ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen
Trust me skrev 2011-01-05 18:46:13 följande:
Tack!Men alla behöver inte gå upp samtidigt som du.
Inlägg från: Anonym (Yrja)
|
-
nähä, jag som tänkte att min sambo skulle må bra av att få lite rutiner också!
Men alla behöver inte gå upp samtidigt som du.
-
Samarkand: Jag vill skriva något till dig men jag vet inte riktigt vad. Jag vet hur påfrestande barnlösheten kan vara för ett förhållande och sen om man lägger till allt övrigt ni gått igenom så ojoj.. jag förstår att det har varit slitsamt. kram!
-
Åhh Drutten och Strulmaja, jag gillar verkligen era sista inlägg om relationer! Nu har jag fått mycket att fundera på!
Drutten: Intressant liknelse, det här med missbrukare som lever ihop. Det låter ju inte så bra men jag förstår precis vad du menar med att man smittar av sig och förstärker varandra dåliga vanor. Den insikten kan nog hjälpa mig mycket.
Strulmaja: Jag får någon kuslig känsla av igenkänande när jag läser ditt inlägg men jag är inte säker på om jag tolkar dig rätt. På vilket sätt försöker du "få igång" din sambo? Fungerar det? -
Jag har läst att omega-3 ska vara bra för folk med adhd. Någon här som testat? Hjälper det? Jag har köpt hem en burk omega-3 men jag har inte fått in rutinen att ta tabletterna ännu så jag vet inte om det fungerar. På vilket sätt skulle det hjälpa egentligen?
-
Tack Drutten, du är kung! Precis vad jag ville veta!
-
Hej och välkommen till tråden! Låter tråkigt med dina vänner. Är de insatta i din problematik?Anonym (messed up) skrev 2011-01-05 19:16:42 följande:Oooo jaaa!
förlåt att ja bara dök upp såhär hihi, men ja känner igen mig i typ allt ni skriver.
Jag är 36. vuxet barn,och ska nu på utredning på NPU, har stått i kö ca 4år nu :/
Jag e 100 på att jag har ADD/ADHD å kanske något därtill.
Men som du skrev så är det precis så med mig, så fort det händer nån livskris mm, stor eller liten , så blir jag totalt knäckt, reagerar som att mitt liv e slut .
mina få närmaste har påpekat det många gånger.
Och säger att dem har inte sett på maken, att jag går under totalt.....och hela mitt liv har det gång på gång varit en massa drama å skit, olycka otur, undrar ofta om jag dras till bekymren.
känner mig som ett elände.
mina vänner, 2st som jag har kvar, verkar dra sig undan mig mer å mer,
fast det är väl jag som drar mig undan dem så de blir så.
men när dem flesta inte förstår å tolkar de på andra sätt så har ja full förståelse, men fan va ledsen man blir. Samtidigt så tycker ja väl oxå att är det riktiga vänner så ska dem förstå å tro på mig, dem tar det personligt ju för fasen!!! fan! -
Men.. vad nu då?strulmaja skrev 2011-01-06 22:28:10 följande:Blä, jag tar tillbaka det jag skrev om att jag behöver en NT-person. Fan heller! Får psykbryt på min sambo. #&¤%"/¤%&!"%!!!!!!!!!
-
Jag är också en "ältare" egentligen. Brukade grubbla och vrida och vända på allt! Fast sen jag började med sertralin känns det som att jag lever mer i nuet och inte fokuserar lika mycket på det som har varit eller det som ska komma, det tycker jag är jätteskönt!
-
Samarkand: Ditt ex har nog en poäng i att medicinering kan ta bort positiva drag också. Jag läste i en bok (en av dem jag tipsade om tidigare) att många miljökämpar har adhd och sen när de får medicin så slutar de kämpa för miljön. Det känns lite läskigt egentligen.. Själv kan jag tycka att miljökämpar är "friskare" än de som förstör sin egen miljö. Äsch, nu snurrade min hjärna in sig på vad som är normalt igen.. Jag vet att om man tycker att "alla andra" är konstiga så är den en själv som inte är normal.. Men om man verkligen tycker att vi inte ska förstöra vår planet och inte gillar det stressiga samhället vi har byggt upp där många mår dåligt. Ska jag då bara öka min medicinering och sluta bry mig?
Missförstå mig inte nu. Jag tycker det är bra att det finns mediciner och så! Men de kanske inte skulle behövas i samma utsträckning om samhället (och skolgången) var annorlunda uppbyggt...? Jag kanske är helt ute och cyklar men jag är uppriktigt nyfiken så jag vill gärna höra andras synpunkter på det. -
Fyfan vad jag känner igen mig!Anonym (ny med adhd) skrev 2011-01-08 21:04:11 följande:Något annat som gör mig väldigt frustrerad är att jag oftast inte kan argumentera om saker muntligt.
Speciellt inte om jag ska diskutera med en person som är både intelligent och inte har något hinder i att lägga fram sina ord snabbt och lätt.
Jag låser mig ordentligt då.
Vet inte i vilken ordning jag ska lägga fram mina tankar/åsikter, och det slutar oftast med att det kommer ut fel eller så skiter jag i att alls fortsätta diskussionen.
Det sistnämnda har jag lärt mig på äldre dagar (slipper då uppfattas som en komplett idiot).
Hoppar istället snabbt över till ett annat ämne (det har jag inga som helst problem med -att byta ämne hela tiden).
Däremot så ältar jag oftast det aktuella ämnet i efterhand (och oftast in i absurdum) och det slutar med att jag blir jävligt irriterad och frustrerad på hela situationen.
Därför brukar jag inte ge mig in i djupare diskussioner och verkligen säga min ståndpunkt.
Tråkigt och frustrerande.
Många uppfattar mig nog som ointelligent pga det.
Men så är det inte (oftast tänker jag troligen både längre och djupare än de flesta andra).