• Anonym (Separ­ation)
    Äldre 6 Feb 08:18
    9699 visningar
    16 svar
    16
    9699

    Växelvis boende för små barn?

    Jag och min man kommer med största sannolikhet att separera inom några månader. Vi har två barn som är 1,5 och 4,5. Vi skulle vilja ha barnen ungefär hälften var, men lilleman känns för liten för att växla en gång per vecka. Någon som vet vad det finns för rekommenderationer vad gäller växelvis boende för så små barn? Jag vill absolut inte dela på syskonen. Jag räknar med att minstingen hinner bli 2 innan det blir aktuellt.

  • Svar på tråden Växelvis boende för små barn?
  • Anonym (Vill oxå veta)
    Äldre 6 Feb 08:41
    #1

    Jag kommer ev snart bli tvungen att veckopendla, utan att skiljas från sambon. Blir det så länge, skulle jag vilja att sonen kom med mig varannan vecka, om det är ok för hans utveckling, så jag hoppas också på kloka inlägg här.

  • Anonym (exxa)
    Äldre 6 Feb 08:45
    #2

    små barn passar bäst att byta efter ca 3-5 dagar. en vecka blir för långt.

  • Minomi­n
    Äldre 6 Feb 09:23
    #3

    Vet att man brukar rekommendera "den danska modellen" (vet inte varför den heter så).

    Då har man barnen 2 dagar, utan 5 dagar, har dom 5 dagar och utan 2 dagar. Och så rullar det på så.

  • Anonym (varan­nan)
    Äldre 6 Feb 09:25
    #4

    Det är väl inte att rekommendera med vv boende för väldigt små barn?
    Jag hade inte velat ha vv boende före 2 års ålder iaf.

  • Anonym (Separ­ation) Trådstartaren
    Äldre 6 Feb 12:43
    #5
    Anonym (varannan) skrev 2011-02-06 09:25:50 följande:
    Det är väl inte att rekommendera med vv boende för väldigt små barn?
    Jag hade inte velat ha vv boende före 2 års ålder iaf.
    Ingen av oss kommer ju att vilja bo utan barnen. Jag ser inte hur det ska kunna lösas på annat sätt.
  • Anonym
    Äldre 7 Feb 13:58
    #6
    Anonym (Separation) skrev 2011-02-06 12:43:56 följande:
    Ingen av oss kommer ju att vilja bo utan barnen. Jag ser inte hur det ska kunna lösas på annat sätt.
    Nej just det. Växelvis boende är till för FÖRÄLDRARNA. Inte barnen. En 1,5-åring är för liten och där borde föräldrarna kunna jämka och kanske utöka boendet hos umgängesföräldern senare. Min uppfattning är att ett så pass litet barn har det bäst med sin mamma (såvida hon är normalfungerande som förälder).  Den lilla kan ju träffa sin pappa ofta ändå och bo varannan helg hos honom. Tycker att du skall stå på dig om att vara boendeförälder åtminstone till 1,5-åringen.
  • Zaria
    Äldre 7 Feb 14:05
    #7

    Täta men korta umgängen sa familjerätten till oss när sonen var i ditt barns ålder, dvs hellre 2 kortare umgängen per vecka än kanske 1 dag i veckan...

  • Anonym
    Äldre 7 Feb 14:05
    #8
    Anonym skrev 2011-02-07 13:58:17 följande:
    Nej just det. Växelvis boende är till för FÖRÄLDRARNA. Inte barnen. En 1,5-åring är för liten och där borde föräldrarna kunna jämka och kanske utöka boendet hos umgängesföräldern senare. Min uppfattning är att ett så pass litet barn har det bäst med sin mamma (såvida hon är normalfungerande som förälder).  Den lilla kan ju träffa sin pappa ofta ändå och bo varannan helg hos honom. Tycker att du skall stå på dig om att vara boendeförälder åtminstone till 1,5-åringen.
    varför ska det alltid vara bäst för barnet att bo med sin mamma?
    om föräldrarna delat lika på ledigheten så finns det inget som säger att mamman är bästa valet.

    jag vet många som är separerade med små barn... å varken jag eller dom ser några problem med vv boendet.
     däremot tycker jag det hämmar barnens förhållande till den andra föräldern som inte får ha dom lika mycket.

    varför skulle det bli bättre efter 2 års åldern? om de inte får lära känna föräldern tidigt så blir det jobbigare sen...
  • Anonym
    Äldre 7 Feb 14:09
    #9

    Därför att mamman ofta är ett barns primära anknytningsperson. Inget som säger att inte pappor är viktiga men de flesta av oss känner säkert innerst inne att det är något speciellt med mammor. Sedan att det inte är politiskt korrekt att säga så i medelklass-Sverige är en annan sak.

