Vad är nyckeln till ett långt och lyckligt förhållande?

Vi firar snart 6 år tillsammans. Alla mina förhållanden innan har varit korta, 3 st som varade 6-8 månader, alla andra var typ 3 veckor till 2 månader långa.

Hur vi håller kärleken vid liv? Ja du, bra fråga :) Vi vill hålla ihop så vi jobbar på det och ger inte upp när det är jobbigare perioder. Vi är båda medvetna om att det är inte guld och gröna skogar hela tiden utan det går upp och det går ner. Stunder så har det varit väldigt jobbigt men när vi kommer igenom det så blir vi som nyförälskade igen och den känslan är så häftig. Vi vet helt enkelt att vi är rätt för varann och vi vill hålla ihop hela livet.

Oj vilken svår fråga.

Jag är så naiv att jag tror att när man träffar den rätta så löser sig allt.

Ta inte varandra för givet bara, det är mitt bästa tips!

Jag tror det handlar om respekt. Att behandla varandra som fullvärdiga människor som faktiskt få ha åsikter. Att aldrig trampa på varandra och att gräla rätt - dvs aldrig gå på personangrepp.

Att vara bästa vänner och inte dölja saker för varandra.
Att hjälpas åt...att stötta varandra och lita på att den andra är trygg med ens beslut.

I bland är det bara enkelt....

...jag hade aldrig orkat ha ett förhållande jag var tvungen att hela tiden kämpa för.

Att för det första sluta tro att det alltid ska vara guld och gröna skogar. Livet är inte som i en saga. Kommunicera och prata med varann om allt. Då menar jag allt.

Jag skulle säga att man behöver prata med varandra! Håll inte saker inom er om det är nåt som stör er. Vi brukar säga att vi "bråkar" minst sex gånger om dagen, dock har vi bara varit osams över natten en enda gång på dessa snart 7 år tillsammans. Vi tar upp det vi stör oss på och samlar inte på oss en massa smågroll som en/två månader senare blir stora utbrott. Därför varar våra "bråk" i ca fyra sekunder och sen är det ur världen!

Jag tror på följande:
-att man varje dag försöker se de goda sidorna hos sin partner, att man med nåt av sina 5 sinnen (trots gräl o sånt) kan känna glädje och pirr i magen gentemot sin kära/käre.
-sen tror jag på öppenhet... att våga berätta hur man mår, vad man vill och vara beredd på en ömsesidig diskussion kring detta.
-närhet får inte dö, jag ser mig själv som 70-åring kramandes o pussandes med min man, OFFENTLIGT :)

Vi har varit ihop i 8,5 år och än har vi inte tröttnat på varandra Jag tror mycket handlar om att träffa rätt person, vid rätt tid i livet. Finns ingen "magisk fix" som kan tillämpas på alla förhållanden.

Hmm... jag skulle säga att det är arbete. man får jobba för att ta hand om varandra! Man får respektera varandra, ställa upp, och ha förståelse.
man får ställa in sig på att känslorna går upp och ner också, ibland är man galet nykär och vill bara kramas och pussas. andra gånger orkar man inte med sånt tjafs. men det viktigaste är att man är bästa vänner! det är det djupaste i ett förhållande.

Kompromisser! Låter jävligt tråkigt men jätteviktigt ( självklart tillsammans med en massa annat). Men att både ge och ta är jätteviktigt.