ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Nån med ADHD diagnos som sökt och erhållit sjukersättning från försäkringkassan pga nedsatt arbetsförmåga?

Jag har sedan jag fick fast tjänst jobbat i perioder och varit sjukskriven i perioder, nu har jag fått min ADHD diagnos och förstår att jag helt enkelt tagit ut mig för mkt. Det är tufft med ett familjeliv med ett barn som har relativt grav ADHD också samtidigt som man ska kunna hantera arbete och familjeliv.

Kan man arbeta en del och få lön för den tiden och sedan erhålla sjukersättning för den tiden man inte jobbar ungefär som vid sjukskrivning fast man istället har en sjukersättning?

Har en fundering angående det här med ADHD-mediciner.

Förut tyckte jag de hjälpte mig bra... nu tycker jag det känns som de inte alls fungerar längre...  :-/ är det normalt? eller inbillade jag mig bara att de fungerade förut? Känner att jag har fortfarande lika kasst tålamod, lika ljudkänslig, stresskänslig, är lika impulsiv och humöret åker samma bergodalbana...

När jag kände att de fungerade kände jag mig att jag blev lugn på nåt vis, lugn men vaken, inte lika ljudkänslig längre. Nu känner jag inte den känslan längre.. känner inte nåt nästan.

Kan man utveckla tolerans mot Concerta så man inte känner av nåt efter ett tag? eller är det pga min utmattning som de inte känns eller vad kan det vara?

Jag är inte jätteung men räknas väl inte som gammal eller äldre heller. Är 34 år och har i omgångar under några år nu varit sjukskriven i perioder på allt från heltid och gått upp i tid och sedan efter en period av välmående har jag återigen kraschat och "gått in i väggen" detta händer om o om igen. Jag klarar inte stressen av att ha ett barn med ADHD och trotssyndrom och jobba och sköta allting kring henne till följd av hennes diagnos och samtidigt allt omkring mig och min diagnos och ha familjeliv utan att det alltid är bråk och irritation och samtidigt klara av att fokusera och stänga av allt annat när jag är på jobbet. Det är för mkt för mig, jag tror aldrig jag klarar att jobba heltid igen nånsin. Tror inte mitt psyke klarar för mkt utan jag behöver ha ett lugnt tempo och först lära mig hur man får ett lugnt tempo också. Jag lysssnade inte när alla sa ska du inte ta det lugnt ändå och vänta med heltid men näää då jag klarar det här sa jag och trodde verkligen att nu kommer jag klara det. Men näää... det gick inte nu heller. Blir så oerhört besviken på mig själv och att jag inte har förmågan.

Har sprungit in i den där väggen så många gånger att jag fått men av det nu i stort sett... man klarar inte att göra det hur många gånger som helst.
När jag går hemma och har en bra dag så tänker jag att äh klart jag klarar detta men nää det gör jag ju inte iaf men jag fattar det aldrig typ.

Har alltid känt mig annorlunda men aldrig ändå vetat att jag var det riktigt så jag fattar inte riktigt att jag inte har samma förmåga som en person utan ADHD har, jag har ju bara haft min hjärna och inte haft någon annan att jämföra med och provat hur det känns med den hjärnan som är "normal" jämfört med min ADHD hjärna. Så jag har liksom bara tänkt att ok det är bara o kämpa för att ge upp och vara sjukskriven osv det är inte ok, man ska må bra och vara duktig liksom, känt att det liksom varit skämmigt att inte orka och inte klara allt.

Vore nog en bra lösning för mig att kunna jobba deltid på mitt jobb och kunna erhålla sjukpenning/sjukersättning för resterande tid upp till heltid för att det ska kunna funka i långa loppet på sikt.

Min läkare har jag knappt träffat (utredningen gjordes på annat ställe) och sen är det inte så länge sedan jag fick diagnosen (lite mer än en månad sedan).
Har inte träffat någon arbetsterapeut heller, väntar väl på att de ska kalla mig till sjuksköterskan där osv.... har inte gått på en enda kontroll sedan jag började med medicin heller (trodde det skedde ofta i början, iaf var/är det så med dottern).

Har varit sjukskriven på deltid tills början av september då jag bestämde att jag ska jobba heltid nu, insåg inte alls hur lidande familjen skulle bli.  Har därmed krashat helt nu IGEN

Ska ta upp med psykologen på måndag och se vad han säger om allting. Har ju inte varit helt sjukskriven utan har ju arbetat men grejen är att jag inte orkar hela tiden bara i perioder.

Alltså ibland blir jag irriterad på min man.... han är underbar på så många sätt och jag älskar honom oändligt men när jag sitter och läser nåt på datorn eller skriver nåt osv då kan han komma o pussa mig och krama mig osv och jag blir riktigt irriterad av detta. Jag är upptagen ju... men sen vill jag gärna att han ska vara tillgänglig för pussar och kramar och gos när JAG vill... 

