Hej, tänkte höra om det är någon här precis som jag som förlorat sitt första barn i magen utan orsak och då fött vaginalt och funderar på om man kan bli beviljad snitt med nummer två? De har lovat mig igångsättning innan det datum då vi miste vår dotter, men frågar är hur det är med snitt? Någon som har någon erfarenhet de vill dela med sig av?
Beklagar förlusten av ert barn. <3 En dum fråga kanske... men varför vill du bli snittad? Kram
Av flera anledningar:
- De kommer sätta igång mig i v 38, när jag födde min dotter var jag 2 dagar från bf öppen 4 cm och min kropp reagerade inte alls på värkstimulerande och hade inga krystvärkar öht, det blev sugklocka och en BM som tryckte ut henne utifrån. I v 38 kommer jag inte vara mer mogen om man säger så, risken är väldigt stor att samma scenario upprepar sig och att gå igenom det med ett levande barn vore fruktansvärt. Nu är jag mer medveten om riskerna med värkstimulerande också och vill såklart undvika ev syrebristskador.
- Vid en igångsättning ökar riskerna för akutsnitt dramatisk, detta innebär en större risk och självklart inget man vill vara med om.
- Det här känns som min chans till kontroll, att öka chansen att få ETT levande barn, jag vet att riskerna för mig är större, men att kanske förlora ett barn vid förlossningen pga av strul eller skador pga syrebrist då tror jag att jag skulle bli galen.
- Sen vill jag uppleva en förlossning med lite lugn och kanske glädje, jag tror jag skulle gråta mig igenom en vaginal förlossning och vara hysterisk av rädsla.
Jag sa redan innan jag skulle föda mitt dotter att det här förstör vaginala förlossningar för mig, jag kommer aldrig mer vilja föda vaginalt efter det här och precis så känns det.
Tezzan - Läste på din presentation nu att du också förlorat ett barn, jag beklagar djupt 
Hur tänker du inför framtiden? Om förlossning?
Hej.
Jag och min sambo förlorade Astrid i magen 25fulla veckor och föddes 25+2 med igångsättning. Jag fick en jätte fin förlossningsupplevelse och min sambo med. Förlossningen var gjord på 10 timmar totalt och det behövdes 2 krystvärkar så va hon ute vår lilla flicka. Jag är nu gravid igen och är i v 17+0 och vill bli igångsatt denna gång. När jag var i v 4 och träffade läkaren vi hade med Astrid sa hon att man tar hänsyn till igångsättning samt att jag inte ville gå hela tiden ut då det antigen var psd eller moderkakan som orsakade hennes död.
Jag vet inte med jag tycker att snitt inte känns nå bra, men jag har inte läst så mycket varken om snitt eller igångstättning.
jag är delad. jag skulle som du vilja ha snitt för att få en förlossning som inte kretsar kring ångest och panikkänslor över vad som kan hända.
samtidigt vill jag ha en vaginal förlossning med ett levande barn för att få veta hur det känns o hur annorlunda upplevelsen blir när barnet då ligger på magen. men jag tror inte att jag på nåt sätt kan finna ro eller hitta de krafter som behövs för att föda vaginalt. bara att tänka på det ger mej ångest. o när jag pratade med bm så bröt jag ihop så jag ska träffa aurora o se vad de kan hjälpa mig. i min hjärna kan jag bara föda döda barn. det måste motbevisas innan jag kan tro nåt annat tror jag.
Hej,
Är ledsen för att du förlorat din dotter. Jag har också förlorat en dotter, vår förstfödda, för åtta år sedan. Hon är född vaginalt och det var en bra förlossning (så bra det kan vara då man vet att ens bebis aldrig kommer skrika eller andas.) När det var dags för hennes bror att födas 14 månader senare så önskade jag kejsarsnitt redan på allra första läkarbesöket på spec.mvc. Först ville läkaren vänta med beslutet till längre fram i graviditeten, men då jag talade om att det var viktigt för mig att veta så snart som möjligt så för att orka och stå ut, så lovade hon mig att jag skulle få den förlossning jag önskade, oavsett om det var igångsättning eller snitt. Jag snittades i v.38+0 med son nr 1 och 38+2 med son nr 2, och det blev precis så fantastiskt och bra som jag hade hoppats. Med son nr 2 så frågade läkarna faktiskt inte ens om jag ville ha snitt, utan de förutsatte det.
Önskar dig varmt lycka till.
Kram, Lina
Jag ville absolut föda vaginalt efter min lilla ängel, jag ville göra "om det" möta ångesten o rädslan! Jag ville få möta allt det där med en samtidig vetskap att jag ska föda ett barn som lever den här gången, precis som min förstfödda (det var mitt andra barn som var dödfött) Förlossningen gick jättebra! Mycket käsnlor kom givetvis tillbaka, men det var en fin upplevelse att få en till förlossning som inte innebar enbart sorg. MEN GIVETVIS ÄR DETTA BARA MIN EGEN UPPFATTNING!!! jag har dessutom bara haft bra förlossningar.... beklagar er förlust! kramar
Tusen tack för att ni delar med er av era erfarenheter, det betyder massor! Både ni som vill ha/har valt snitt och ni som fött vaginalt igen!