Vi har ett barn och som det verkar nu kommer vi, av medicinska skäl, inte skaffa fler.
Jag skulle behöva hjälp att se fördelarna med bara ett barn. Ser några få, men behöver "matas" med fler.
Nackdelar vet jag flera och har därför absolut inget behov av att få veta...
Ingen inbördes ordning och inte speciellt strukturerat men hoppas att du förstår ändå 
*Lättare att uppfostra
*Mer tid till barnet
*Mer tid till sig själv
*Mer tid tillsammans med sin partner
*Allt blir billigare (semester, kläder, presenter, presenter till kompisar, fritidsaktiviteter, cykel etc)
*Lättare att få barnvakt
*Mindre vabb
*Du/ni kan engagera er mer i allt barnet gör (fritisdaktiviteter, förskola, skola, läxläsning mm)
*Barnet kan umgås med dem hon/han vill på semestern genom att ni har plats över för att ta med en kompis och inte bli tvingad att leka med syskon för att han/hon finns till hands
*Ni kan lättare resa/göra utflykter med andra familjer
*Billigare bonde
*Billigare bil
Och tänk vad underbart för ert barn att få all kärlek från båda sina föräldrar!
Att lära sig dela med sig, vänta på sin tur, respektera andra mm som många påstår är viktiga egenskaper man bara kan lära sig genom att ha syskon stämmer inte. Det handlar om hur ni uppfostrar henne/honom och allt det lär man sig genom förskola/skola och genom att ha kompisar hemma/hos någon annan att leka med!!
Njut av ert barn och eran tid tillsammans!
Håller med Woodgrove. Ser bara fördelar med ett barn men då har vi valt det av fri vilja också vilket gör sitt till.
Här är några intressanta sidor att läsa:
http://www.nyhetskanalen.se/1.1754345/2010/08/23/ensambarn_blir_ocksa_bra_kompisar
"Även ensambarn har oftare högre utbildning och de har också starkast vilja att bli framgångsrika och tjäna mer än både sina föräldrar och vänner. Det visar nationalekonomen Elina Lampis avhandling vid Göteborgs universitet om konkurrensen mellan syskon." (Klippt från: http://di.se/Templates/Public/Pages/ArticlePrint.aspx?pl=43132__ArticlePageProvider)
http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2011/03/29/467/
Vi har bara ett barn, en tjej på 1,5 år. Vi är helt nöjda med att bara ha ett barn och vill inte ha fler. Jag håller med Woodgrove!
Jag ser också fördelarna med bara ett barn men samtidigt tänker jag på att min dotter inte kommer få den gemenskap jag har med mina systrar. Det är bara att hoppas att hon finner samma närhet med kompisar. Det finns ju inga garantier på att man blir bästis med syskonen ändå. Det skadar inte att vara en iaf.
Jag håller med de som skrivit tidigare. Vi har valt att bara ha ett barn. Vi har en son som nu är fem år och som har en fantastisk relation till både mig och sin pappa.
En oro som vissa har är ju att de inte skall leka lika bra med andra - men jag skulle vilja säga att det är tvärtom. Vår son är supersocial och hittar alltid nya vänner på lekplatser och i parker, han är generös och har många kompisar som han delar med till av leksaker, mellanmål eller vad det nu kan vara.
Dessutom tror jag att man har lite mer energi till att förklara, vara konsekvent, ta diskussioner, osv...
Dessutom är jag själv ensambarn och kan absolut inte komma på några nackdelar
Mer tid till barnet, ekonomisk möjlighet att göra mer tillsammans med det. Nu har jag varken partner eller bil, men jag håller också med om argumenten i det första inlägget.
Av ren nyfikenhet, vilka är de nackdelar du nämner? Kan bara komma på en sak som kan vara en nackdel, men inte nödvändigtvis behöver vara det, och det är ju att barnet kan bli ensamt
Säger som övriga: Mer tid till barnet och mer ekonomiska möjligheter att göra saker med barnet.
