Ångest inför mina föräldrar...
Jag har sån himla ångest över mina föräldrar!
De är lite äldre och ibland har vi delade meningar om familjelivet och livet i allmänhet.
Det började med att jag blev arbetslös. Vi hade mycket skulder att betala av och dessutom ett huslån. Vi fick mycket hjälp av mina föräldrar. Eftersom det är båda pensionärer och har det hyffsat gott ställt ville de gärna hjälpa oss. Efter hand har det blivit väldigt mycket pengar som de bara har "gett" oss.
Vi är jättetacksamma över deras hjälp men vi vill verkligen försöka klara av livet själva..
För två år sedan flyttade vi "hem" till ett hus ganska nära mina föräldrar. Efter att ha bott flera mil bort blev de såklart glada och jag gissar att det är därför de velat hjälpa oss så mycket.
Men att bo i stort hus på landet kostar.. MYCKET!! Speciellt nu i vinter när elen har skjutit i höjden. Dessutom måste vi alltid åka bil om vi ska nånstans.. och bensin är ju inte billigt heller som de flesta vet. Och dessutom måste vi ha två bilar..
Nu har vi pratat om att flytta till ett billigare boende till staden där vi bodde innan. Där bor även alla våra vänner, svärfar, svägerskor och resten av släkten på min sambos sida.
Vi har en dotter som fyller 3 till sommaren och även en bebis som är beräknad till sommaren..
Jag mår så himla dåligt.. Jag vill ju såklart bo kvar för mina föräldrars skull men vi kan ju inte leva på deras pengar hela tiden. Dessutom ska jag gå hemma nu i över ett år till och jag vill verkligen inte sitta här ute mitt i ingenstans utan att kunna träffa folk.. (Har inga vänner här ute tyvärr)
Har pratat med mina föräldrar och de tycker vi är dumma i huvudet som vill flytta.. Men som sagt: Vi vill inte leva på deras villkor.. Vi vill kunna göra som vi vill..
Finns det nån som kan hjälpa mig få ordning på mina tankar?