Nåt jag har märkt med mig själv är att jag nu när jag känner av utmattningssymptomen så känns det som att min ADHD-medicin inte fungerar längre som förut störs av ljud och är okoncentrerad och stressad men blir bara mer vaken.

Något annat jag känner av är det här med tid... ska jag göra något en viss tid på dagen är jag stressad hela dagen över det. Som idag ska jag med dottern till bup kl 15, känner sån stress redan över det och oroar mig att komma försent. Hon ska hämtas från skolan och vi ska till tunnelbanan och det är så många moment innan som stressar också. Har fortf tid på mig men istället för att ta det lugnt så stressar jag som tusan på insidan nu. Kan inte bara sitta o ta det lugnt o kolla på tv eller nåt... känner mig mkt mer rastlös och stressad än vanligt.

Ska det inte bli bättre av medicinen?? Ska man inte tåla lite mer? det gjorde jag ju förut tyckte jag, nu känner jag mest hjärtklappning som tusan när jag stressar och även annars men vid stress är det än värre.

Någon som har tips på hur man ska berätta på arbetet om sin ADHD? Jag har bestämt att jag SKA men vill veta HUR jag ska lägga fram det, det är inte alla som vet vad ADHD är riktigt heller ju trots att de är utbildade inom vården t.o.m. Jag visste inte själv heller så mkt förut innan det blev aktuellt att läsa på om det pga dotterns utredning och senare även min egen. Så det måste även tillkomma en förklaring på vad det innebär för mig i arbetet att ha ADHD.

Vet ni om det finns någon information om ADHD som vänder sig speciellt till arbetsgivare? Min chef vill gärna veta mer och förstå vad det innebär och hur det påverkar min arbetsförmåga och hur vi ska kunna anpassa mina arbetsuppgifter på bästa sätt utifrån min förmåga.

Tips mottages hjärtligt om ni har några.

Vaknade idag, tog mina mediciner. Åt frukost med familjen och sen gick jag till Ica för o handla några saker, det är inte långt alls till ica härifrån och jag gick sakta dit. Det kändes som jag hade powerwalkat eller sprungit till Ica, hjärtat slog så hårt i kroppen på mig och när jag kom hem igen så dunkade det som jag hade sprungit upp för alla trappor (5 trappor).
Såååååååå dålig kondition har jag inte vad jag vet så det kändes oerhört läskigt!!

Man blir ju lite skraj, fortfarande känner jag hur hjärtat slår såå hårt trots att jag bara sitter stilla. Känns som jag inte klarar av att röra mig alls utan att få hjärtklappning.

Någon mer som upplevt ökade muskelspänningar av concerta behandling? Är det någon biverkan som är specifik för concerta eller kan denna biverkan fås av alla ADHD-mediciner??

Har en skolios i botten så att säga, pga den så drar det i mina muskler mkt då jag är sned men som det är nu har jag aldrig upplevt tidigare, känner mig mer stressad också och med ökade muskelsmärtor/muskelspänningar.

Vet inte om det är av concertan men har sett att muskelspänning finns med som listad biverkan av den iaf. Ville ändå höra om någon annan upplevt liknande när de ätit medicinen. Vet inte om det bara är så att jag behöver träna lite mer och träna musklerna eller om det är biverkan av medicinen och man kan byta till någon annan kanske.

Inte roligt med konstant ont i musklerna ju

Den i början så underbara förstående mannen börjar bli inte så förstående längre, nu heter det att du klagar jämt, städar du en gång så klagar du över att du är så trött, eller så har du ont nånstans eller så mår du dåligt pga det eller det och hit o dit och jag börjar tro att jag gjort mitt livs största misstag som gifte mig med dig.

När i helvete ska man få vara lycklig i livet? Kommer någon nånsin acceptera mig precis som jag är? Jag har svårigheter och jag mår dåligt, har depression och ångest vid sidan av min diagnos. Just nu har jag mensvärk som faaan och har både ont och mår illa. Då han var och handlade förut och jag sa att jag inte kan göra nåt pga hur jag mår idag så klagar han över det nu, eller påpekar hur han minsann inte sa något om det tidigare osv.

Jag tror att ingen människa nånsin kommer kunna älska mig fullt ut och acceptera mig med alla mina fel och brister... trodde aldrig jag skulle höra de orden min man sa till mig idag.

Har försökt förklara så mkt som möjligt för honom om hur jag fungerar pga min diagnos och hur jag försöker reda ut lite vad som är diagnos och vad som är bara jag och dumma saker jag kan förändra. Hur jag ska jobba på vissa saker med min psykolog av de svårigheter jag har men nu blir allt bara värre och värre mellan oss. Han klagar på att han mår dåligt också av detta osv... känner mig totalt misslyckad.