Hej!
Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?
Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte 
För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html
Kollat upp privata alternativ? Kollat så du inte kan hänvisa till vårdgarantin (så du får komma till annat ställe med kortare kö) känns helt sjukt att jag börjar utredas efter en månad och du ska vänta så länge... :(
Är så trött på att jag inte kan vara lite mer "lagom" i saker jag gör... men nej jag tar ut mig totalt med nåt som är roligt och går all in i det för att sedan totalt droppa till bottenläge där jag inte orkar göra nånting överhuvudtaget..
Jag jobbar nu 25% och det är precis lagom för mig fastän jag vissa dagar känner att jag skulle lugnt klara jobba hela dagen så är det bra att jag inte gör och inte kan göra det för jag skulle klara ett par dagar kanske sen skulle jag inte orka alls längre och så har det ju varit för mig i jobbet men jag har kanske kämpat på mer än några dagar men efter ett tag har jag trillat ned i hålet igen. Är så oerhört stresskänslig och klarar inte stress alls och jag har svårt att ta egna initiativ i saker och ting vilket ibland krävs i jobbet och då försvårar det.
Det är ju inte populärt heller på jobbet att jag jobbar ett tag, sen blir jag sjukskriven och sen jobbar jag ett tag och så sjukskriven igen och så håller det på sådär... gaahh. Hur tusan ska man göra för att klara allt på sikt, jag menar hur ska man göra för att orka jobba som alla andra??? Det har liksom blivit för mkt för mig med att vara ensamstående, jobba heltid och göra allt annat som behövs i livet, jag orkar liksom inte. Vill inte ha avlastning från dottern så att säga, vill inte att hon ska vara hos nån annan ibland, jag vill vara med mitt barn men ingen verkar fatta det!! Alla föreslår kontaktfamiljer osv... det jag vill göra är att vara med henne men ha hjälp här hemma istället som med städning och matlagning osv så jag kan ha mer tid för min dotter när jag väl jobbar mer igen.
Idag var jag hos psykologen och efter mötet sa han att han sätter upp mig på väntelista för utredning och så ska vi ses igen om en vecka. Han fick hela min historik o tror att det mkt tydligt verkar som det kan röra sig om ADD. Skönt att det är igång nu.
En liten uppdatering! I
Idag har jag varit på bedömmningsamtal inför en ev utredning. Jag var väldigt nervös innan men det gick jättebra. Jag fick beröm för en väldigt bra skriven egen remiss,fick svara på en massa frågor och det tog 2 timmar var helt slut efteråt.. Jag kommer få en utredning men det kommer inte bli innan semestern möjligtvis till hösten ,de prioriterar yngre personer,vi "äldre" får vänta .
Men något positivt är att jag ska få hjälp att kolla upp det här med boendestöd och även hjälp med att prata med lärare om stöd för att klara det sista i skolan och de skulle kontakta arbetsförmedlingen om man kunde få extra stöd därifrån. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få för att ha det som jag har det nu är inget alternativ.
Hej allihop!
Har efter en lång och utdragen utredning fått det besked jag misstänkte, att jag har Add. Ska börja med concerta imorron. känns både spännande och nervöst, äntligen kanske mitt liv börjar gå åt rätt håll igen..
ni som lever i ett samboförhållande, hur tog era sambon när ni berättade att ni misstänkte att ni hade Add/Adhd? Min sambo tog det väl inte direkt som jag hade hoppats på, ibland känns det som om han skäms över mig.
om vi tar det från början: för 2 år sedan var jag på en föreläsning med jobbet om barn med särskilda behov, och när föreläsaren pratade om Adhd var det som om hon pratade om mig. så jag började läsa mer om det på internet och kände mer och mer att jag inte är ett hopplöst fall, det finns hjälp att få. berättade för min sambo om vad jag kommit fram till och det som gjorde mig så ledsen var när han sa att jag bara hittade på och lurade mig själv att tro att det var nåt fel på mig genom att läsa om Adhd.
jag bestämde mig ändå för att gå vidare med utredningen, men kände det att jag hade ingen som helst stöttning hemifrån, även nu när det är konstaterat att jag har Add, så känns det som om han inte vill tro det eller försöker sopa det under matten.
vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att få honom att förstå varför jag gör som jag gör ibland, varför jag handlar utan att riktigt tänka efter före, varför mitt humör är en berg och dalbana. vissa kvällar kan jag ibland känna mig så hopplöst ledsen utan rimlig orsak.
tack och lov så har aldrig vår ekonomi blivit lidande, eftersom ett av mina manier och intressen har varit vår ekonomi, hur många av er brukar rusa ut till brevlådan och se om ni fått nån post och känner jippi vi har fått elräkningen idag! att betala räkningarna och se hur mycket vi har kvar till olika poster har alltid fascinerat mig. brukar även göra excelark där jag för in alla utgifter månad för månad för att få en bättre överblick.