ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Åhh vad härligt, vilken toppen dag Hoppas medicinen kommer hjälpa dig. Alltså de är ju en strid man har i resten av livet, men för de som medicin hjälper så är det en oehörd lättnad att få bättre fokus, mer nytta av sin tid utan att slösa bort lika mkt energi på onödigheter, vad jag förstått av mina vänner iaf.Åhhh ja är också sån där, obeslutsam, helt hopplös.. och till sist blir jag arg och då kan typ alla inklusive mig själv dra helvete hej!!!! Tills jag landat iaf

Tinasnurr: Det här med att försöka få andra att förstå har känts rätt menlöst. Jag tror inte att någon som inte har det likadant själv kan förstå. Man gör bara sig själv olycklig om man tror eller förväntar sig det. 
Jag har dock inte gett upp än utan sprider information om ADHD/ADD lite både här och där i hopp om att folk ska få ökad kunskap och förstå vad det innebär. Men jag förväntar mig inte längre att jag ska få den där fulla förståelsen och bekräftelsen (som jag tror att vi är i behov av). Utan förståelsen för oss av andra kommer förmodligen bara ligga på ett ytligt plan. Kan ta min mor som ex. Hon vet så gott som allt och hon säger hon förstår. Ändå kan hon säga saker som: Men det är ju bara att göra det eller det är bara att ta sig i kragen eller sådär är det för alla ibland. Det säger mig att hon inte förstår problematiken på ett speciellt djupt plan, utan hon tycks tro att det är någon form av övergående sjukdom/tillstånd som man kan komma ur bara man anstränger sig lite.  

Ja, tyvärr är det nog sant.
Men man vill ju så gärna att dom ska förstå!
Min kropp kan faktiskt inte göra vissa saker ibland, hur gärna jag än vill.
Jag vill så gärna vara som mina vänner som tänker: Städa först, sen sätta sej.
Jag skulle till och med vara glad om det var tvärtom. Sätta sej, sen städa.
Men för mej gäller oftast bara: Sätta sej...
Jag kan förstå att det är svårt att greppa, men nu när dom vet vad som menas med add/adhd så vill man ju ha lite mer bekräftelse (som sagt).

Oh herregud! Kom precis att tänka på att det faktiskt finns en chans/risk att dom kommer fram till jag är fullt normal.
Fast det är jag inte...

Ja det där var jag också livrädd för. Tänk om dom kommer fram till att jag är normal?! Bara lat, ett hopplöst fall, dålig karaktär och jadijadi. Egentligen visste jag ju, jag kände/känner ju igen mig i precis ALLT och allt man ventilerat med andra ADHD/ADD:are som också stämt överens med hur jag är-kan så många människor vara så jäkla lika av en ren tillfällighet? Nä. 

Jag fick hem ett brev där det stod:
"Välkommen till psykiatriska klinikens remiss och bedömningsenhet."

Så står det en lite info och på en punkt står det:
"Du träffar först sjuksköterska/skötare som ställer frågor gällande ditt psykiatriska hälsotillstånd. Läkaren medverkar i slutet av samtalet för att föreslå vilken behandling som kan vara lämplig för dig. Ibland kan det vara behov av att göra ytterligare undersökningar, test eller prover för att säkerställa diagnosen."

Det låter ju som om dom ska göra nån bedömning av om jag ska utredas eller inte. Om dom tycker det behövs?

 

Aha, ja ett sånt var jag på för 4 år sen. Har gått på ppenpsyk sen jag var gravid och dottern är nu 3½.... resan hit har varit lång för min del.

Men jag sökte för helt andra saker, fick diagnosen utbränd och en massa annat... Det är mkt miljö påverkan i mitt liv som gjort det svårt för alla inblandade att komma hit kan man säga...

Var ärlig är mitt råd, säg precis som det är, hur du känner och tänker.... vad du tycker fattas dig, hur knäpp de än låter, de dömer ingen, de är där för att hjälpa.

Tinasnurr: Det här med att försöka få andra att förstå har känts rätt menlöst. Jag tror inte att någon som inte har det likadant själv kan förstå. Man gör bara sig själv olycklig om man tror eller förväntar sig det. 
Jag har dock inte gett upp än utan sprider information om ADHD/ADD lite både här och där i hopp om att folk ska få ökad kunskap och förstå vad det innebär. Men jag förväntar mig inte längre att jag ska få den där fulla förståelsen och bekräftelsen (som jag tror att vi är i behov av). Utan förståelsen för oss av andra kommer förmodligen bara ligga på ett ytligt plan. Kan ta min mor som ex. Hon vet så gott som allt och hon säger hon förstår. Ändå kan hon säga saker som: Men det är ju bara att göra det eller det är bara att ta sig i kragen eller sådär är det för alla ibland. Det säger mig att hon inte förstår problematiken på ett speciellt djupt plan, utan hon tycks tro att det är någon form av övergående sjukdom/tillstånd som man kan komma ur bara man anstränger sig lite.  

Jag fick hem ett brev där det stod:
"Välkommen till psykiatriska klinikens remiss och bedömningsenhet."

Så står det en lite info och på en punkt står det:
"Du träffar först sjuksköterska/skötare som ställer frågor gällande ditt psykiatriska hälsotillstånd. Läkaren medverkar i slutet av samtalet för att föreslå vilken behandling som kan vara lämplig för dig. Ibland kan det vara behov av att göra ytterligare undersökningar, test eller prover för att säkerställa diagnosen."

Det låter ju som om dom ska göra nån bedömning av om jag ska utredas eller inte. Om dom tycker det behövs?

 

Ja verkligen! Känns så skönt att vi är fler:) Min läkare sa faktiskt något som jag tyckte var så klokt. Han sa att ADHD funnits i alla tider och hade det inte funnits folk med adhd så hade grottmänniskorna tagit död på människornas existens:) För det är de med adhd drag som hittade nya jaktmarker samt nya bostäder:) Så det är våran förtjänst attt folket lever*s* Nu är jag inte super på att återberätta men tolkningen var sådann:) Nu ska jag natta mig med barnen som sover, är äckligt pigg men borde gå och lägga mig iaf...ska bara plocka ur maskinen först och kolla runt lite här...och...nejdå:) Men så blir det nog allt ändå...snurr snurr och glatt godnatt!

Ja det där var jag också livrädd för. Tänk om dom kommer fram till att jag är normal?! Bara lat, ett hopplöst fall, dålig karaktär och jadijadi. Egentligen visste jag ju, jag kände/känner ju igen mig i precis ALLT och allt man ventilerat med andra ADHD/ADD:are som också stämt överens med hur jag är-kan så många människor vara så jäkla lika av en ren tillfällighet? Nä.