Barnens farfar dricker/är bakfull när de är hos dem...

Min svärfar ramlade nästan med min nyfödda son i sina armar och jag sa då ifrån att ingen som druckit får hålla honom. Men svärmor och min man sa bara men för f-n pappa medans jag satt där och skrek och nästan grät.
Men jag känner mig så dum. Vad f-n ska jag göra? Vill att min man ska ta tag i det.
Vill inte prata med min svägerska om det heller för jag är rädd att de tycker jag överdriver.

Det är inte mängden alkohol som avgör om man är alkoholist utan det är om man inte kan låta bli och känner att man måste dricka vare sig det gäller 1 glas vin eller en flaska sprit.

När man prioriterar att dricka alkohol framför att barnbarnen komme rpå besök då är man alkoholist. En icke-alkoholist kan låta bli att dricka och gör det valet utan problem och disskution.

För att vara alkoholist så behöve rman inte vara otrevlig, man kan vara hur snäll och go som helst, det är alkoholen som är boven.

Skulle ALDRIG låta mina barn vara hos en alkoholist hur snäll och trevlig han/hon än var.

Tycker också att föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barn skall avstå från att dricka, händer det något som gör att man behöver åka iväg med bilen så måste man vara nykter. Dricker man tex ett glas vin så är man inte nykter nog att köra en bil. Oansvarigt att dricka i barnens närhet. Sen ogillar de flesta barn påverkade vuxna hur lite påverkade de än är.

Fråga er själva, Vad är viktigast? Barnen eller alkhohol. Kan Du avstå från alkohol runt ditt barn.

//Nykter för sina barns skull.

Till TS:

Sätt ett ultimatum, inte dricka alkohol, vara påverkad på någe sätt eller vara bakis när barnbarnen skall komma på besök. Kan de inte hålla detta så får inte barnen komma på besök.

Sen har du det svart på vitt hur det ligger till med alkoholismen.

Min pappa kan inte hålla sig nykter. Min mamma är förvisso nykter men för den skull har hon aldrig varit någon lämplig förälder. Det jag har upplevt med dem vill jag inte att mitt barn ens skall behöva ana. Jag är inte beredd att riskera mitt barns liv, hälsa och välmåga för att 'ge dem en chans'.
Jag har noggrannt sett till att bo långt ifrån dem (drygt 100 mil). De får bara träffa sitt barnbarn om de släpar sig hit hela vägen själva, jag åker inte till dem. De har hälsat på en gång och då fick de bo på vandrarhem. Jag skulle aldrig få för mig att lämna mitt barn ensam med någon av dem.

Jag ville egentligen få bekräftat att det inte är vi som har gjort fel som tagit upp detta med alkohol kring barn...Men jag antar att det är så att en alkoholist och dess medberoende har lärt sig hur man försvarar sig genom åren. Detta är väl deras sätt att tackla det...att ge oss dåligt samvete för att vi "sårar" dem genom att ta upp detta. Min erfarenhet är att en missbrukare av något slag i princip aldrig erkänner sina fel och misslyckanden...hellre fortsätter de på samma sätt. Han har dock lovat att inte dricka mer när de är där så jag får hoppas vid gud att han håller det. Och att vi verkligen kan lita på svärmor....hon tar honom alldeles för mkt i försvar tyvärr...
"Han behöver få slappna av", "han har jobbat mkt", "han sover aldrig så bra som när han får dricka lite", "han skadar ju ingen när han bara ligger och sover", "han dricker när barnen sover", "han dricker bara när han är ledig"...100 ursäkter och mer därtill...

TS ni har handlat klokt och ärligt. Nu ligger bollen hos dina svärföräldrar. Antingen låter de informationen smälta in, gör nått åt det, eller fortsätter att förneka o spela martyrer. Det får ni nog snart nog klarhet i.