Inlägg från: strulmaja |Visa alla inlägg
  • strulmaja

    ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

    Harlow skrev 2010-12-08 12:17:59 följande:
    Det där med att vara humörsstyrd, åh vad jag känner igen mig.
    Jag kan sms:a en kompis för att jag har en bra dag, får ett ryck och vill träffa denne. Personen ifråga kanske svarar "jag jobbar idag, men jag ses jättegärna imorrn". Då får jag problem med ens. Jag svarar "ja, absolut - kul", men jag vet att sannolikheten är stor att jag avbokar, jag vill ju träffas NU och inte imorrn. Ofta är mitt humör helt annorlunda dagen efter, jag kan liksom inte suga på karamellen och se fram emot att träffas imorrn - det måste ske på mina villkor.
    Vilken HEMSK vän jag låter som när jag skriver detta, därför vill jag bara poängtera att jag är extremt lojal och hjälpsam mot mina vänner, så jag tror att det är därför de har överseende med min asociala sida.
    Det är lugnt vännen, jag tror dig Glad Jag är exakt likadan. Och jag tror som du att mina vänner också har överseende med detta för att jag, när det väl gäller eller då en vän är i nöd, aldrig är sen med att ställa upp.
  • strulmaja

    Hörni tjejer (för det är väl bara tjejer som skrivit i trådarna hitills?)

    Hur många av er skulle våga outa sig i en grupp på Facebook?
    Jag tänker då en sluten grupp där inte vem som helst kan bli medlem eller läsa det som skrivs.
    Namnet på gruppen behöver inte heller ha ett namn som "Vi med ADD/ADHD" för visst är det så att ens vänner ser vilka grupper man joinar på fejjan? Så, om man nu inte skulle vilja att andra såg det kan man ju döpa gruppen till vad som egentligen, som inte kan relateras till ADHD/ADD. Kanske "Virrpannorna" eller "Strulmajorna"? Cool 

    Om vi hade en sådan grupp på FB skulle vi kunna dela med oss av varandras målningar, foton, peppa och stötta, komma med råd och tips till varandra på ett helt annat sätt än här. Jag skulle tycka det var jätteroligt att få del av ert skapande, bli inspirerad och inspirera och jag tänker att där skulle finnas en grundtrygghet i att kunna göra det när man vet att alla i gruppen har liknande eller samma problem och svårigheter som en själv. 

    Men, finns behovet ens? Inge kul att starta en grupp där man är ensam medlem. Kan bli lite tråkigt då tror jag Flört 

  • strulmaja
    Aina83 skrev 2010-12-08 13:54:38 följande:
    Inte medlem på facebook.. skit sida:P
    Det tänkte jag förstås inte på, att alla kanske inte ens är medlemmar där. Tog för givet att alla har FB idag.
    Jag var faktiskt sist ut bland mina vänner att skaffa konto där och avskydde skiten först för jag förstod ingenting. Men nu tycker jag det är ganska kul.
  • strulmaja
    Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-08 13:59:16 följande:
    Hihi och jag som trodde jag var ensam om att tycka så Har aldrig varit intresserad av FB... men ni som vill kan ju såklart starta en grupp där förstås
    Det tog mig ett bra tag innan jag fann tjusningen med FB. Jag har vänner och bekanta, min familj och makens familj spridda över hela Sverige och eftersom jag har en släng av telefonfobi passar Facebook mig perfekt. Man behöver inte heller ha lika dåligt samvete för att man inte ses så ofta Glad Men ibland blir jag trött på det och tar en paus vilket är rätt skönt.
  • strulmaja
    Aina83 skrev 2010-12-08 14:01:52 följande:
    Jobbar inatt:P så ska sätta mig och läsa igen tråden då tänkte jag,

    hinner inte det nu, ska hämta hem mina barn=)

    Har ni jobb och klarar ni av de??

