Är det så fel?

Vad säger farfar när du pratar med honom då?

skrattar och anser att jag inte ska ta det så allvarligt. tex som grönsakerna eftersom det är äckligt. han är ingen lätt människa att prata med

Jag tycker att både din man och du går för långt åt varsin håll.
Att han flyttar dör den sakens skull är överdrift och att du inte vill låta dom träffas är också överdrift.

Förstår att du blir skitarg och förbannad - med all rätt!
Likså älskar din man sin pappa och vill att en bra kontakt ska skapas.
Men det finns alla olika sorters människor. Din son kommer att träffa på alla sorter under sitt liv.
Är det inte bättre att lära ditt barn hantera det?
Flyttar ni isär kommer han ju ändå träffa sin farfar och då har du ingen som helst kontroll över det.

För det första har hans pappa slagit honom så han har aldrig varit glad för honom.
Sen för det andra, det är ju det att jag anser att min son lär sig helt fel. Hans farfar vägrar ändra på sig och jag vill inte skämmas på dagis pga vad hans farfar lär honom.

Hur ska du förhindra det när ni flyttat isär?
Varför vill din man umgås med sin pappa varje helg?
Varför håller din man inte med dig om han inte tycker om sin far?

Därför att flytta vi ifrån varandra så kommer jag ha ensam vårdnad eftersom han inte klarar av att ta hand om vår son helt ensam. Det har vi alltid varit överäns om!
Han vill inte umgås med sin pappa varje helg, men han vill att sin pappa ska träffa vår son varje helg. Han själv sitter vi datorn när hans pappa är här.
Ja det undrar jag oxå, han säger bara att han anser att vår son har rätt att träffa sin farfar mer än vad jag vill

Det där med ensam vårdnad kan vara lite svårt. Även om ni är överens nu kanske barnets pappa vill ha hand om sitt barn längre fram. Ett barn har laglig rätt till sina båda föräldrar.

Vad har han för motivation till att barnet ska träffa gubben mer än vad han själv vill?

Kan man inte ta en sån här grej i familjerätten? För någon rättighet varje helg som farfar är jag rätt övertygad om att det inte finns.
En bra kontakt ja, men det får ju finnas gränser!

Tycker barnet om sin farfar?

Ja fast längre fram kommer han få ha sitt barn. men han vaknar inte av vår son utan kan sova fast vår son står och skriker brevid sängen. Så han vill inte ens ha honom så pga att han vet vad som kan hända när han sover så hårt.
Ända anledningen som han säger är att han anser att sonen ska ha kontakt med sin farfar. Jag tror mest det handlar om att han inte vågrar säga till farfarn. För dom gånger jag bett honom säga att jag inte orkar med besök har han ljugit och sagt att vi måste iväg ellernått i den stilen.
Ingen aning har oxå funderat på familjerätten, tänkte jag skulle ringa dom och se vad man kan göra.
Vår son älskar alla människor, han går till vem som så ja hans farfar tycker han om.

Då är det ju ett problem ni måste reda ut. Din man behöver någon form av stöd. Ni behöver nog prata ordentligt och luska ut VARFÖR han tycker (OM han nu tycker) som han gör.

Kan du inte prata med farfar själv? Om du är den starkaste av er två?

Tycker det är bra att ringa och kolla, för varje vecka låter inte som någon rättighet, därmot är en god kontakt en rättighet.

Du gör helt rätt. Har också en sådan svärfar. Han hatar allt jag gör och säger. Har vanat honom. Sluta behandla mig som skit. Ditt barnbarn ska inte behöva höra allt dumt du säger. Jag har gjort mitt val som mamma. Mitt barn ska inte behöva ha elaka människor runt om kring sig om man kan undvika det.
Min sambo anser att jag gör rätt, att avisa svärfar. Vi har nu sakt upp kontakten med svärfar.
Men jag har kvar min sambo

Synd att både farfar och morfar dricker, Du kan dock inte ställa krav på din sambo att farfar inte ska träffa barnbarnet. Du och barnets far måste hitta en lösning.
Tex Den som är drucken är inte välkommen, vi svär inte så barnen hör på.
Att moroch farföräldrar har har olika åsikter om vad som är bra för barn får man tyvärr leva med.

Jag tycker det är jätte tråkigt att pappan till ert barn inte stöttar dig mer i det här. Han borde vara mer på din sida eftersom barnets farfar inte respekterar era beslut och regler hemma och det sårar självklart dig. Vem skulle inte bli ledsen om det här hände så gott som dagligen. Tycker det är så synd att ni ska gå isär på grund av att den gubben inte har mer vett än så men samtidigt förstår jag dig då din sambo inte stöttar dig på något vis. Har du pratat med honom om att gå i terapi och försöka prata om det?

Oj har glömt gå in och kolla denna tråden på ett tag. Men kan berätta att barnens pappa flyttade hem väldigt fort igen.
Vi har kommit överäns om att ska farfarn träffa vår son och det blivande barnet så får dom bestämma tid innan dess så jag kan va någon annanstans eller att dom träffas någon annanstans och att min sambo ska tala om för honom att det är mina regler som gäller hur det är med barnuppfostran och svärandet.
Han har ännuså länge inte velat komma hit här och vi hälsar inte ens på varandra när vi träffas i affären eller något sådant!