Jag tror inte att min man älskar mig längre

Jag och min man har varit gifta i fjorton år och har tre barn tillsammans, den minsta är 1,5 år. Vi har haft många upp- och nedgångar men alltid lyckats tråckla ihop vårt förhållande trots allt. Innerst inne har jag alltid känt en slags trygg förvissning om att min man älskar mig och jag honom, vad som än händer. Efter att vårt tredje barn föddes hade vi en väldigt bra period och kom varandra nära. Sedan hände det som skapade en förtroendekris eller vad jag ska kalla det.

Jag fick en oresonlig längtan efter ett fjärde barn, varför vet jag inte, kanske ville jag bara fly från mitt jobb, jag vet inte. Han var absolut emot. Ändå ljög jag och sa att en "osäker period" var säker, och jag blev med barn. Jag blev glad och trodde att han skulle bli detsamma, bara han fick vänja sig vid tanken, men det blev han inte. Han ville absolut inte ha ett fjärde barn, sa att vi aldrig skulle klara det, att han inte orkade osv. Jag blev ledsen och började tänka på abort. Innan jag/vi hade kommmit fram till något fick jag missfall, i vecka 9. Då upplevde jag att han svek mig, för han stöttade mig inte alls, utan inom mig kändes det som om han var glad över missfallet, så att vi inte behövde ta något beslut.

Detta hände i våras och ända sedan dess har det inte varit bra mellan oss. Vi har pratat och han har sagt att det känns som om han inte kan lita på mig igen. Däremot har jag inte sagt riktigt hur jag känner eller kände. Trots att vi "pratat" och det på ytan är som vanligt mellan oss, känner jag att något har gått förlorat. Det känns inte som om han älskar mig längre, utan som om han anstränger sig. Jag har försökt att fråga honom men han glider undan. Det känns som om han stannar hos mig enbart på grund av barnen. Den mesta tiden är jag stark, men ibland känns det som om jag ska gå sönder av att leva så här kärlekslöst. Vad ska jag göra?