    Många med bokstäver har svårt med att jobba (tro mig jag vet), nu har jag haft samma jobb i snart 2år och fast anställd, jobbar som personligassistent. =) 
    Jag är mammaledig och det är med nöd och näppe som jag fixar det. När jag har arbetat har det inte gått så bra. Längsta arbetet eller anställningen som jag haft varade i ca 2 år och tiden där var ingen dans på rosor direkt och slutade ganska katastrofalt. Jag har en tendens att komma ihop mig med chefen och eller arbetskollegerna så det är inte helt utan oro och ångest som jag snart ska kliva ut på arbetsmarknaden igen Obestämd
  • strulmaja
    Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-08 14:22:02 följande:
    Men ni överger väl inte tråden då om ni startar grupp på FB?
    Absolut inte. Det var inte alls min tanke. Jag såg det mer som en kul grej, att kunna dela med sig/visa upp sina konstverk eftersom vi verkar vara ett par st här som tycker om att fota, måla och skapa. Men så skulle det ju också vara en plats för diskussioner (som här) men jag var kanske lite för tidigt ute? en del kanske känner att man vill "lära känna" varandra lite bättre innan man outa sig på FB. Jag vet inte.
    Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-08 14:21:02 följande:
    Verkligen! Jag har också ofta misslyckats på mina jobb. Eller det känns som det iallafall. Gjort misstag, slarvfel osv osv men ändå får man jobb. Hoppas att det går bättre denna gången nu!

    Hur menar du att du kommer ihop dig med chef och kollegor? Är det för att du inte riktigt har koll på hur man beter sig i olika situationer? Sånt har jag skitsvårt för. Kan bara säga något konstigt i något sammanhang som lät bra i min hjärna men så säger någon kollega typ "hmm det där var väl lite förhastat" och sådär... så numera har jag för det mesta en låg profil vid tex möten och så... skulle vara kul att veta hur man för sig på ett snyggt sätt...
    Nja, jag hamnar i konflikt med andra p.g.a anpassningssvårigheter. Tror jag. En gång te.x var den ordninarie chefen borta på det här stället och en annan man (en av mina arbetskolleger) fick ta över skutan. Jag som hade arbetat där ganska länge hade koll på det mesta och fick springa som en skållad bäver mellan olika "stationer" för att hjälpa andra PLUS sköta min egna arbetsuppgifter då. Så, medan jag stod och hjälpte en kollega kommer han wannabechefen fram och säger att jag måste gå tillbaka till mina arbetsuppgifter nu. Ok, säger jag, ska bara avsluta det jag håller på med här. 2 min senare är han tillbaka och nu arg dessutom. Han ställer sig typ 4 cm ifrån mitt ansikte och ryter åt mig att göra som han säger. Då blir jag vansinnig, höjer mitt finger mot honom och säger argt: DU SÄGER INTE ÅT MIG VAD JAG SKA GÖRA OCH INTE!
    När ordninarie chefen sen kom tillbaka sprang den här snubben raka vägen dit och skvallrade vilket resulterade i en stor fet utskällning Obestämd
  • strulmaja
    Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-08 14:44:51 följande:
    Men shit! Hjälpte du dina kollegor på eget bevåg eller var du beordrad att hjälpa dem? Förklarade du inte för ordinarie chefen sen? Ja en del är ju som de är... själv hade jag ett skitbra jobb en gång men var lite ny och vågade inte riktigt be om hjälp eller tips som jag skulle ha gjort... det resulterade i massa skit slarvfel osv som fick lite fel följder... men självklart gjorde jag ett bra jobb också men tyvärr är det ju misstagen som syns! Ja det var ju tidsbegränsat också men iallafall! Jaja, nog med självömkan nu nu är det framtiden som gäller!