  • Anonym (varan­nan)
    Äldre 7 Feb 14:13
    #10
    Anonym skrev 2011-02-07 14:05:46 följande:
    varför ska det alltid vara bäst för barnet att bo med sin mamma?
    om föräldrarna delat lika på ledigheten så finns det inget som säger att mamman är bästa valet.

    jag vet många som är separerade med små barn... å varken jag eller dom ser några problem med vv boendet.
     däremot tycker jag det hämmar barnens förhållande till den andra föräldern som inte får ha dom lika mycket.

    varför skulle det bli bättre efter 2 års åldern? om de inte får lära känna föräldern tidigt så blir det jobbigare sen...
    Precis som anonym säger är det säkert iaf i 80 % av fallen som mamman är den som haft huvudansvaret.
  • Äldre 7 Feb 15:11
    #11
    Minomin skrev 2011-02-06 09:23:01 följande:
    Vet att man brukar rekommendera "den danska modellen" (vet inte varför den heter så).

    Då har man barnen 2 dagar, utan 5 dagar, har dom 5 dagar och utan 2 dagar. Och så rullar det på så.
    Låter jättekonstigt, innebär ju att en av föräldrarna alltid har helgerna medan den andra aldrig har... Har nog aldrig hört om nån som kör så.

    Vi körde i början med 2 + 2 + 3, alltså man har dem 2 dagar, utan 2 och så har man dem igen 3 dagar. Blir alltså så att jag har mån-tis, är utan ons-tors och har dem sen över helgen, veckan efter blir tvärtom. Funkade jättebra i början, men det var svårt att få ihop en fungerande vardag när det var sådär upphackat. Nu har vi varannan vecka, barnen var 4 och 7 när vi separerade för ett halvår sedan.
    En annan variant av ovanstående är att jag alltid har mån-tis, han alltid ons - tors och så alternerar man helgerna. Liknar den danska modellen här ovan för man har dem alltid fem dagar i rad...
  • Anonym
    Äldre 7 Feb 15:11
    #12

    fast är man 1,5 år så är det oftast pappan som varit hemma senast med barnet. bör det inte då
    vara han som har barnet mest?

    å barnet är för liten för att förstå skillnaden på 5 dagar å 7 dagar, dom brukar inte sakna ngn förrän dom ser
    den sakande igen...

    jag tycker vv är bäst för våde vuxna å barnen, alt 2 dar barn 2 dar ledigt... men då blir det svårare
    för den vuxna att planera...

  • Anonym (Separ­ation) Trådstartaren
    Äldre 7 Feb 16:40
    #13

    Jag lever i en jämställd relation så vi har delat ganska lika på båda våra föräldraledigheter. Pojkarna är mer mammiga än pappiga men det beror nog mer på mitt engagemang i dem än i att jag är just deras mamma. Min man är lite "latare" och sätter dem framför TVn medan jag gör saker tillsammans med dem. Det hänger nog på det. I övrigt har lillpojken gått på dagis sen i oktober. Under hösten jobbade jag deltid och nu jobbar min man deltid. Kan inte se att den ena i vår relation är "mer förälder" eller mer lämplig än den andra.

    Kan inte se att mina barn skulle må bra av att distansiera sig från den ena föräldern och bo mer hos den andra. Skulle jag ta merparten så skulle de antagligen bli OTROLIGT mammiga och vara ledsna och må dåligt när de är hos pappa. Nej, växelvis boende med korta intervall känns som en bra lösning. Typ 3+4 eller 2+2+3. Den sistnämnda känns som ett riktigt bra alternativ även för vår stora pojke tills dess att han vant sig med att inte bo med oss båda.

    Tack för all input!

  • Äldre 7 Feb 18:26
    #14
    Anonym skrev 2011-02-07 14:09:41 följande:
    Därför att mamman ofta är ett barns primära anknytningsperson. Inget som säger att inte pappor är viktiga men de flesta av oss känner säkert innerst inne att det är något speciellt med mammor. Sedan att det inte är politiskt korrekt att säga så i medelklass-Sverige är en annan sak.
    Det har väl snarare blivit precis tvärt om, att det har blivit jäkligt rätt att tycka mammor ska ha huvudansvaret. Min dotter på 1,5 tyr sig betydligt mer till mig än till sin mamma, vilket är fullständigt naturligt eftersom vi har umgåtts hela dagarna varje dag de senaste 13 månaderna och umgicks varje vaken stund vi hade tillsammans innan dess. Visst går det med mamma, men när hon är ledsen på riktigt funkar det inte med någon annan än mig.

    Det handlar för övrigt inte om politisk korrekthet att säga att pappor är lika viktiga. Det är helt enkelt så att det finns ingen vetenskaplig grund för att hävda att det skulle finnas någon biologisk orsak till att mamman skulle vara viktigare, utan finns det en skillnad så är den helt och hållet socialiserad. Och visst, vill vi fortsätta arbeta aktivt för ett samhälle där kvinnans primära uppgift är att ta hand om barn och vara dömda att aldrig kunna göra samma karriär som män så kan man som du hamra in bilden av att det är bättre att mamman är hemma eller att barnen bor hos sin mamma vid separation. Vill vi istället ha ett samhälle där män och kvinnor ges samma möjligheter så måste vi ju istället uppmuntra fler män att ta större ansvar tidigt i barnens liv, något vi absolut inte gör om vi envist hävdar att mamman är viktigare som förälder.  Men du kanske är nöjd med ett samhälle där kvinnor av hävd och tradition betraktas som andra klassens medborgare i allt annat än barnuppfostran?
  • Äldre 7 Feb 18:27
    #15
    Anonym skrev 2011-02-07 13:58:17 följande:
    Nej just det. Växelvis boende är till för FÖRÄLDRARNA. Inte barnen. En 1,5-åring är för liten och där borde föräldrarna kunna jämka och kanske utöka boendet hos umgängesföräldern senare. Min uppfattning är att ett så pass litet barn har det bäst med sin mamma (såvida hon är normalfungerande som förälder).  Den lilla kan ju träffa sin pappa ofta ändå och bo varannan helg hos honom. Tycker att du skall stå på dig om att vara boendeförälder åtminstone till 1,5-åringen.
    Så barnet ska träffa sin pappa fyra dagar i månaden? Ja det borgar ju säkert för att de ska få en bra relation senare i livet och att barnet får den fadersgestalt hon behöver precis lika mycket som en moder..
  • Anonym (Separ­ation) Trådstartaren
    Äldre 7 Feb 19:45
    #16
    BobRob skrev 2011-02-07 18:26:02 följande:
    Det har väl snarare blivit precis tvärt om, att det har blivit jäkligt rätt att tycka mammor ska ha huvudansvaret. Min dotter på 1,5 tyr sig betydligt mer till mig än till sin mamma, vilket är fullständigt naturligt eftersom vi har umgåtts hela dagarna varje dag de senaste 13 månaderna och umgicks varje vaken stund vi hade tillsammans innan dess. Visst går det med mamma, men när hon är ledsen på riktigt funkar det inte med någon annan än mig.

    Det handlar för övrigt inte om politisk korrekthet att säga att pappor är lika viktiga. Det är helt enkelt så att det finns ingen vetenskaplig grund för att hävda att det skulle finnas någon biologisk orsak till att mamman skulle vara viktigare, utan finns det en skillnad så är den helt och hållet socialiserad. Och visst, vill vi fortsätta arbeta aktivt för ett samhälle där kvinnans primära uppgift är att ta hand om barn och vara dömda att aldrig kunna göra samma karriär som män så kan man som du hamra in bilden av att det är bättre att mamman är hemma eller att barnen bor hos sin mamma vid separation. Vill vi istället ha ett samhälle där män och kvinnor ges samma möjligheter så måste vi ju istället uppmuntra fler män att ta större ansvar tidigt i barnens liv, något vi absolut inte gör om vi envist hävdar att mamman är viktigare som förälder.  Men du kanske är nöjd med ett samhälle där kvinnor av hävd och tradition betraktas som andra klassens medborgare i allt annat än barnuppfostran?
    Kunde inte ha sagt det bättre själv! Fördelen med att vara en kvinna av jämställdhet är att jag nu vid separationen också är en självständig, högavlönad varelse som klarar sig själv och kan köpa ett eget hus. Känns riktigt bra faktiskt!
Svar på tråden Växelvis boende för små barn?