Vad är nyckeln till ett långt och lyckligt förhållande?

Här är det en som varit ihop med sin man i snart 27 år! och som fortfarande älskar varandra djupt!!

Flera,flera gånger under årens lopp har det kommit djupa dalar , detta pga att vardagen kommer in och allt går på i samma spår. Då gäller det att ändra riktning på spåret och komma upp på rätt bana igen.

Jag har alltför ofta sett bland vänner att stora barn=skismässa för då upptäcker man att det endast är barnen som hållt en samman.

Jag och mannen har flertalet helt olika intressen som vi ägnar åt oss, sen har vi några gemensamma och det är dessa vi fokuserar på att verkligen hålla i liv En dag är barnen stora och då är det verkligen viktigt att ha något gemensamt!

Ett långvarigt förhållande går inte av sig själv, utan man får verkligen arbeta för att få det att funka. Självklart hjälper inte det alla gånger, är kärleken död så är kärleken död. Kan erkänna att även jag varit på väg ur förhållandet, pga det gick i samma spår. Stannade dock kvar och kämpade. Kärleken fanns kvar, vi var bara dåliga på att hålla den vid liv.

Hoppas ni fattar något av mitt svammel...

Det finns ett anta saker att tänka på.

Det första är att överleva när förälskelsefasen går över i "vi-fasen".  Under förälskelsefasen så ser ni bara positiva saker i varandra. Eventuella brister lägger man åt sidan eller vägrar att se. Men när förälskelsefasen har passerat efter kanske 6mån - 2 år så försöker man hitta tillbaka till sig eget oberoende i förhållandet. Och det är nu som man kanske upptäcker att den andre inte var så fantastiskt bra som man först tyckte. Man börjar hitta sidor hos den andre som man retar sig på. Det kan t.o.m vara så att hela förälskelsen bara dörut. Inte konstigt att statistiken säger att endast 3 utav 100 förälskelser tar sig vidare efter förälskelsefasen. Och var det bara en förälskelse så är det snudd på omöjlgt att få den att bli något annat eller större. Förälskelsen är gjord för att komma plötslig, häftigt, helt galet för att sedan ibland bara försvinna. Och ibland blir vi förälskad i själva förälskelsen.

Men man kan göra en del saker för att se till att man har de bästa förutsättningarna till ett bra förhållande ( i mina ögon).

* Visa närhet/ bekräfta den andre så att han/hon känner sig vacker och åtrådd.
* Säg saker som gör att den andre känner att det är ni.
* Var separata personer i förhållandet. Gå inte helt upp i den andre.
* Ge varandra utrymme.
* Respektera varandra.
* Prata med varandra. Och då menar jag PRATA som där den ena pratar och den andre verkligen lyssnar och tar in det personen säger. Prata om allt. Våga prata om svåra saker. Det bygger upp en gemenskap mellan er.
* Ha kul tillsammans. Gör roliga saker. Det behöver inte vara något dyrt ller avancerat. Det viktigaste är att ni gör det tillsammans och det är kul/mysigt/spännande/ avbrott från vardagen.
* Stötta och ställ upp för varandra.
* Sex - är inte en måttståck på ett bar förhållande men fungerar som ett kitt. Och man måste inse att lusten kan pendla fram och tillbaka i ett förhållande.
* Var ALLTID ärliga och säg ALLTID sanningen till varandra. När man väl börjar ljuga så startas en mycket destruktiv sak i förhållandet. Och kom ihåg - att ljuga en eller 1000 ggr är bara en siffra...
* Kom ihåg att alla förhållande har gräl - det viktigaste är att kunna bli sams.
* Ta inte varandra för givet. Delvis som "lathet". Men även att saker kan ske som vi inte har kontroll över. Så lev nu och här. Tänk att varje dag är en gåva och skjut inte upp en massa saker till imorgon.

Om man frågar par i långa förhållanden så säger det ofta att partnern inte bara är "den man älskar". Det är även ens bästa kamrat, ens trygga punkt i livet, en som vågar se mig och ta mig för vad jag är. En person man trivs att ha vid sin sida och inte vill leva utan. En person man kan lita på.

Det är nog dit alla vill hamna efter förälskelsefasen. För i början är man kär/förälskad. Men kärlek är en helt annan sak. Den får man jobba för. Och den får man bara om man förtjänar den. 

Jag ser många här där vi bor som flyttar hit och bygger nytt från grunden och skaffar barn och sedan när de är klar med husbygget så har de bara barnen att prata om... för vad hände med alla andra intressen... svårt att ta sig tid till annat mellan jobb, skolskjutsar och annat. Man måste ge varandra utrymme att få ha ett eget liv och njuta av stunderna man har tillsammans.

Prata MED varandra och inte TILL varandra. Dvs var beredd på att lyssna minst lika mycket som du pratar.

Respektera partnerns åsikter. Om partnerns har problem så försvinner inte dessa bara för att du inte håller med om att det verkligen är ett problem.

Prata om er själva. Lust, fantasier och förhoppningar inför framtiden. Att varje dag komma hem och bara "lasta av sig" allt som hänt på jobbet och nästa renoveringsprojekt i hemmet, tar sakta men säkert död på partnerns intresse. Både av att lyssna på dig och för dig som person.

Hitta balans mellan kompromisser och egentid.

Om man frågar par i långa förhållanden så säger det ofta att partnern inte bara är "den man älskar". Det är även ens bästa kamrat, ens trygga punkt i livet, en som vågar se mig och ta mig för vad jag är. En person man trivs att ha vid sin sida och inte vill leva utan. En person man kan lita på.

Vad rätt du har när du skriver detta.De är så sant så sant.Man´känner en stor trygghet.och vet var man hör hemma.Och fast vi har varit tillsammans så länge så sitter vi ofta på kvällarna och håller varann i  handen.

Jag tror det är viktigt att inse att allt inte är rosenrött och jättekul hela tiden. Man måste kunna trivas i vardagen och ha tråkigt tillsammans samt inte bli less när de andre har en svacka och inte orkar bekräfta en som man önskar. Dock bör det väl vara lite rosenrött till en början för att man ska fatta tycke för varandra. Men som sagt, viktigt att komma ihåg att förälskelsen och pirret går över men det är inte detsamma som att förhållandet inte är bra.

Efter att min fästman blivit allvarligt sjuk och var så under en mycket lång tid insåg jag detta... Vardagslunken och att bara må bra tillsammans i vardagen är inte att förakta och ta förgivet. Att bara kunna få dela med sig av allt och ingen ting är gott nog, för man vet inte hur länge man får ha det så. Att få vara tillsammans när det är svårt och njuta av varandra då, är precis lika viktigt som att njuta av varandra när man har det bra... Till och med viktigare!

Först en stark kärlek så klart med passion men sen tycker jag att man har roligt ihop. För oss är vår sjuka humor jätte viktig och vi skrattar väldigt mycket ihop. Sen att hitta på roliga saker ihop och att prata mycket om allt. Jag upplever att många olyckliga par inte pratar med varandra mer än om jobb, väder och allt annat pratar man med sina vänner om, så är det inte för oss eftersom vi både är bästa vänner och par.