    Blir du arbetssökande efter mammaledigheten eller har du ett jobb att gå tillbaks till?
    Jag var beordrad att hjälpa. Eftersom jag var en av de som arbetat där längst kunde jag mest så därför fick jag ett större "ansvarsområde" eller vad man ska säga vilket innebar att jag skulle finnas på alla platser samtidigt vilket i sin tur orsakade stor press på mig. Sedan var det ett stressigt jobb i sig, man jobbade mot klockan och fick liksom inte tabba sig så man missade den deadline som var. Men jag tyckte att wannabechefen var en stor idiot. Han blev mer idiot när han fick rollen som chef och sådant gör mig så j-a förbannad, när människor utnyttjar sin maktposition på fel sätt, sätter sig över andra och sedan springer som en liten råtta och skvallrar för chefen. Han var en slickachefeniröven-person. Så vad jag sa till chefen sen spelade ingen roll. Han trodde mig inte.
  • strulmaja
    Anonym (virrpanna) skrev 2010-12-08 14:44:51 följande:
    Men shit! Hjälpte du dina kollegor på eget bevåg eller var du beordrad att hjälpa dem? Förklarade du inte för ordinarie chefen sen? Ja en del är ju som de är... själv hade jag ett skitbra jobb en gång men var lite ny och vågade inte riktigt be om hjälp eller tips som jag skulle ha gjort... det resulterade i massa skit slarvfel osv som fick lite fel följder... men självklart gjorde jag ett bra jobb också men tyvärr är det ju misstagen som syns! Ja det var ju tidsbegränsat också men iallafall! Jaja, nog med självömkan nu nu är det framtiden som gäller!

    Blir du arbetssökande efter mammaledigheten eller har du ett jobb att gå tillbaks till?
    Fasen känner igen det där. Gjorde en dum grej en gång och fick sluta p.g.a det.
    Förutom sånna saker, slarvfel, anpassningssvårigheter och ifrågasättnade av regler är det väl det här med att komma i tid och inte försova mig som är ett stort problem som inte varit särskilt uppskattat.  

    Jag är arbetssökande efter mammaledigheten.  
  • strulmaja
    Anonym skrev 2010-12-08 19:28:15 följande:
    Tittar in här också då från den andra tråden, passar ju egentligen inte in då jag inte har en diagnos men känner igen mig så väl i add men får inte genomgå en utredning
    Klart du passar in! Vi är många här som ine har diagnos men som känner igen oss i ADD/ADHD.
  • strulmaja
    Anonym (Yrja) skrev 2010-12-08 19:29:37 följande:

    Funkar det bra för er att ha övernattningsgäster? Typ långväga släktingar och bekanta.. Jag tycker det är grymt påfrestande! Inte nog med att man ska ha städat och fixat middag.. man ska erbjuda renbäddad säng, fixa frukostmat, underhålla personen mer än bara ett par timmar.. det blir liksom lite för mycket på en gång tycker jag Obestämd


    Usch, var min spontana tanke när jag läste frågan. Men som Harlow var inne på så funkar det bättre om det är någon jag känner väl och som känner mig väl och helst någon som är självgående för jag är nog den sämsta värdinnan i världen Skrattande Vi kommer få besök samt övernattning här över julen av bl.a makens föräldrar och jag har redan gått i en månad och bävat inför det. Jag tänker saker som: Vad förväntas av mig då? Vad ska jag bjuda på? Måste vi koka egen skinka eller kan vi bjuda på köpt färdigskivad? Var ska dom sova? Tänk om dom inte blir nöjda? osv, osv. Nämnde detta för maken som sa: Det tar vi då.
    DÅ? Men DÅ är det försent. Det är ju NU jag måste veta hur det kommer att bli annars går jag sönder av ångest. Jag vill inte stå där på julaftonskvällen och leta efter kuddar och rena sängkläder och fundera på var tusan de ska sova, sånt måste jag veta i förväg. Samma sak om jag ska sova någonstans, då måste jag veta i förväg på ett ungefär var och hur. Om allt hade varit i sin ordning här, om gästsängarna stod uppradade i väntan på nattgäster och om de rena sängkläderna låg fint ihopvikta i skåpet, så hade jag kanske inte känt denna oro. Men nu är inte fallet så.
Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen