• Äldre 5 Jan 14:26
    2686 visningar
    11 svar
    11
    2686

    TIden utan dig

    Förlorade dig för snart 7 år sen min ängel mitt ljus i livet och i universum. Sorg, total sorg och glädje, total glädje då vi fick möjligheten att dela livet med dina syskon. Men hur glad jag än är över denna möjlighet så är jag fortfarande så oerhört ledsen över att du aldrig mer ska dela livet med mig, du min förstfödda du kloka vackra lilla väsen. 7 år en läng tid men ändå känns det som 7 sekunder sen läkaren satt och grät och talade om att du var död att du inte fanns mer, hur var det möjligt och jag ville bara gå därifrån och aldrig mer komma tillbaka men jag gick in till dig med din pappa och vi satt med dig i famnen och grät och skrattade omvartannat med natt sköterskan från Q84 som grät och skrattade hon med. hur vi kunde skratta, det var inte svårt faktiskt då vi fått möjligheten att dela livet med dig under 5 år det var en ynnest vännen en riktig ynnest för du var nog den klokaste och gladaste tjej jag någonsin prata med och jag vet att dem du mötte kände likadant när dem pratat med dig, du berörde verkligen alla. Så ja vi skrattade med dig i famnen tvättade dig och pussade höll din underbara lilla hand, den var varm och jag grät över att jag visste att den skulle bli kall.
    Efter kanske 4-5 timmar så åker vi hem till oss, utan dig. Det var det svåraste jag varit med om att öppna dörren och stiga in i lägenheten utan dig utan dig utan dig, det var som i en oerhört skräckfylld mardröm och det fanns inget jag kunde göra åt det ingenting alls utan jag var tvungen. Sov sov sov sov i kanske 2 dygn och förstod varje gång jag vakanade att nu är det så här det ska vara i resten av mitt liv, jag ska leva utan dig i resten av mitt liv, sommnade igen.
    Tiden gick och tvingade oss framför sig trots våra protester så krälade vi oss framåt med livet i ryggen puttandes och pockande på att vi skulle resa oss upp och gå för egen maskin.
    Och när vi väl ställde oss upp så fanns det ett nytt liv i min kropp som tvingade mig vidare, din lilla syster och glädjen och sorgen tog tag i varandras händer och slog följe. Så har det varit sedan dess, gjäldjen och sorgen delar mig mitt itu då ingen av dem vill ge vika. Ibland så känns det som om jag ska bli galen av att känna dessa ytterligheter i mig  men galen är man väl från och till och galen måste man vara för att fortsätta när man förlorat det viktigaste i livet, sitt barn, men galen måste man också vara för att inte fortsätta då man fått dela livet med ett barn under 5 år och sen dessutom får möjligheten att dela det på nytt med ett syskon och som i mitt fall 2 syskon 2 lillasystrar till den vackraste flickan som finns i universum, Tack olivia för att du tvingat mig att leva, att du fick mig att, när jag letade efter mening efter din död, inse att din död är meningslös men ditt liv du levde var så meningsfullt. Älskar dig hjärteljuset.

  • Svar på tråden TIden utan dig
  • Äldre 5 Jan 14:39
    #1
  • Äldre 5 Jan 15:41
    #2
  • Äldre 5 Jan 15:47
    #3

    En sån sorg ska ingen behöva bära.
    Grät när jag läste din text.

  • Barn6
    Äldre 5 Jan 23:21
    #4

    många tårar föll på min kind när jag läste ditt inlägg,
    beklagar så er förlust kan ej föreställa mig hur svårt det måste va att förlora någon man levt med i flera år

    har förlorat min ena tvillingson men som dog vid förlossningen vet hur ont det gör men att ha haft sitt underbara barn hos sig i flera år det måsta smärta mer

    tusen kramar till dig

  • Äldre 6 Jan 21:03
    #5

    samma här!! tårarna rinner :( så rörande, men så vackert skrivet att du kan sätta ord på käsnlorna o sorgen. Det gör så ont i mig att läsa om er förlust. Men jag vill gratulera till din fina familj!!!!!

  • Äldre 6 Jan 21:11
    #6

    Tårarna faller sakta ner för min kind...en sorg större än något annat...sänder en styrkekram <3

  • Äldre 7 Jan 12:57
    #7

    Jag vill bara tacka er för att ni finns och gör avtryck i mitt liv genom era ord. Tack för att ni finns och jag önskar er alla allt gott.  Tack tack tusen tack och varma kramar till alla.

  • Äldre 7 Jan 13:04
    #8

    Att läsa om en sådan förlust gör mig ont ingen ska behöva uppleva detta, men du beskriver det så fint med vördnad och respekt, härligt att du har en så fin familj även om en medlem saknas så vakar hon över er nånstans !

  • entill­2010
    Äldre 8 Jan 11:38
    #9

    Beklagar verkligen,det får inte hända nån. Lycka till med din familj och hon kommer ju alltid finnas hos er.

  • Äldre 9 Jan 14:07
    #10

    Beklagar verkligen. *kramar om*

  • obladi
    Äldre 16 Feb 20:16
    #11

    Har gråtit i en halvtimma efter att läst din text, ångesten vällde över mej. Ett årsen min prinsessa försvann från mej, och jag håller med dig, ett år eller 10 år känns fort som igår. Många kramar!!

Svar på tråden TIden utan dig