Inlägg från: HäckHäxan |Visa alla inlägg
  • HäckHäxan

    ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

    Tinasnurr skrev 2011-06-19 15:38:02 följande:
    Ja, listor är bra...om man följer dom...
    Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt.

    Jag har många gånger börjat på en lista i ett block som sedan, när jag inte hinner skriva klart den, hamnar i nån garderob och som jag sen inte hittar utan börjar på en ny... Och så brukar det hålla på.

    Men tanken är ju god iaf heheSkrattande
    ahha sån är jag med, fast jag har kommit på att jag minns saker bättre om jag skriver ner dom, iaf oftast. Om jag skrivit en inköpslista men glömt den, så brukar jag ändå få med det mesta på den av nån anledning.

    Samma i skolan om läraren var bra, hade bra genomgångar och jag skrev en punktlista och var intresserad så satt det liksom där, behövde knappt öppna boken. Andra gånger ett ämne jag inte var intresserad av, ja då kunde jag läsa, bli matad av läraren och ändå inte minnas ett skit.
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    mammabecka skrev 2011-06-25 18:34:30 följande:
    Hahaha! Det där påminner om hur min farmors köksbord brukade se ut. Men då var resten av hemmet tio gånger värre. Undrar om hon hade adhd?

    Jag själv har aldrig bott hemifrån utan barn, så jag har ingen aning om hur det skulle se ut då, men i dagsläget brukar det iallafall se ut som så att gårdagens middag ALLTID står kvar på köksbordet ända tills vi ska äta middag igen. Vill förstås inte tvinga barnen att sitta i mitt stök, så de sjuffas in i det ännu stökigare vardagsrummet och får sitta framför tv:n och äta

    Ja, så var det iallafall innan vi flyttade hit. Nu har jag hittills iallafall lyckats hålla förtäringen i köksområdet. Dvs. att om bordet är fullt sätter vi stolarna i ring på något tomt köksutrymme när vi ska äta frukost, hihihi..

    Jag har verkligen ingen moral i jämförelse med "alla" supermorsor här på fb. Fick ett hot om anmälan för att jag bara lagar ett varmt mål per dag.
    Men vadå? Vi äter kall risgrynsgröt (blir som risifrutti och går betydligt snabbare än att hålla på och koka när man inte har micro), smörgåsar med grönsaker (om jag inte glömt handla bröd och det får bli knäcke eller havregrynsgröt... som f.ö. är varm!) och så (just det, grönsakerna brukar jag glömma till frukosten men då funkar det utmärkt att plocka fram en liten lök - det är väl en grönsak?? - och dela till de små liven medan de väntar på nästa mål) äter vi scones som jag supersnabbt bakat för deras skull (om jag inte plötsligt skulle ha slut på någon jätteviktig ingrediens eller inte hitta receptet, för då händer det att jag bakar en sockerkaka istället, för det kan jag faktiskt) men sconesen brukar bli brända eftersom jag alltid har hundra bollar i luften som jag på något sätt tänkt mig jonglera med samtidigt. Så det löser sig liksom, de går ju aldrig utan mat, för en sak jag PÅ RIKTIGT är bra på är att hitta lösningar till det mesta

    Det där du skriver om dit skräprum känner jag igen Bodde några veckor hos en yngre släkting som precis som jag diagnostiserats med adhd. Hon hade en stooor lägenhet med 6-7 rum, varav tre utav rummen användes som "förråd"/skräprum. Jag själv hade dessutom en extra toalett i förra lägenheten som jag använde som förråd/garderob/skräprum/gömställe inför panikbesök.
    Hmm alltså jag lagar ju bara ett mål mat om dagen cokså, fast tösen äter ju ett lagat mål på dagis också. Sen även de dagar då jag inte lagar mat så gör någon av byn pizzerior eller liknande mat åt oss lagad!

    Skriv upp receptet på scones och sätt med häftmassa på insidan av ett köksskåp, så har jag gjort med recept, allt från ostsås, scones, pannkakor och annat som är lätt att sladda ihop. Har även alltid skummjöljspulver hemma, då kan man laga de mesta som man annars har mjölk i, utan att behöva tänka på det, små saker som gör min vardag lättare iaf

    Förutom mitt skräprum, så hyr jag ju ett förrråd för 325 kr i månaden som jag samlar hmm saker och ting i... Obestämd

    Skulle få skjuts att åka och handla imorgon, men jag orkar inte, för då måste jag umgås med kompisen och hennes bägge barn på förmiddagen när min egen är på dagis, sen efter dagis skall vi till en vän som är barnvakt å äta middag, känns som om de blir lite för mkt Tyst
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Tillalamm skrev 2011-07-05 13:07:24 följande:
    Har samma problem med min man. Släpp lite av ansvaret för honom för att du själv ska orka. Har du redan hand om planering och ekonomi är det fullt tillräckligt. Låt honom själv ansvara för sin personliga hygien ex. Sänk ambitionerna vad gäller hushållsarbete och liknande för att avlasta er båda. Det finns gott om tid att ha det välstädat när han mår bättre igen Flört.

