Barnets första födelsedag vs Nära väns bröllop samma dag

Jag hade nog valt födelsedagen, jag tycker för det första att överpåkostade bröllop där alla förväntas lägga massor med pengar på kläder, resa och övernattning är överdrivna. Att man gifter sig är inte det mest fanastiska som någonsin händer i alla gästers liv. Där man lägger alla pengar på bröllopet för att sedan inte ha råd att köpa en ny bil eller annat man egentligen skulle behöva.

Attityden hos framförallt blivande brudar är av någon anledning att alla nära och köra förväntas släppa allt och bara focusera på deras bröllop helst ett år i förväg. Så speciellt är det inte att man gifter sig

Jag tycker att man ska göra vad man känner blir bäst. Vissa bröllop är ju inte ens barn bjudna på så det hade kanske löst sig ändå? Angående att fira på rätt dag så har vi än så länge dotterns två första födelsedagar inte gjort det utan tagit närmsta lördag för stort kalas, så hade jag för min del velat gå på ett bröllop på min dotters födelsedag så hade det inte varit några problem för jag tycker att man kan fira i nära anslutning!

Jag hade valt bröllopet, en ettåring kan man fira lika mycket en annan dag, faktiskt vilken födelsedag som helst kan man fira en annan dag, men ett bröllop är litesvårare att fira på samma sätt i efter eller förskott!

Jag hade absolut valt att gå på bröllopet och firat mitt barns första födelsedag en annan dag. Barnet bryr sig inte och för din vän är det en stor grej. Men även när barnet är äldre (jag har två barn själv) så skulle jag fira på någon annan dag i detta läge, bara man får veta om bröllopet i god tid. (Det gäller ju även mig själv, om det var jag som fyllde år precis då...)

Nu kan jag ju bara svara efter hur jag hade tänkt, oavsett om det är rätt eller fel för någon annan.

Jag skulle ha valt att gå på min väns bröllop. Av följande anledningar;

1. Bebisen är inte medveten om att det har en födelsedag, vad det innebär eller vilken dag han/hon fyller, det är med andra ord ett firande för de vuxna mer än för barnet.  

2. Eftersom alla släktingar bor på olika håll i landet så blir firandet med största sannolikhet ändå inte just på födelsedagen, utan kommer att planeras till närmsta helg från födelsedagen. Självklart så kommer pappan och jag uppmärksamma dagen oavsett, men släktkalaset kommer att flyttas fram några dagar. 

3. Vännen gifter sig för första (och förhoppningsvis sista) gången i sitt liv. Om jag hade varit bruden, så skulle jag nog någonstans förstå att väninnan valde sitt barn först, men ändå känna mig både besviken och ledsen över att ha blivit bortvald. Särskilt om vi var nära vänner. 

Eftersom våra (sambons och min) familjer är utbredda och det är omöjligt att vara överallt samtidigt eftersom alla jobbar så olika och har diverse olika åtaganden, så är det inte ovanligt för oss att skjuta upp firande av olika dagar, vare sig det är födelsedagar, jul eller påsk. Självklart så uppmärksammar vi varandra på just själva födelsedagen, med kort, blommogram, telefonsamtal o d, men för oss är inte det viktigaste att fira tillsammans just den dagen, utan att vi kan träffas alls. 

Å, herregud, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

SJÄLVKLART hade jag gått i bröllopet! Alltså, hur kan man ens tänka på något annat. En bebis på 12 mån vet ju inte vilken dag som är dens ëxakta födelsedag, och även när de blir äldre så kan de förstå att man kanske måste skjuta upp kalaset någon dag.

Å, jag är fortfarande helt, helt chockad över att någon helt seriöst hade valt barnets födelsesdag fremför sin kompis bröllop!!

Jag hade nog valt födelsedagen av den anledningen att jag avskyr att tacka ja till sånt som FÖRVÄNTAS av mig. Ett bröllop skall såklart närvaras av personer som inget hellre vill än att fira de lyckliga tu. Hade jag som i TS fall hellre viljat vara på något annat ställe är det schysstast att tacka nej. Förstår heller inte denna bridezillainställning att kräva av sin vän att komma, inte minst när det är såpass långt avståndoch finns barn med i bilden. Självklart hade jag likaväl kunnat välja bröllopet och firat födelsedagen ett par dagar efteråt när kanske mormor/farmor ändå fanns på plats för att barnvakta medan vi var på bröllop? Jag hade - som vanligt och som jag alltid gör numera - gått på magkänsla. Man ska inte göra något som man måste utan man ska göra det som känns rätt och riktigt, dvs lyssna på sin magkänsla.