Vad menar du med prestige? Varför skulle det vara prestige att antingen ha möjlighet att justera sina tider eller gå ner i arbetstid för att få mer tid med sina barn? Vilken sjuk tanke.

Tidigare jobbade jag 5 min från fritids/dagis, nu har jag fått byta jobb och pendlar 1 tim/dag vilket självklart förlänger dagarna för barnen. Inte alls roligt, det märks stor skillnad på hur mycket tid vi får tillsammans och kvaliteten på den tiden som blir "över". Nu letar vi nytt boende för att korta restiden, varför skulle det vara prestige som gör att jag hellre träffar mina barn än sitter och pendlar?

Såklart det inte är, men de som KAN justera sina liv gör väl det knappast för att det är prestige i det hela? Det är andra saker som prioriteras bort.

Jag tror "titta taskigt" känslan är DITT dåliga samvete. Släpp det! Du och din familj gör det som funkar bäst för er, eller hur. Har du dåligt samvete och taggarna utåt är det inte lätt att få vänner. Du blir bemött som du förväntar dig helt enkelt.