    När min man är sådär brukar jag låta honom sitta vid datorn med sitt dåliga humör medan jag hittar på saker på egen hand. Mår han dåligt så hjälper det ändå inte att tjata. Tar jag allt ansvar blir han bara ännu mer passiv.
    Det var bra tips. Gjorde lite så själv när min fd sambo som har adhd hade en kass period. Till slut sket jag bara i honom, frågade bara något en gång och sen gjorde ja som jag själv ville. Han fick sitta där vid datorn och spela eller glo på tv och jag gjorde mitt, höll hemmet flytande, tjatade inte om tandborstning eller sånt.

    När han vaknade upp ur sin dvala så brukade han storstäda hemmet som en tok, duscha, raka sig gärna köpa nya kläder och bli som en helt nu man till han landade och blev sig själv igen
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan

    *smyger odiskret in*

    Gråter jag är så jävla trött på att vara sömnstörd, varför kan jag inte sova som vanligt folk, varför slutar hjärnan aldrig, jag vill ha en off knapp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Tillalamm skrev 2011-07-21 14:05:16 följande:
    Samma här! Tänk vad bra det vore om man kunde styra sig själv med en fjärrkontroll eller nåt så att man kunde stänga av sig på kvällen. Så jäkla segt med allt som snurrar i skallen då - jag brukar få barnprogram-melodier som snurrar i hjärnan, så jag ligger där i sängen och nynnar "Fåret Shaun, å fåret Shaun, när det ska lajas är det ingen som kan slån" typ. Det är då man känner sig så normal. Not.
    Hhahahhahaha fast shaun är ju iaf ett rätt roligt får

    Jag hade velat att min kropp och hjärna fattade att de är dags att vara trötta runt typ 12 och så är det nanntinatti sen och tja att man inte låg vaken i sängen x antal timmar de gånger man ändå lyckas ta sig till sängen i rätt tid!

    Är väldigt avis på ett ex med adhd för när han blev trött så blev han TRÖTT, tror fan han somnade innan huvudet landat på kudden.....
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Anonym (Yrja) skrev 2011-07-29 09:07:01 följande:
    Ja, jag har också fjärilar i magen. Som att jag är rädd för något men vet inte vad. Seg i huvudet är jag också.

    Äter du någon medicin? Jag tycker sertralin hjälper mot fjärilarna.
    Anonym (Ida) skrev 2011-07-28 13:17:25 följande:
    Någon med ADHD som känner igen sig i att man har ett EXTREMT sötsug som aldrig riktigt släpper taget?
    Jaa! Jag har alltid varit en riktig gottegris! Jag använder ofta godis som belöning när jag städar eller pluggar eller annat..
    Åhh så gjorde jag som yngre, hamnade hos en samtalssnubbe där en gång som sa till mig när jag skulle gå hem att du, ät nu chokladen först och städa sen. Jag bara äh okej, sen slutade jag beting mitt eget beteende på detta för min del rubbade sätt (var fullkomligt ohälsosamt för mig)
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan

    Trött idag..

    Varför kan man inte vara nöjd med att ha fått gjort något? Istället uppfylls iaf jag med ångest om vad jag borde ha fått gjort mer, det och de och det där. Istället för att vara nöjd med att haf idag fått skurat ut min nya (begagnade) frys och fått den på plats. Flyttat på de 15 kartonger som stod i vägen och nu vips har jag ångest för att dom liksom inte är upppackade!

    Gråter


    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Frokenpilla skrev 2011-08-19 03:46:27 följande:
    Här är en till.
    Har precis fått en tid till läkaren och hoppas på en remiss.

    Vet inte vad jag ska börja...men har alltid varit extrem lugn, utåt alltså. Inombords är jag kaos.

    *Skolan var jättejobbig. Har svårt för allt, förutom det jag är väldigt intresserad av, dvs estetiska ämnen, slöjd och hemkunskap. Matte är bara att glömma. Har redan ställ "dyskalkylidiagnos" på mig själv. Får panik. Började gråta när min sambo skulle lära mig bromsstreckan. Han förklarade i 30 min. Tillslut fattade jag..i 2 minuter. Sen glömde jag det. Kan inte räkna de enklaste tal, särskilt inte under lite stress som i affären.

