trött och sover tungt, ofta och gärna och har gjort sen hon föddes.

Jag har inte heller, som det verkar som dom flesta med adhd har? problem att sova. Tvärtom. Kan sova hela tiden.

Sumofru: Det känns så skönt att ha hittat "likar", det känns som att komma hem. Haha! gud vad fjantig jag låter men blir nästan tårögd. Trodde ingen var som jag.
Jag är jättenervös för att gå till läkaren och hela utredningen, är mest rädd för att inte bli tagen på allvar, eller att dom ska komma fra till att jag inte har något problem. Vad gör jag då?  
Hatar att gå till läkaren i allmänhet, så den här väntan tar lite knäcken på mig och tänker hela tiden att "nej..vad löjlig jag är, jag är säkert bara lite glömsk", för att i andra sekunden inse att jag är fan inte "normal". 

bra fråga :( "jamen jag är också glömsk", eller "sån kan jag också vara" och allt snack om att "gömma sig bakom en diagnos". Jag har ju inte ens en diagnos än, men det är ju en jäkla skillnad på att glömma bort sin tvätttid och glömma ge barnen mat liksom... Vet inte heller vad man säger, eftersom det känns som att man behöver komma med en lång utläggning för att få folk att förstå, och då är det enklare att låta det passera. Innan jag av en slump gjorde ett självskattningstest hade jag massa fördomar själv. Jag trodde att alla med adhd typ klättrade i gardinerna och så. När jag gjorde testet var det med tanken "haha, här får jag inte ett enda rätt" och gjorde det typ för att se hur långt ifrån jag var. Tji fick jag, hehe! Blev jätteförvånad över frågorna och att se att de ju beskrev mig! Totalt. Och nu står jag o kö för utredning och är stensäker på att jag är en i gänget ;) så jag kan ju inte vara allt för sur för att folk inte har koll eftersom jag ju först nu är påläst själv. Men det hade ju varit bra om man lärde sig om olika funktionshinder i skolan så förståelsen var bättre. :(

Ja jag vet, det låter omöjligt. vet inte hur det går till, men det finns studier (?) som visar på mycket god effekt, även för dom som medicinerar.
Ett knep är att göra djupavslappnande övningar innan, Yoga Nidra är mycket kraftfullt för det! Man blir utvilad som nästan efter en natts sömn och det är lättare att fokusera. Sen är ju målet med meditation att skala bort allt hjärnbrus, men det är ju i princip omöjligt att göra det helt. Meningen är ju att man ska öva på det, om och om i gen i meditationen, varje dag. Skitjobbigt, men så är det ju alltid i början när man ska bli bra på något.
Med tiden förändras hjärnan i sin struktur. Nästintill magiskt.

Vad är själva mindfulnessen då? Om man nu gör den när man går eller står, eller sitter och mediterar, vad är det man ska göra samtidigt?

låter bara tramsigt det där med mindfulness, känna där är armarna o där är fötterna... känner mig stressad av o bara läsa om det.
Mina armar är där de är o fötterna med, behöver inte tänka på det för o sänka stressen, för mig är det att få vara ifred o se en film kanske DET kan sänka min stress.