En nackdel är detta ständiga letande efter kompisar, nu när det längre duger att vara med mamma eller pappa.
vi har ett barn, hon fyller snart sju. vi har funderat många gånger om vi ska försöka få en till, det finns så många både och. längtan, önskan och samtidigt en hel del svårigheter som jag inte komemr gå in på. vår dotter vill ha syskon. men samtidigt vet hon inte vad det innebär att ha ett småsyskon. massor av gott. o en hel del att dela, ta hänsyn... Vi komemr få stå ut med att hon önskar eller i alal fall hade önskan när hon var yngre, att hon hade syskon.
när det gäller letande efter kompisar så förstår jag vad det innebär. vi får vara lite extra aktiva med att ta hem kompisar. o när vi är ute o reser (1-3 ggr per år) så brukar vi ha det toppen hela familjen men dottern längtar då o då intensivt efter någon att leka med ( o en mamma duger inte helt o fullt där hur mycket vi änd försöker). så vi får försöka både då vi planerar resan o på plats att finna lekmöjligheter, så som barnklubb på hotellet, stanna kvar extra länge på stranden/poolen om lekmöjlighet ges, vara lite mer öppna o sociala med andra föräldrar för att barnen ska få leka fast vi kanske inte själva har så stor längtan att dela semesterdagar med tidigare okända (men förstås hur trevliga som helst) familjer. jag tror itne vi skulel behöva vara aktiva på det sättet i samma utsträckning om dottern inte varit ensambarn.
MEN! det finns massa fördelar också att ha ETT barn. med gott samvete kan jag ägna all tid till min flicka, spela spel, stanna till på vägen hem från fritids o sitta på en bänk o bara lyssna på allt hon har att berätta om dagen, funderar över... ingen liten som är hungrig o behöver hem fortare... Vi kan resa mer för dottern är stor nog (vi vågade inte oss på långa flygresor då hon var yngre, det vet jag att många gör, men vi skulle inte gjort det om vi hade småsyskon också). Vi kan enkelt säga ja till övernattningar, lekträffar både hos oss och hos kompisar för vi kan alltid hämta/lämna även om vi är ensamna hemma (andra föräldern jobbar). samtiidgt får vi förstås jobba lite extra på att vår dotter måste lära sig att vänta på sin tur, att allt fokus inte kan ligga på henne jämt osv, men vi kan välja våra tillfällen.
förlåt jag vet att du inte efterfrågar det negativa, men för mig är det svårt att beskriva utan att låta ett både och lite grann komma in.
I den händelse någon sett mig skriva om mina systrar i någon annan tråd är det väl kanske bäst att påpeka att jag har två "halv"systrar (men de ser hela ut) som är så pass mycket äldre än mig (14 & 18 år äldre) att jag växt upp som ett ensambarn
Jag får hålla med övriga inlägg. Mer tid för sitt barn ekonomisk möjlighet att göra mer. Jag är ensambarn och var rätt ensam, men vår dotter har fått och har mycket kompisar och så. Så det är så olika. Hon är fem år och att hon går på förskolan gör mycket, hon stormtrivs där och jag känner efter all min sjukdomstid inte för att jag orkar gå igenom en graviditet till, är glad att jag sitter här rätt så frisk idag.
Jag är funktionellt ensambarn (6 år eller mer i ålderskillnad) och jag hade alltid lätt för att hitta kompisar när vi var på semester. Det var inte alltid jag och kompisen hade nåt språk gemensamt men vi hade kul ändå! Jag tror inte riktigt på det där att ensambarn skulle bli mindre sociala än de med syskon. De som har syskon behöver ju aldrig söka upp andra barn för de har ju sina syskon medan ensambarn söker sig mer ut och tar mer kontakt med andra barn utanför familjen och släkten. Jag gjorde det iaf. Jag får alltid höra att jag har så lätt för att prata med folk.
Detta stämmer på mig också att jag är social, själv ensambarn och har lätt att prata med andra. Likadant med vår dotter.