    *Har aldrig lärt mig en läxa. Kunde däremot sitta och lära mig en annan bok innantill som jag själv tyckte var intressant. vet inte hur man pluggar. kan inte.

    *Skolkade från gympan redan i femte klass. Blev nämligen alltid nervös när vi skulle spela något med massa regler osv, tex handboll, för jag fattade aldrig. Alla började spela men jag hände inte med.
    Kan inte heller göra två olika saker med händerna och fötterna.

    *Är 26år idag och kan fortfarande inte spela ett monopol, spela kort osv. Vet inte hur man gör. Lär jag mig reglerna glömmer jag dom igen.

    *I tonåren var jag otroligt självdestruktiv. Prövade olika droger, låg massa olika killar osv. Skolkade 80% av skolgången.

    *Fungerar bra på jobbet. Jobbar i vården. Har jag en ledig satt kommer jag aldrig igång. Går upp vid 9 kanske, sätter på kaffet, dricker kaffe framför datorn.. 2-3 koppar i flera timmar, röker, kan sitta fram till 14 utan att ens äta frukost. Glömmer äta. Går förbi disk, tvättstuga och tittar på allt..men kan inte ta mig för något.
    Går inte ens ut med hunden! 30 minuter innan min man slutar jobbet röjer jag det värsta.

    *Övertolkar, analyserar, och ältar allt. Känner mig mobbad på dom flesta arbetsplatser, Har extremt låg självkänsla och tror att alla tycker jag är knäpp, pratar skit osv. Känslig för kritik.

    *OM jag städar, gör jag såhär: Börjar hänga upp tvätten, lämnar hälften för att torka av diskbänken, torkar av halva, hittar en kaffekopp, ställer den i maskinen, och börjar plocka in där..tarnpar i nåt klet, torkar upp det..ser att golvet är smutsigt och börjar mobba..tänker att "när jag ändå har moppen framme kan jag likaväl moppa överallt", men kommer på att då måste jag dammsuga först. Dammsugar, hittar ett gammalt kort under soffan..börjar kolla på kort. Glömmer allt annat. Tillslut ser allt värre ut än när jag började. Har varit sådan sen jag var liten.

    *Kan inte sitta helt still. Pillar sönder NAGELBANDEN, så dom ser sjukliga ut. Tydligen nån form av tvångsbeteende. Pillar sönder dom så dom blöder, utan att märka det. Bitar mig i läppen, kladdar på papper osv.

    *kan inte se en hel film om den inte är otroligt spännande. Somnar annars 5 minuter in i filmen.

    *Läser inte klart en enda bok. Eller hoppar i den när jag läser och läser där jag tycker det verkar vara intressant.

    *Har INGET tålamod. Blir irriterad när min dotter tar på sig skorna för långsamt, kan inte sitta och tex rita med henne, eller sitta i lekparken utan att röka ett paket cigaretter, sms:a under tiden eller något annat.

    *Har inte heller tålamod att lyssna på andra när dom berättar något jag inte är intresserad av. Stänger då av. Pratar dock gärna själv, och alltid för mycket om mig själv ovh för privata och utelämnande saker till folk jag inte ens känner.

    *Ljudkänslig. Tål inte tickande klockor, svagt brummande ljud som tex fläkten på jobbet, barnen som leker.

    *Ljuskänslig. Hatar vinter med det bländande ljuset och drar helst för persiennerna hemma.

    *Fumlig. Snubblar, går "för långt i trappor", går in i saker, spiller kaffe, häller liksom kaffet utanför munnen?! Snubblar över trösklar..osv.

    *Kommer till jobbet med skitiga kläder, tröjan ut och in, jättekonstiga kläder, som tex gummistövlar (vilket jag alltid går i för det går fort att ta på) och skinnjacka?! Glömmer borsta håret så jag går med en stor tova därbak.

    *Tycker ALLT är jobbigt. Måste samla enorm kraft för att ens orka byta en binda. Kan gå med samma binda en hel dag.

    *Kan inte förstå instruktioner, vägbeskrvningar mm. varken skriftliga eller muntliga. Måste se hur någon annan gör. Kan tex inte förstå hur en kaffeautomat fungerar om jag inte sett någon annan ta först.

    *Glömmer hela tiden födelsedagar, årsdagar, plåncöker, nycklar. har tom glömt min dotters födelsedag.

