Vad gör man om man måste jobba heltid 100 % och inte har hjälp av någon som kan hämta tidigare? Inte mycket att göra då - utom att sluta ha dåligt samvete!

Jobba måste man - och förskolan finns till för att fungera som en pedagogisk, stimulerande, och omhändertagande miljö för ditt barn att vistas i medan du arbetar.

Så ha inte dåligt samvete om du vet med dig att situationen är som den är.

Våra barn kommer att vistas på fsk från 07.00 till c:a 17.00 mån-tor, så de kommer också att få långa dagar på fsk. Däremot kommer de att vara lediga och hemma med mig på fredagar, men det är ett eget val jag gjort iom att jag kommer att jobba 90 % - inte 100%.

Och då är ändå tanken att jag (som börjar 8) lämnar dem på morgonen, medan min sambo (som börjar redan vid 7) hämtar dem på eftermiddagen (han slutar då 16, medan jag inte kommer att sluta förrän 17.30). Annars hade de fått stanna ännu längre.

Så släpp det dåliga samvetet - det gynnar ingen. Det är bara så verkligheten ser ut för de flesta av oss.

Håller med - verkar mer eller mindre alltid vara männen som jobbar 100 % och kvinnorna som går ner i tid.

Jag är själv inte helt förtjust i att jag är den som ska gå ner i tid, men dels är det inte mycket - jag kommer jobba 90 % - dels tycker jag att det kommer att bli mysigt med lediga fredagar ihop med mina barn och prioriterar gärna det - och dels är min sambo egen företagare med en liten fyrmannafirma i byggbranschen, så det är inte helt enkelt för honom att vara ledig.

Han har nu i snart ett års tid varit pappaledig två dagar i veckan (så jag har jobbat 40 %), och det har fungerat jättebra för familjen, men sämre för jobbet - hans verksamhet och därav företagets inkomster har naturligtvis påverkats negativt av att han bara har kunnat arbeta tre dagar per vecka, och en vikarie med samma kunskaper och möjligheter till självgående är i princip omöjligt att ta in på två dagar i veckan.

Själv jobbar jag på ett större försäkringsbolag, och de har betydligt lättare att ta in ersättare - samt att koncernens omsättning knappast är beroende av om jag jobbar två eller fem dagar i veckan...hade förvisso varit smickrande om så var fallet, men ack nej.

Så därför är jag den som går ner 10% i tid för barnens skull (och min egen!).

Pensionen får jag lösa med privat sparande. Och det bidrar ju min sambo indirekt till iom att vi har gemensamma utgifter.