Shea 1 skrev 2011-01-18 17:45:23 följande:
Fy f*n, med första sonen hade jag också fissurer, fick remiss till kirurgi för att åtgärda, men det var inga problem att jag ammade?? Tillslut blev det ingen kirurgi för vi flyttade mitt i alltihop. Då använde jag xyloproct och scheriproct, hjälpte lite iaf.
Min rumpa spricker fortfarande var och varannan gång när jag bajsar, men sprickorna är inte lika djupa den här gången, så nu kan jag överleva.
En sak som faktiskt hjälpte den gången var att jag drog ner rejält på kniptränandet. Kirurgen som jag träffade beskrev att fissurerna beror på/blir värre av att muskulaturen runt sprickan krampar, varvid blodflödet minskar, läkningen försvåras och sprickorna blir ännu djupare. Tillslut blir det en ond cirkel som är svår att bryta. Det kirurgiska ingreppet består i att antingen skära av några av muskelfibrerna i ringmuskeln (med inkontinens som risk!!!!!) eller att de tänjer på ringmuskeln "manuellt" så att säga.
Oj, vilket långt utlägg: Jag tänkte själv när hon berättade om krampandet att det kanske stör om jag håller på och kniptränar jättemycket, och det blev faktiskt bättre när jag lugnade ner övandet.
En sak till: Tvätta inte rumpan med tvål, för tvålen torkar ut och gör rumpan ännu känsligare och sprödare = lättare att få nya fissurer. Smörj gärna utsidan med vaselin el. likn.
Och såklart: Se till att hålla avföringen så lös som det går, annars spricker det upp på nytt ju. Ät vad du behöver för att hålla den lös, och drick vatten.
Lider med dig, det är fruktansvärt!
Tack för inlägget.
Ord kan inte beskriva smärtan man får gå igenom, och det värsta är att smärtan går inte över efter nummer två, utan kan hålla i sig i flera timmar.
Hur länge sen var det du först fick det, och har du det fortfarande?
Kommer det aldrig att läka?
