Ni konstintresserade!

pUFFar********

Det enda jag kan komma på är vikten av likhet eller vikten av rådande skönhetsmode. På tex 1700 talet ser ju de flesta ut på ett visst sätt med utstående ögon och markerad näsa. Min mamma berättade att det var någon som hade beställt porträtt av sitt barn men blev missnöjd för att det blev FÖR likt verkligheten. Han ville ju att barnet skulle se vad de ansåg "mer rätt" ut för tiden.
Vid flera eror tycker jag att man kan se detta fenomen. Brukar ju vara ganska lätt att se tidsepok även om man bara ser ansiktet. De tycks då överdriva de drag som för tiden anses attraktiva.

Är det den typen av svar du letar efter?

Jag har jobbat med konst och design i över tjugo år och även läst konstvetenskap i tio år, så jag kan kanske ge lite information...

Svaret på din fråga beror lite på vad som åsyftas; vad jag menar är att svaret beror lite på vilken "skola" likheten ska jämföras med. Den italienska konsten skiljde sig mycket från den franska osv. förutom att de hade vissa gemensamma grundvalar, för exempel renässansen eller senare klassicismen.

Under 1800-talet uppstod romanticismen (Eugène Delacroix), och längre fram impressionismen, deras sätt att behandla människokroppen / ansiktet - grundade sig på känslorna, så den likhet de eftersträvade handlade mer om den som kom inifrån än den exteriöra. Man skulle även kunna tala om metafysik.