    *Är också impulsiv. Får jag idé sätter jag igång med det direkt, kan börja möblera om 5 minuter innan jag ska till jobbet. Är just  därför ofta sen också. Tar dumma beslut, förhastade beslut: tex köper hus med en man jag känt i 2 månader (vi är dock gifta nu, så det gick ju bra ;) ) Köper hund (världens största - en Grand Danois, utan att tänka efter) mm.

    *Ältar i OÄNDLIGHET. varför sa han så? vad menade han med det? vad tycker du? hur tycker du jag ska göra? Tycker dom inte om mig? mm.

    *Äter aldrig, om ingen annan lagar mat till mig. Om jag inte måste laga mat till min dotter. Kan annars leva på Kaffe, cigaretter och smörgåsar en hel dag.

    *Blir beroende av allt jag gör. tex, Tradera, shoppa, fotografera, sy mm, i perioder. Eller om man ska kalla det "intensiva" intressen. Men allt blir lidande då. Kan inte sluta och håller på oavbrutet flera timmar utan att äta, gå med hunden, ägna tid åt min dotter, eller ens gå på toalletten.

    *Kan trots allt detta dölja detta jättebra inför kollegor mm. Kan vara smart om jag är intresserad. Är jätteskärpt ibland och är mycket allmänbildad, kan prata och diskutera väl om allt. Dom som inte lever med mig tycker jag är smart, allmänbildad, rolig, snäll, social och självständig.

    *Har alltid haft problem med auktioriteter. chefer, lärare mm. Ifrågasätter allt hela tiden, istället för att bara göra det.

    *Har i hela mitt liv blivit kallad "flummig, slarvmaja, hippie, pippi långstrump" osv. Av folk som känner mig nära.

    *Är estet ut i fingertopparna. Älskar att sy, fotografera, måla, osv! har otroligt mycket empati och fantasi. Har haft MVG i bild genom hela skolgången.

    *Har i princip bara killkompisar. Förstår mig inte på tjejer, och blir aldrig accepterad bland dom.

    *Tröttnar hela tiden. Flyttat 8 gånger sen jag flyttade hemifrån, tröttnat på förhållanden, möbleringar, jobb mm. Möblerar om konstant, målar om, tapetserar, flyttar om i lådor..men gör det aldrig helt klart...har 100 oavslutade projekt. Minst.

    *Gör allt i sista sekund, Får OFTA betala påminnelser på räkningar. har extremt dåligt ekonomiskt sinne.

    *Ägnar 80% av min vakna tid till att leta efter saker. Mobil, nycklar, kaffekoppar, kalendern..allt!

    Det finns säkert ännu mera.

    Jag har i hela mitt liv känt mig trög och annorlunda. Aldrig förtått vad det är för fel på mig. Alla andra gör ju allt så lätt? Man läser på facebook om folk som jpbbar heltid, kommer hem och lagar mat, tränar, har tjejmiddagar osv! Jobbar jag till 14 är jag helt slut sen! och jobbar jag inte är jag med hekt slut för att jag inte gör något.

    Började läsa om ADHD/ADD eftersom min systerson troligen har ADHD. Min mamma lider garanterat av det också. Det kändes som alla pusselbitarna ramlade på plats.

    Vill kolla upp mig nu.

    Mest för min dotters skull. Hon är fem år, och jag känner så mycket igen mig i henne och är rädd att hon fått samma. Hon är inte alls "jobbig" utan snarare väldigt (extremt) lugn, men översocial (ville följa med min jobbarkompis hem som hon aldrig träffat och blev jätteledsen när hon inte fick det), hon har också svårt att koncentrera sig, om jag läser en bok avbryter hon 50gånger och frågar vad jag har på näsan, vad vi ska göra imorgon mm.
    Hon har också svårt med det sociala samspelet och förstår inte när andra barn inte vill vara med henne eller orkar lyssna. Hon kan inte heller spela spel eller förstå instruktioner, eller..snarare så orkar hon inte lyssna.
    Men, alla i hennes närhet tycker bara hon är så himla go och pratsam osv. Det är jag som ser hennes problematik. Hon är precis som jag, trött och sover tungt, ofta och gärna och har gjort sen hon föddes.

    Jag har inte heller, som det verkar som dom flesta med adhd har? problem att sova. Tvärtom. Kan sova hela tiden.


    Förlåt men jag skrattade så jag kiknade, är vi släkt eller. Jag glömmer också allt OCH jag kan inte heller förstå hur människor får ihop allt, har lika många oavslutade projekt som dig, minst.

