Hur hantera närgångna svärföräldrar?

Förstår att det är jättejobbigt för dig. Jag tycker inte det är OK att bara ta en två-veckors sådär, ni måste ju också få tid att gosa, och barnet måste få vara ifred (hon säger ifrån ifall hon behöver sällskap). Barnet är för litet för att man ska bita ihop om sina känslor (det är trots allt ni som är hennes föräldrar). Mina svärföräldrar gjorde likadant med min dotter när hon var drygt 3 veckor (kom in och tog henne på morgonen när hon precis vaknat), men jag tyckte det var OK, då jag behövde sova mer. Tycker du inte det är OK så är det inte OK - så enkelt är det.

Jag tycker framförallt att du ska prata med din fru om hur du känner. Personligen skulle jag nog låta bli att dela stugan en vecka med människor som går mig så på nerverna under ett dygn. Har ni fått löfte att låna den (underförstått att ni ska vara ensamma där) och sedan får ni inte vara ifred, hade mitt val varit att ställa in resan alternativt försöka förklara för svärföräldrarna att ni behöver komma bort och vill vara ensamma.

För det första måste du prata med din fru. Ni måste ha en gemensam strategi.

Det är svårt med mor- och farföräldrar på många sätt. De vill också lära känna barnet, och vill gärna tro att de avlastar genom att ta hand om barnet, medan man som nybliven förälder oftast behöver andra saker.

Jag hade inte accepterat att de bara klev in i vårt sovrum, även om det är *deras* gästrum, att de vägrade ge tillbaka barnet eller att de automatiskt to barnet för blöjbyte. Det är lättare för en ammande mamma att kräva tillbaka barnet, men för den andra är det mycket svårare. Man har inget naturligt/tvingade skäl att ta tillbaka barnet.

Vi hade som regel att bara vi föräldrar bytte blöja och flaskmatade. Det orsakade en del problem, men för oss var det viktigt av flera olika skäl. Dessutom gav det oss naturligt tid med barnet, en anledning att ta tillbaka bebisen.

Det låter som om din fru står sina föräldrar nära, och som om de är så vansinnigt glada över sitt barnbarn att de inte riktigt tänker. Det är kanske så i deras familj att barnen "tillhör" alla, och det vore konstigt att inte vara så delaktig. Därmed inte sagt att du måste acceptera allt och bita ihop. Det är ditt barn också, och du har också rätt till känslor och åsikter. Varför tycker hon att det är skönt att ha föräldrarna nära? Är det för att få hjälp och råd och stöttning eller är det bara skönt att slippa bajsblöjor och få äta ifred?

Så prata med din fru om hur du känner och hur du skulle vilja ha det. Så kan hon prata med sina föräldrar.

*Jag* hade aldrig åkt till den stugan under de premisserna. Aldrig i livet.

Min fru tycker det är skönt att inte behöva göra så mycket, all mat serverad så hon kan få vila och "slippa" barnet en stund men är nog lite skillnad får hon får ju alltid tillbaks henne oavsett om hon vill eller inte inom 2-3 timmar när hon skall amma igen. 
Var en väldigt jobbig förlossning så min fru har nog inte ännu tagit sig till barnet på samma sätt som jag har gjort.

Min fru har en nära relation till sin mamma och pratar med henne varje dag men det som är lite jobbigt är att de i hennes familj inte har kulturen att prata med varandra speciellt mycket, speciellt inte om känslor så de funderar eller frågar aldrig hur någon annan känner och kan inte riktigt prata om det. 

Jag har sagt till svärföräldrarna via min fru att de skall sluta köpa en massa saker hela tiden men de respekterar inte det utan kom ändå med ett stort lass med presenter både till mig och till vårt barn. De tror nog att de måste göra det för att vi skall tycka om dem men jag tycker bara det är jobbigt, vi har redan mer saker än vi behöver

Hej, kanske det skulle fungera om du pratade med svärisarna själv? Det är en känslig fråga javisst, men det verkar ju som om du är omtyckt eftersom dom köper presenter till dig så om du lägger upp det hela lite diplomatiskt kunde det fungera. Jag har blivit mamma till barn nummer tre för några månader sedan, det är min "nya" svärmors första barnbarn och min mammas 8:e så dom har lite olika inställning till bäbisen kan jag säga. Min sambo tvekar inte en sekund att ryta till om min mamma blir för påflugen (hon tycker ju såklart att hon minsann kan allt om barn vid det här laget) och hon respekterar honom även om hon fnyser en del. Jag däremot har svårare att komma till tals när det gäller min mor, i såna fall får jag ta i så det blir pinsamt. Jag ingen diplomat av rang själv så jag har åkt ihop med både min nya och min förra svärmor emellanåt när dom haft åsikter om hur barnen ska hanteras och om annat men det går över ganska snabbt och det brukar bli som jag ville i slutändan. När det gäller fjällstugan skulle jag inte ens fundera på att packa ihop mig med svärisarna i en veckas tid om det vore så att jag inte kom väldigt bra överens med dom, Jag tror således att det kan löna sig att sköta snacket själv, under förutsättning att du och din fru är överrens om att det är ok förstås.

Lycka till!

Jag tycker att du ska ta och prata med din fru om det. Och säga precis som du känner och hur du vill att kontakten och skötseln av er dotter ska gå till. Så att det är ok för er båda och därefter får svärföräldrarna och andra närstående rätta sig, tycker jag.

Jag har med likadana svärföräldrar som du berättar om.....men som tur är inte med min dotter. Men de höll på exakt likadant med min sambos lillebrors barn. Där kunde de ta barnen direkt från föräldrarnas famn och de skulle alltid byta blöjor, ge barnen mat, gå ut och gå med barnen. Men visst då tyckte faktiskt min sambos lillebror och hans fru att det var helt ok, de tyckte det var skönt att de kunde få vara barnlediga. Men där är jag helt tvätemot! Jag vill inte lämna mitt barn hos dem för att dem är alldeles för på, de ska gosa med henne, fast hon är rädd och gråter. Så då får jag ta henne. Jag är som en höns mamma över min dotter och låter inte svärföräldrarna göra allt som de fått göra med sina andra barnbarn. Jag har inte sagt det rakt ut till dem, men jag har nog signalerat det med kroppspråk, blickor och uttryck.

Så jag tycker verkligen att du ska berätta hur du vill ha det, och vad som känns bäst för dig!