BobRob skrev 2011-02-07 18:26:02 följande:
Det har väl snarare blivit precis tvärt om, att det har blivit jäkligt rätt att tycka mammor ska ha huvudansvaret. Min dotter på 1,5 tyr sig betydligt mer till mig än till sin mamma, vilket är fullständigt naturligt eftersom vi har umgåtts hela dagarna varje dag de senaste 13 månaderna och umgicks varje vaken stund vi hade tillsammans innan dess. Visst går det med mamma, men när hon är ledsen på riktigt funkar det inte med någon annan än mig.
Det handlar för övrigt inte om politisk korrekthet att säga att pappor är lika viktiga. Det är helt enkelt så att det finns ingen vetenskaplig grund för att hävda att det skulle finnas någon biologisk orsak till att mamman skulle vara viktigare, utan finns det en skillnad så är den helt och hållet socialiserad. Och visst, vill vi fortsätta arbeta aktivt för ett samhälle där kvinnans primära uppgift är att ta hand om barn och vara dömda att aldrig kunna göra samma karriär som män så kan man som du hamra in bilden av att det är bättre att mamman är hemma eller att barnen bor hos sin mamma vid separation. Vill vi istället ha ett samhälle där män och kvinnor ges samma möjligheter så måste vi ju istället uppmuntra fler män att ta större ansvar tidigt i barnens liv, något vi absolut inte gör om vi envist hävdar att mamman är viktigare som förälder. Men du kanske är nöjd med ett samhälle där kvinnor av hävd och tradition betraktas som andra klassens medborgare i allt annat än barnuppfostran?
Kunde inte ha sagt det bättre själv!
Fördelen med att vara en kvinna av jämställdhet är att jag nu vid separationen också är en självständig, högavlönad varelse som klarar sig själv och kan köpa ett eget hus. Känns riktigt bra faktiskt!