    Vi verkar väldigt lika när jag läser din text, förutom att jag läser böcker och är grym avundjuk på att du kan sova då. Mitt ex med adhd var/är som du och kan sova, verkligen SOVA i 4 år låg jag vaken jämte och önskade mig själv samma förmåga att sova
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Frokenpilla skrev 2011-08-21 07:15:56 följande:
    Sumofru: Ja, usch. Det måste vara skänt när man får bekräftelese för sina funderingar!
    Jag har dock haft lite kontakt med sjukvården eftersom jag alltid haft fobi att gå till läkare, tandläkare, gyn, allt!
    har ändå migrän, stressmage, ont överallt och skulle säkert kunna springa HELA tiden, om det inte var SÅ jobbigt, både för att det helt enkelt är en ansträgning och för att jag måste lämna ut mig själv!

    Häckhäxan: Det låter kanske knäppt, men blir så jävla glad att det finns flera som mig! Vi borde träffas :). haha!

    Men hur vet man att man inte bara är lat och dum?! det är ju så man känt im 26 år. Känns som alla kommer tro att man vill ha en diagnos för att också få en ursäkt att vara lat, slarvig, glömsk och dum. Men man vill ju bara ha en bekräftelse på hur man kännt hela livet, och varför. Dessutom vill jag ha det för dotterns skull.
    Usch, se. Nu nojjar jag för vad andra ska tycka igen. Åh herre...! ;)
    Alla människor kan ha tendenser åt adhd eller perioder i livet där de är mer eller mindre som en adhd person. Men skillnaden är att att en kortare period är inte lika handikappande som de är att ha de jämt och alltid, att alltid ha krig med både sig själv och sin omgivning.

    Jag kan önska att jag fungerade som alla andra, att allt det som verkar så enkelt för andra också var enkelt för mig. Men det är inte så, hur mkt jag än önskar så är det något galet, tokig, fel på mig, jag är helt enkelt inte som alla andra. Det korta stunder då jag faktiskt klarar av att få det att flyta, min vardag, rutiner osv gör mig otroligt glad, men det gör också att jag blir mer ledsen, nere och arg när det inte flyter, att jag är så jävla hopplös och meningslös som inte ens kan planera eller få lagat en vanlig jävla middag!

    Nu är jag inte färdig utredd och jag kanske inte ens har adhd, men vad det än är så är något fel, riktigt fel, hade jag inte haft barn så hade jag aldrig orkat tragga i öppenvården i 4 år som jag gjort nu, men nu gör jag det för att jag har ansvar för någon mer än bara jag, min dotter och hon förtjänar iaf att ha en mamma som iaf vet vad som är knas med henne och kan jobba utefter det.

    jag blir nog aldrig som vanligt folk och jag är inte helt säker på att jag verkligen vill vcara det, för jag inbillar mig själv många gånger att jag är mer levande än andra, men jag vill få vardagen att flyta iaf hyfsat och det kommer krävas mkt jobb från min sida, medicin är ingen lösning, men KBT kan hjälpa en mkt och det kommer vara ett krig under resten av mitt liv. Men jag måste veta felet för att ha en chans att mestadels vinna detta krig.

    Det är så jag ser på det hela.

    Träffas, ja du, jag har vänner med adhd och tja det går inte att missa oss när vi umgås Men vi har väldigt roligt ihop, högljudda, grova i mun men allt igenom hjärtliga Solig
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
  • HäckHäxan
    Ljusstrimma skrev 2011-08-24 23:21:09 följande:
    det är jag som är Kickan orkar inte vara anonym längre, finns ju ingen anledning att skämmas över att man är som man är..det är bara så fruktansvärt svårt ibland. så mycket måsten CSN papper som ligger på bordet som måste fyllas i helst i går, inkomstuppgifter till dagis. ÅNGEST ser all tvätt och disk varför kan jag inte bara ta det på en gång innan det blir så mycket, jag ser det men hjärnan bryr sig inte.Alla tankar bara snurrar, de har inget att hålla sig i, jag vet inte hur andra tänker, men inte som jag i alla fall,för här är det kaos
    Är glad att jag tagit steget och sökt hjälp,får be en bön att dom tar mig på allvar och ser att jag behöver en utredning

    en stor kram till er alla,vi får kämpa på <3
    Välkommet ut {#emotions_dlg.flower}

    Ja alla dessa papper, senaste veckan har jag fyllt i inkomst och schema till dagis tre gånger, för jag förlagt de jag redan fyllt i....

    Ber också en bön om att du blir tagen på allvar!
    Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!
Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen