ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Var också tvungen att läsa adhdkvinnor.se. Den var klockren:) Tänk att det finns fler som jag! Jag har iallafall börjat med medicin, så nu får vi väl vänta och se om det blir ordning på torpet:) Jag har iaf retat gallfeber på några vänner i helgen. Jag hade bestämt mig för att inte göra en resa och sen ombestämt mig 7 ggr bara sedan i torsdags;) Jag förstår faktiskt inte varför de blev arga:/ Jo det kanske jag gör men jag kan inte sluta vela för det. Jag måste ju ventilera eller hur?!' Idag har jag slagit rekord i städning:) Jag har dammsugit hela huset utan paus! + torkat golven i köket och plockat undan alla leksaker som legat och skräpat i fel rum:) Så gissa om min man kommer se ut som en holk imorgon:D Hoppas ni har det bra i sommarvädret...hmm eller hur var det med det?!

Jag fick hem ett brev där det stod:
"Välkommen till psykiatriska klinikens remiss och bedömningsenhet."

Så står det en lite info och på en punkt står det:
"Du träffar först sjuksköterska/skötare som ställer frågor gällande ditt psykiatriska hälsotillstånd. Läkaren medverkar i slutet av samtalet för att föreslå vilken behandling som kan vara lämplig för dig. Ibland kan det vara behov av att göra ytterligare undersökningar, test eller prover för att säkerställa diagnosen."

Det låter ju som om dom ska göra nån bedömning av om jag ska utredas eller inte. Om dom tycker det behövs?

 

Tinasnurr: Det här med att försöka få andra att förstå har känts rätt menlöst. Jag tror inte att någon som inte har det likadant själv kan förstå. Man gör bara sig själv olycklig om man tror eller förväntar sig det. 
Jag har dock inte gett upp än utan sprider information om ADHD/ADD lite både här och där i hopp om att folk ska få ökad kunskap och förstå vad det innebär. Men jag förväntar mig inte längre att jag ska få den där fulla förståelsen och bekräftelsen (som jag tror att vi är i behov av). Utan förståelsen för oss av andra kommer förmodligen bara ligga på ett ytligt plan. Kan ta min mor som ex. Hon vet så gott som allt och hon säger hon förstår. Ändå kan hon säga saker som: Men det är ju bara att göra det eller det är bara att ta sig i kragen eller sådär är det för alla ibland. Det säger mig att hon inte förstår problematiken på ett speciellt djupt plan, utan hon tycks tro att det är någon form av övergående sjukdom/tillstånd som man kan komma ur bara man anstränger sig lite.  

Ja verkligen! Känns så skönt att vi är fler:) Min läkare sa faktiskt något som jag tyckte var så klokt. Han sa att ADHD funnits i alla tider och hade det inte funnits folk med adhd så hade grottmänniskorna tagit död på människornas existens:) För det är de med adhd drag som hittade nya jaktmarker samt nya bostäder:) Så det är våran förtjänst attt folket lever*s* Nu är jag inte super på att återberätta men tolkningen var sådann:) Nu ska jag natta mig med barnen som sover, är äckligt pigg men borde gå och lägga mig iaf...ska bara plocka ur maskinen först och kolla runt lite här...och...nejdå:) Men så blir det nog allt ändå...snurr snurr och glatt godnatt!

Ja det där var jag också livrädd för. Tänk om dom kommer fram till att jag är normal?! Bara lat, ett hopplöst fall, dålig karaktär och jadijadi. Egentligen visste jag ju, jag kände/känner ju igen mig i precis ALLT och allt man ventilerat med andra ADHD/ADD:are som också stämt överens med hur jag är-kan så många människor vara så jäkla lika av en ren tillfällighet? Nä. 

Men du ska alltså utredas nu i sommar då?

Jag säger och skriver hela tiden att jag ska utredas, men det kanske jag inte ska då... Beroende av vad de kommer fram till. 

Ja det här med sambos. Jag bodde ihop med en man innan den jag lever med idag som förmodligen skulle få diagnosen ADHD. Vi gick inte särskilt bra ihop  
Kikade i din blogg och kände väldigt mycket igen mig själv i din sambo. Det där med kaffet var klockrent!   

Oj oj här händer det saker! Vad roligt att det är så många som skriver här nu

Jag har variit lite off på sista tiden! Flyttade - inredde - glömde Nu blev jag plötsligt påmind om familjelivs existens när jag inte hade något att göra på datorn... Hur kunde jag glömma det bästa?

Spännande att läsa om alla era städningsstrategier. Jag har ordnat en liten datahörna i köket för att jag ska kunna hålla koll på diskbänken så att den inte växer sig FÖR hög. Det funkar faktiskt hittils! Känner mig dock lite orolig för att det ska "gå över" som allting annat som går bra. Jag brukar vara superduktig några veckor när jag hittat en ny strategi, sen går det nerför igen.

Börjar blir riktigt fint i vissar delar av hemmet, kolla gärna lite av mina inredningsbilder på min blogg boxofsecrets.blogg.se

Det roliga är att det egentligen ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig här, men jag städar undan JUST på den lilla plats jag tänker fotografera, så verkar jag superordningssam och duktig

adhdkvinnor-länken var ju underbar!! HAHA! Tack för dagens första SMILE Häckis!

Lite tankar:

Min sambo säger att det har blivit värre sen det här med add/adhd kom upp. Att jag gör mindre i hemmet nu än vad jag gjorde innan.
Först blev jag förbannad när han sa så: Vadå, skulle jag fejka mej till "symtom"??

Men sen när jag tänkte efter så kanske det stämmer.
Det kanske är så att jag slappnar av nu när jag vet att det troligtvis är nåt som inte "stämmer" däruppe. Att jag inte längre orkar lägga all den energi det går åt för att hålla mej på ytan så att det ska se någorlunda ut här hemma (det gör det ju inte ändå).

Kände/känner ni på samma sätt?