Spermiedonation? För en oerfaren barnlängtande..

Hej!

Jag och min man är i ungefär samma situation. Vi gjorde utredningar under hela förra året och fick precis innan jul veta att min man är helt steril, finns inget att hämta. Detta beror på att hans testiklar ej var nedstigna när han föddes, och när de opererade ned dem på honom som liten pojke så kapade de av ledarna och gjorde troligen andra fel också för det finns ingen produktion alls. Alla andra tester på honom har visat att allt är helt normalt.

Jag har genomgått de vanliga testerna, blodprov, hormonprov, VUL och spolning, och allt ser bra ut.

Vi har satt upp oss på kö på Sahlgrenska för spermiedonation, denna kön är 1-1 1/2 år och vi har redan väntat alldeles för länge känns det som så vi har bestämt oss för att testa på insemination i Danmark. Valde en klinik i Köpenhamn och kontaktade dem på juldagen och de svarade med en gång! Planen är att vi ska göra en insemination i slutet av januari. Behöver bara ta nya HIV och hepatit prover då dessa endast fick vara 3 månader gamla och våra togs i somras.

Så vår väg är spermiedonation i Damnark med en okänd donator. Anledningen till att vi väljer en okänd är dels pga av priset, det är billigare. Men även pga av att det känns som att barnet kommer att få en "hel" familj, det kommer att få en mamma och en pappa. Självklart kommer vi berätta för barnet att det kom till via donation, hur och varför, men ser inte varför donatorn ska vara känd.

Hur tänker ni?

Kan ni inte bara leta på internet? Finns väl sidor för både donatorer och de som vill ha. Blir nog billigare än att åka till danmark, och det kan gå snabbt oxå om man hittar rätt. Bara att träffas, han gör sitt sen gör du ditt, sen är det förhoppningsvis klart! =)

Finns en sida som heter www.donor.se, vi skrev in oss där och fick svar med en gång av två killar, som gärna skulle ställa upp. Men jag vet inte om vi vågar chansa. Om killen vill ange sig som fader, och sedan adoptera bort barnet, så kan det gå upp emot ett år innan din man blir vårdnadshavare, och under detta året får man då ta ansvaret för allt själv, inga pappadagar, om något händer har din man ingen "rätt" till barnet alls.

Om man gör insemination i Danmark så blir din man automatiskt vårdnadshavare.

Det är klart, man behöver ju inte berätta för någon att ni gjort hemma-insemination, men om ni gjort utredningar på sjukhuset som visat att din man är steril, hänger inte systemen ihop på något sätt? Möjligt att de inte gör det. Men för oss känns det ändå som det bästa alternativet att ärligt kunna säga att barnet blivit till genom insemination i Danmark (om det nu blir så), och göra allt på "rätt" sätt.

Hej!
Vi har fått en son genom spermiedonation och IVF. Sambon är oförklarligt steril och vi valde att gå vägen genom landstinget.
Oj.. nu vakna sonen...!!

Här är en till som kommer antagligen få göra insemination med donator då sambon har ett medfött fel som gör att det inte finns några spermier. Det är inte ens säkert att vi kommer få göra biopsi på testiklarna då dom säger att det är en sån liten chans att det ska finnas spermier.

Vi funderar på att göra det i Danmark, dels på grund av att man kan välja anonym och att vi är 22 och 24 år. Man ska tydligen vara över 25 i vårat landsting.

Hallåj!
Här är samma person som skapade själva tråden, men strul med det kontot så jag fick skapa ett nytt!
Hoppas jag inte skapar alltför stor förvirring!

Körsbärsträd, Vad fint att du delar med dig!
I vårat fall är det inte jättebråttom, Jag är just nu arbetslös och vill gärna ha en stabil grund att stå på innan det är dags för bebis, men med tanke på väntetiderna osv så vill jag ju vara förberedd.
Har ingen större lust att stå där, redo och förväntansfull om ett år och få höra att vi får vänta ytterligare ett och ett halvt!
Längtar ju redan nu så jag kan spricka!
Lika bra att vara förebredd

Vi har funderat fram och tillbaka på okänd eller känd donator.
Antar att jag vet för lite om donation över huvudtaget så det känns läskigt.
Min sambo har en underbar bror, som han kan tänka sig som biologisk far till barnet. Men vi har ännu inte diskuterat detta med sambons bror, känsligt ämne och en otroligt stor fråga!
Dessutom har brodern och hans sambo inga egna barn, och det kan ju uppstå konflikter i deras förhållande tänker jag..
Man vill ju inte skapa dramatik! En graviditet och ett barn ska vara harmoniskt och glädjesamt!

Vi tänker att det skulle vara fint att ha kvar "blodsbandet" i familjen, men vet inte om det är en fjantig tanke..
Tanken på att en totalt okänd mans spermier ska befrukta mig känns olustig, men jag kanske överdriver?
Allt är bara förvirrande!