Jag känner igen dig från en tråd om nattsömn för något år sedan då våra nästan jämngamla och sömnstruliga döttrar skulle sluta amma på natten. Min dotter (snart 2) vaknar oftast någon gång per natt fortfarande, ibland mer, ibland inte alls. Mer de nätter då jag varit borta mycket (lång arbetsdag) dagen innan. Jag tolkar det således som ett uttryck för närhetsbehov, och får hon sova hos mig så blir det bättre.

Sedan hon slutade sova middag sover hon dessutom bättre och vaknar oftast bara korta stunder och somnar om "utan åtgärd" (hon sover dock i vårt rum).

Nu verkar ju ni ha en tvåa på gång, och då stör det kanske mer än det hjälper henne om ni ska dela rum. Hur fungerar det om pappa sover hos henne?

Vi har också börjat berätta godnattsagor om barn som leker, går igenom hennes godnatt-rutin och går och lägger sig och sover gott. Det har hjälpt henne att somna in lättare.

Lycka till!

Jag var tydligen lite otydlig (jag läste om mitt förra inlägg). Vi berättar alltså sagor där huvudpersonen - ett barn - leker, äter kvällsmat, badar, borstar tänderna, går och lägger sig, somnar och sover gott hela natten. Ibland går vi helt enkelt igenom hela hennes kompiskrets och berättar att NN sover, NN1 sover, NN2 sover...osv tills alla sover. Det ger henne en annan ro. Hon berättar också själv att vi måste vara tysta för att den och den sover och nu måste E sova. Ni kanske kan börja med att berätta att Diezel sover? :)

Sover hon fortfarande middag? Har ni prövat att hålla henne vaken under dagen? Hon kanske inte behöver sova dagtid längre?

Lycka till!